Innehåll

Asono Opus

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Spelaren
Ljudkvalitén
Användning
Slutsats

Tack till Asono som gjorde denna recension möjlig.

03/01-05 | Niclas Alfinson | nizenco alfakrull 64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Ljudkvalitén

Asono Opus låter med de medföljande hörsnäckorna precis som vilken annan MP3-spelare som helst, men det beror troligen på att de medföljande hörsnäckorna är lika dåliga som hos alla andra. Om vi istället väljer att använda ett par andra snäckor (de som medföljer Ipod 4G) eller ett par ännu bättre hörlurar börjar vi kunna höra en skillnad, Opus låter faktiskt riktigt bra, betydligt bättre än JOS MP-400, och helt i klass med Monolit MX-7010. Däremot hamnar den något efter Niob NB-110. Med detta inte sagt att JOS MP-400 låter dåligt, utan snarare att de andra spelarna låter utomordentligt bra. Men som redan nämnts, de medföljande hörsnäckorna är gräsliga, och för de som vill få ut det mesta ur sin spelare gör bäst i att införskaffa ett par riktiga hörsnäckor eller hörlurar. Tack vare sin någorlunda okej uteffekt på 15 mW bör man inte stöta på några problem med ett par större hörlurar av bra kvalité.

Om man känner för att finputsa ljudet något har man med Opus stora möjligheter till det. Totalt finns det sex olika förinställda equalizer-lägen, normal, classic, live, pop, rock och jazz. Utöver det finns det naturligtvis ett läge där man själv kan justera equalizern efter eget behov. Denna är också den mest avancerade vi sett hitintills på en MP3-spelare, totalt finns det 22 olika band man själv kan justera från – 6 dB till + 6dB, från 80 Hz upp till 22 KHz, med andra ord är inställningsmöjligheterna i det närmaste oändliga (13^22 = 3211838877954855105157369 stycken…). Utöver detta finns det ytterligare tre inställningar, ”Oche-3D”, bas och diskant som man kan leka med. Så för dem som gillar att själva finjustera ljudet kommer att falla pladask Asono Opus möjligheter.

Användning

Att använda Asono Opus känns till en början lite udda, dels på grund av den nästan helt rektangulära formen, men också tack vare hanteringen av den. Reglaget man använder mest sitter uppe i det högra hörnet och sköts enklast med vänster pekfinger, eller höger tumme. Detta fungerar mycket smidigt när man väl vant sig, för undertecknade tog det ett tag eftersom de flesta andra spelare på marknaden skall hållas på ett helt annat sätt. Om spelaren placeras i vänsterhanden når man alla knappar och reglage mycket enkelt med hjälp av tummen, pekfingret och långfingret, i högerhanden blir det något krångligare eftersom tummen måste användas för alla reglage och knappar på högersidan. Men en fördel är att man aldrig döljer spelarens skärm med handen, man ser med andra ord alltid vad man håller på med. Det är med andra ord inga som helst problem att höja eller sänka volymen, ändra equalizerinställningar, eller något annat, oavsett vilken hand man håller spelaren i.

Trots spelarens vikt och storlek är det inga problem att ha den runt halsen vid fysiska aktiviteter. Man märker dock av den mer än andra spelare, men det blir aldrig jobbigt att ha den på sig. Enda gången den kan kännas något otymplig är vid längre joggingturer, men i övrigt är det aldrig några problem. Något som däremot kan kännas jobbigt i vissa lägen är att halsbandet och hörlurarna inte är integrerade i varandra, man får alltså en mindre kabelhärva runt halsen vilket inte är trevligt. Fördelen är däremot att man lättare kan byta ut hörsnäckorna mot ett par bättre men ändå ha kvar möjligheten att hänga spelaren runt halsen.

Den specificerade batteritiden på över 35 timmar var vi mycket skeptiska till, framförallt när vi såg att batterikapaciteten enbart var 720 mAh vilket inte är mycket mer än andra spelare. Men enligt våra mätningar är den inte allt för långt ifrån sanningen, vi uppmätte ungefär 34 timmar av konstant drift, alltså nästan precis vad Asono utlovade vilket är ett helt otroligt resultat! Vi testade som brukligt batteritiden genom att sätta en och samma låt som upprepades till spelaren helt enkelt la av.

Som sagt är spelaren uppbyggd kring ett blankt vitt plasthölje med ett stort plexifönster på framsidan. På grund av att spelaren är så pass blank håller den effektivt borta smuts, men problemet är att fingeravtryck syns mycket tydligt på det plexifönster som finns på framsidan. Nu är dessa mycket lätta att ta bort, det är bara till att gnugga spelaren lite lätt mot något tyg så försvinner de med en gång. Vi har sett betydligt värre fall (till exempel JOS MP-130) som varit i princip omöjliga att hålla rena och rengöra.

Karaokefunktionen är mycket enkel att använda. Det enda man behöver göra är att gå in i menyn och aktivera den. Man har dessutom valt att placera alla karaokerelaterade inställningar i en egen meny, som man dessutom har tilldelat en egen knapp på spelaren. I denna meny kan man göra flera olika inställningar som till exempel slå av och på låttexter (om man har lagt in dessa), höja och sänka känsligheten för mikrofonen och mycket mera.

Eftersom spelaren är den officiella Idol-spelaren kan man på Idols hemsida ladda ner musik som har textning redan inlagda, vilket gör karaoken mycket roligare och enklare. Men om man själv vill lägga till text till redan befintlig musik går det bra med hjälp av det medföljande programmet Voka Pro Editor. Om man inte har lust att lägga in låttexter kan man använda karaokefunktionen ändå, fast då får man naturligtvis klara sig utan låttexten. Men något tråkigt med karaokefunktionen är att det blir problematiskt om man vill sjunga tillsammans med någon. För det första måste man dela hörsnäckorna med någon, och för det andra måste båda komma tillräckligt nära mikrofonen. Men för dem som gillar att sjunga, och höra sig själv sjunga samtidigt som man lyssnar på originalartisten, är den här funktionen ypperlig.

Att koppla in Asono Opus till datorn är inget större problem. Men något vi saknas är att den inte har någon inbyggd USB-port, utan man måste använda sig av en kabel. Detta leder till att man inte kan nytta spelaren som ett dataminne lika enkelt eftersom man alltid måste bära med sig kabeln. Men när man väl har kopplat in spelaren till datorn hittar alla moderna operativsystem den automatiskt och man kan enkelt dra och släppa filer till den, vilket är mycket smidigt. Tyvärr är spelaren som redan nämnts inte utrustad med det nyare USB 2.0-gränssnittet vilket gör att det tar ungefär fem minuter att fylla spelaren med musik. Det är inte en allt för lång tid, även om det i vissa lägen kan kännas som en evighet.

Radiofunktionen i spelaren är enkelt att använda och det går snabbt att lägga till sina favoritkanaler på fasta platser. Mottagningen är ungefär likvärdig med alla andra spelare vi testat, varken bättre eller sämre.

Två andra mycket intressanta funktioner är klocka och kalender. Klockan är mycket välkomnande och vi kan inte förstå varför inte alla tillverkare väljer att implementera en sådan i sin spelare. Att dessutom Opus har en stor display gör att det inte blir trångt att placera ut klockan på displayen. Kalendern är dock ganska meningslös eftersom man inte kan skriva in något där, utan enbart ser datum, dag, år och så vidare.


« Föregående Nästa sida »


03/01-05 | Niclas Alfinson | nizenco alfakrull 64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!