|
DFI NFII Ultra LANParty |
 |
Tack till DFI som gjorde denna recension möjlig.
14/09-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se
Layout & integrerade funktioner
Eftersom moderkortet är riktat bland annat till de som vill ha en estetiskt tilltalande dator så är även DFI hoppat på trenden med färgglada moderkort. Själva kretskortet är i grunden svart, medan kortplatser, minnesplatser, interna anslutningar samt batterihållaren gjorts grönfärgande. För att sticka ut ytterligare så har dock tillverkaren gått lite längre än andra tillverkare brukar göra; alla dessa grönfärgade delar reflekterar UV-ljus (och omvandlar det så att vi ser det som grönt ljus). Vi hade tyvärr inte tillgång till något som avgav UV-ljus, men vi får hänvisa till tillverkarens två bilder nedan som visar utlovad effekt.
 |
 |
 |
 |
Nåväl, om vi tittar på specifika detaljer kan vi börja med ATX-kontakten, som på detta moderkort har fått en mycket god placering: till höger om minnesplatserna och förhållandevis högt upp på moderkortet. Många moderkortstillverkare placerar denna kontakt till vänster om sockeln, vilket kan reducera luftflödet genom kylare och chassi. Placeringen som tillverkaren valt måste vi säga känns väldigt optimal. Placeringen av den så kallade ATX 12V-kontakten är kanske inte lika optimal, men å andra sidan är placeringen av denna kontakt mindre viktig med tanke på att kabeln som ansluts till denna kontakt trots allt är förhållandevis liten.
De tre minnesplatserna är också tämligen välplacerade, och i och med att dessa är placerade på ett lagom avstånd från sockeln så förefaller risken för en kylare inte går att montera med minnen i minnesplatserna liten, i varje fall med de allra flesta kylare. IDE- och floppykontakterna känns även de välplacerade och lättåtkomliga.
Går vi vidare och tittar på layouten ser vi att kortet är försett med fem PCI-platser vilket bör räcka till för de allra flesta användare, inte minst med tanke på mängden integrerade funktioner som detta kort faktiskt har. Fläktkontakterna är tre till antalet, vilket bör räcka i normala fall. Dessa är trevligt nog placerade på strategiskt utvalda platser för att minimera problem med för korta kablar från fläktarna.
 |
 |
Om vi tittar på AGP-platsen så är den förflyttad ett steg ner jämfört med vart den normalt brukar sitta. Den stora fördelen med detta är att man då kan kan sätta in och ta in minnen utan att behöva ta ut grafikkortet, vilket är något som man faktiskt inte kan på många moderkort.
Vidare så är AGP-platsen försedd med ett så kallad AGP-lås, för att se till att grafikkortet inte hoppar ur sin plats eller flyttar sig några millimeter vid till exempel transporter. Med tanke på att ledarna sitter väldigt tätt på AGP-kontakten så är det mycket viktigt att grafikkortet sitter perfekt, och AGP-låset hjälper till med detta.
 |
AGP-lås är något som lyckligtvis numera finns på i princip alla moderkort. Idén blev verklighet för några år sedan efter påtryckningar från OEM-byggare, som hade tröttnat på köpare som fraktat hem sina datorer och sedan fått frakta tillbaka dem i tron att dem var defekta. I själva verket var det i de flesta fall så att grafikkortet hade flyttat sig några millimeter under frakten, och således inte fick ordentlig kontakt med alla ledare i AGP-platsen. DFI har valt en ganska ovanlig men välfungerande konstruktion av sitt AGP-lås.
Området precis runt processorsockeln är ordentligt rensat från komponenter som kan hindra montering av en stor processorkylare, och vi har svårt att tänka oss någon kylare som inte passar på detta kort. Detta är dock en sanning med modifikation; dessvärre har tillverkaren inte valt att förse moderkortet med de fyra monteringshål som tidigare ingick i AMDs rekommendationer. Detta medför att en del luftkylare samt vattenblock inte går att montera på detta kort, och vi är något förbryllade över att tillverkaren inte försett kortet med dessa hål med tanke på att målgruppen trots allt är entusiaster som inte sällan använder kylare som använder sig av dessa hål.
 |
 |
För att mäta processorns temperatur sitter det en temperatursensor monterad i sockeln. Anledningen till att tillverkaren inte valt att utnyttja den temperatursensor som finns inbyggd i alla Athlon XP-processorer är troligen därför att denna tenderar inte fungera tillförlitligt i vissa lägen. Moderkortet läser dock av temperaturen från den inbyggda sensorn hela tiden och bryter strömmen vid för hög temperatur - för att förhindra omedelbar överhettning till följd av exempelvis en kraftigt felmonterad kylare. Tillsammans med ett skydd implementerat i BIOS som stänger av datorn när temperatursensorn monterad i socklen uppmäter en viss temperatur ger detta ett bra skydd mot överhettning.
Som kylare till nordbryggan har tillverkaren valt en förhållandevis stor passiv kylfläns, med ganska täta blad för att få en stor yta att avge värme på. Fördelen med att ha en passiv kylare istället för en vanlig aktiv kylare med fläkt är att man slipper det vinande ljud som en aktiv kylare ofta avger. En annan fördel är att man får en slitningsdel mindre, och således en sak mindre som kan gå sönder. Fläktarna hos nordbryggekylare brukar dessutom överlag hålla rätt låg kvalitet, så valet att använda en passiv kylare är välkommet. En nackdel med passiva kylare må vara att en sådan inte klarar av att ge likvärdig kylning som en aktiv. Är den passiva kylaren tillräckligt stor, som i detta fall, så klarar den emellertid att ge helt klart godkänd kylning. På detta moderkort blev kylflänsen inte särskilt varm vid normal belastning, och den visade sig vara fullt tillräcklig för att kyla ner nordbryggan.
 |
 |
Mellan kylflänsen och nordbryggan har tillverkaren valt att använda hederlig kylpasta, vilket är betydligt bättre att använda än så kallad "Thermal Pad" som generellt leder värmen betydligt sämre. En hel del moderkortstillverkare använder "Thermal Pad", och det var således trevligt att upptäcka att så inte var fallet hos detta moderkort.
Strömförsörjningen till processorn är förhållandevis påkostat och kraftfullt för att kunna förse processor med den effekt som entusiaster kan behöva vid kraftig överklockning. Som vi tidigare nämnde har man även möjlighet att koppla in en så kallad ATX 12V-kabel. Denna kabel introducerades när Pentium 4 såg dagens ljus, och börjar nu bli allt mer använd på AMD-plattformen. Syftet med att koppla in denna kabel är att man då ger moderkortet möjlighet att driva strömförsörjningen till processorn på 12 V tillsammans med de vanligen använda 5 respektive 3,3 V. Den klara fördelen med detta är moderkortet då kan ta ström från två (ibland tre) olika spänningar.
 |
Bortsett från att detta kan ge processorn ordentligt med effekt även då den är kraftigt överklockad så finns en annan fördel med detta. Om man har ett nätaggregat som inte klarar av att ge tillräckligt med ström på 3,3- och 5 V-"linorna" så kan moderkortet också ta ström från 12 V-"linan" och således klara av att mata processorn med en tillräcklig effekt.
Nere till höger om PCI-platserna finns det även fyra lysdioder vilka kan användas för felsökning. Instruktioner om hur man ska tyda dessa finns i manualen, och dessa kan helt klart vara till hjälp vid felsökning av en icke fungerande dator.
Till höger om PCI-platserna finner vi även en Serial ATA-kontroller samt en RAID-kontroller för vanliga Parallell ATA-hårddiskar.
RAID-kontrollern kommer från välkända HighPoint, och närmare bestämt så är har man valt den utmärkta kretsen HPT372N. Denna stöder upp till fyra enheter, och de vanliga RAID-standarderna 0, 1 och 0+1, men även en standard som DFI döpt till RAID 1.5. Denna standard har DFI mer eller mindre skapat själva genom att modifiera BIOS:et till kontrollern, och den kan beskrivas som en kombination mellan RAID 0 och 1: när data sparas så skrivs samma data på de två diskarna i RAID-arrayn, precis som vid RAID 1. När data ska läsas så läses emellertid varannan byte från vardera disk, vilket leder till en i princip fördubblad läshastighet. Summan av det hela blir en dubblerad läshastighet, samtidigt som man får den totala datasäkerhet som RAID 1 erbjuder. Nackdelarna blir dock att man endast får tillgång till hälften av den diskstorlek man avvarar. Kändes ovanstående förklaring som grekiska så rekommenderar vi att du tar en titt på följande artikel, där de vanligaste RAID-varianterna förklaras och analyseras.
Serial ATA-kontrollern kommer från något okända Marvel, och har det smått kryptiska namnet 88i8030. En stor nackdel med just denna krets är att den endast stöder en enhet, vilket naturligtvis är tråkigt. Detta hade inte behövt vara en nackdel; hade tillverkaren skickat med två av dessa kontrollers hade man kunnat ansluta två stycken Serial ATA-enheter, vilket i varje fall hade gjort antalet inkopplingsbara enheter i varje fall godkänt. Värt att nämna är också att SATA-kontrollern använder sig av den primära IDE-kontrollern som ansluts till sydbryggan för sin dataöverföring. Följden av det hela blir att man inte kan använda den primära IDE-enheten då man har en SATA-hårddisk inkopplad.
 |
 |
Mindre trevligt är det faktum att moderkortstillverkaren inte inkluderat någon form av lösning för att förhindra att BIOS förstörs av till exempel en virusattack, eller en "felflashning". Ett sätt att förhindra detta är att förse kortet med dubbla BIOS, ett annat är ett välja ett BIOS som, trots att delar av det är korrupt, automatiskt omprogrammerar BIOS:et om man stoppar in en diskett i diskettenheten med ett fungerade BIOS på. Ingen av dessa funktioner finns dock tillgängliga på detta moderkort. BIOS-kretsen är emellertid inte fastlödd, och man har således möjlighet att ta ut och lämna in kretsen för omprogrammering om nu krisen skulle vara framme. Att se avsaknaden av ett skydd som en nackdel för just detta kort känns dock svårt eftersom det än så länge tyvärr är ovanligt med ovan beskrivna lösningar, dock hade det helt klart varit en fördel om kortet varit utrustat med ett fungerande skydd.
FireWire-stödet står sydbryggan för, och denna ger stöd för upp till tre portar och hastigheter på 400 Mbit/s. Moderkortet är även utrustat med dubbla nätverksanslutningar. Den ena kontakten är ansluten till en krets från Realtek som heter RTL8101L, medan den andra är ansluten till sydbryggen och använder sig av nätverksstödet i denna. Båda anslutningarna stöder 100 Mbit samt full duplex, och utmärker sig således inte på något speciellt sätt. Båda kretsarna fungerade dock utmärkt under den tid vi hade möjlighet att testa dem, och uppvisade inga tecken på varken stabilitets- eller kompatibilitetsproblem.
Likt de flesta moderkort idag har detta moderkort en integrerad ljudkrets, i detta fall Realteks ALC650-krets kombinerad med ljudstödet SoundStorm i sydbryggan. Ljudkvalitén hos SoundStorm är mycket hög, nästan i klass med de lite dyrare separata ljudkorten. Med tanke på att SoundStorm bland annat stöder Dolby Digital 5.1 och har hårdvarustöd för DirectX 8.0 så ser vi ingen anledningen till att köpa ett löst ljudkort om man har detta moderkort, i varje fall om man inte anser sig vara alltför kräsen och vill spara pengar.
Digitala in- och utgångar (S/PDIF) medföljer även, och monteras nere vid kortplatserna, vilket är perfekt för de som har utrustning som använder digitala signaler istället för analoga. Mindre trevligt är dock det faktum att det inte finns några separata ljudutgångar om man använder analogt sexkanaligt ljud; dessa signaler skickas istället ut via ingångarna då Surround-ljudet aktiveras, och man kan således inte använda någon ingångarna för till exempel en mikrofon. Detta är naturligtvis tråkigt, speciellt med tanke på att många spelare vill använda både sexkanaligt ljud samt mikrofon samtidigt för att kunna tala med sina medspelare. En mycket enkel lösning på problemet hade varit att skicka med separata utgångar för center/subwoofer- samt bakhögtalarna, och vi har svårt att förstå tillverkarens val att inte skicka med några sådana kontakter. Detta åsido så håller dock ljudlösningen mycket hög kvalité.
I/O-anslutningarna följer inte den vanliga ATX-standarden, men eftersom en anpassad plåt medföljer är inte detta något problem. De fyra USB-portarna här gör det totala antalet USB-portar till sex (två via medföljande frontenhet), vilket bör täcka de flesta användares behov. Här hittar vi hursomhelst inga direkta överraskningar.
 |
 |
En bakpanel med två FireWire-portar medföljer också, och räknar vi med den FireWire-kontakt som finns via enheten med frontportar så blir antalet portar av denna typ tre. Som vi tidigare nämnde medföljer även en GamePort-bakpanel, till vilken man kan ansluta exempelvis joysticks som använder sig av denna kontakt. GamePort:en kan väl närmast betraktas som utrotad, men att en port av denna typ medföljer kan knappast ses som något annat än en fördel.
Det fanns två del detaljer gällande layouten som gjorde att vi höjde ögonbrynen lite extra. Det första var de rundade hörnen, vilka säkerligen skonar en hel del händer från sår.
 |
 |
Det andra var de inbyggda reset- och power-knapparna, som gick att återfinna bredvid RAID-kontakterna. Dessa gör att man enkelt kan starta datorn även om man inte har något chassi, vilket är något som i varje fall verkligen uppskattas av oss hårdvarurecensenter, men säkerligen även de som av andra anledningar vill köra datorn helt utan chassi.
För att sammanfatta layouten så har i princip bara positiva saker att säga om denna. ATX-kontakten är för ovanlighetens skull välplacerad, övriga kontakter likaså. AGP-platsen är också välplacerad, och tillsammans med en rad andra saker så känns layouten mycket genomtänkt. Det enda som egentligen sticker i ögonen är avsaknaden av de fyra monteringshålen runt sockeln.
Sammanfattar vi de integrerade funktionerna så är dessa många och väsentliga och de håller överlag hög kvalité. Dessvärre finns dock endast möjligheten att ansluta en SATA-enhet, och separata ljudutgångar för de olika ljudkanalerna medföljer tyvärr inte. Detta övervägs dock till viss del av de dubbla nätverksanslutningarna, RAID-kontrollern samt den i övrigt utmärkta ljudkretsen.
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!