Innehåll

DFI NFII Ultra LANParty

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Layout & integrerade funktioner
BIOS, stabilitet & överklockning
Prestanda
Slutsats


Tack till DFI som gjorde denna recension möjlig.

14/09-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


BIOS, stabilitet & överklockning

BIOS:et på moderkortet är det sedvanliga Award/Phoenix 6.0, som används av de allra flesta moderkortstillverkare idag. BIOS:et är överskådligt och moderkortstillverkaren har valt att följa samma layout som de flesta andra, vilket gör att man lätt känner sig hemma i det. Det enda som kanske skiljer sig från de flesta andra tillverkares BIOS-layout är att man valt att samla alla inställningar främst knutna till överklockning som fått namnet "Genie BIOS Setting". I denna meny går det även att stänga av valfria integrerade funktioner för att frigöra systemresurser om man så önskar.

Det mesta man kan önska sig finns faktiskt i BIOS, alltifrån mängder av minnesinställningar till möjlighet att ställa in AGP-hastigheten. Faktum är att det inte finns något vi direkt saknar i BIOS.

Det går även att få BIOS att visa chassi- och processortemperatur samt processorfläktens varvtal vid uppstart, vilket kan vara användbart för att snabbt kunna avgöra om exempelvis processorfläkten snurrar som den ska eller ej.

Man märker tydligt att tillverkaren strävat efter att ge användaren så mycket frihet som möjligt med främst minnesinställningarna; man har överlåtit stort ansvar på användaren att ställa in dessa godtyckligt. Lyckligtvis finns dock ett par färdiga paket med inställningar för kompatibilitet respektive prestanda.

I BIOS finns följande möjlighet att ändra följande associerat till främst överklockning:

  • Multiplier: 5-22x

    Att ändra multipliern kan vara mycket användbart vid överklockning, speciellt då man vill nå så hög busshastighet som möjligt, eller få ner busshastigheten och samtidigt överklocka. Vi provade denna funktion i den mån det var möjligt, och den fungerade utmärkt med våra upplåsta processorer. Moderkortet låser för övrigt automatiskt upp multipliern hos Thoroughbred samt Barton-processorer; en trevlig funktion som för övrigt återfinns hos allt fler moderkort avsedda för oss slutkunder.

  • Processorspänning: 1,1-2,0 V
    Här har tillverkaren varit förhållandevis generös, att kunna ändra spänningen över 1,85 V är inte helt vanligt, men bra om man ska överklocka mycket och har bra kylning. 2,0 V räcker ganska långt, endast de mer extrema överklockarna skulle kunna önska sig mer frikostiga inställningar. Valdes 2,0 V i BIOS så landade den verkliga spänningen, enligt moderkortets sensorer, på runt 1,96 V. Observera dock att var spänningen hamnar även i stor grad beror på vilket nätaggregat man använder.

  • Busshastighet: 100-300 MHz
    Busshastigheten går att i 1 MHz-steg (i vissa intervall är dock stegen något större) att ändra från 100 till hela 300 MHz. Med hjälp av att sänka multipliern till en nivå som gjorde att processorn inte begränsade oss så började vi successivt att höja busshastigheten från 200 MHz. Till slut landade vi på hela 236 MHz, vilket är ett mycket bra resultat.

  • Chipset-spännning: 1,6-1,9 V
    Att ändra den spänning som chipset matas med brukar leda till att man kan använda något högre busshastigheter, och så var även fallet för detta moderkort. En ökning från standardspänningen 1,6 till 1,9 V resulterade i att vi nu kunde köra moderkortet helt stabilt i 241 MHz. Normalt sett brukar en så förhållandevis stor höjning av denna spänning leda till en större skillnad i högsta möjliga stabila busshastighet, men förklaringen ligger troligtvis i det faktum att nordbryggans kylfläns blev tämligen varm i denna hastighet och vid denna spänning. Bättre kylning av nordbryggan kan således leda till att moderkortet går att köra i ännu högre busshastighet, men en hastighet på 241 MHz är helt klart imponerande och ovanlig bland nForce2-baserade moderkort.

  • Minnesspänning: 2,5-2,8 V
    Denna spänning kan med fördel ökas då man vill nå höga busshastigheter, men ändå köra minnet med relativt strikta inställningar. Att denna spänningen går att ändra är självklart trevligt, men det hade varit trevligt med lite mer frikostiga inställningar, inte minst med tanke på att faktiskt finns minnen avsedda för överklockning som kräver över 2,8 V för att fungera optimalt. För den normala användaren räcker dock 2,8 V gått och väl, men möjligheten att välja ännu högre spänningar hade givetvis varit en fördel.

  • AGP-spänning: 1,5-1,8 V
    Att ändra AGP-spänningen kan hjälpa vid överklockning av grafikkortet. Det kan även vara användbart för att lösa eventuella stabilitetsproblem med grafikkortet. Att man kan ändra denna spänning börjar bli vanligare bland moderkorten och det är givetvis bra att denna funktion även återfinns på detta moderkort.

  • AGP-hastighet: 66-99 MHz
    AGP-hastigheten hos nForce2 går som ni kanske känner till att ändra oberoende av busshastigheten. Att öka AGP-hastigheten brukar inte ge någon prestandaökning utan snarare resultera i instabilitet, men att möjligheten att ställa in denna finns är naturligtvis inget annat än en fördel. PCI-hastigheten på detta moderkort går inte att ändra, den är alltid låst till standardfrekvensen 33 MHz, oavsett busshastighet.

  • Buss-/minneshastighetsförhållandet:
    Detta förhållande går, liksom på de flesta andra nForce2-baserade moderkort, att ändra mycket frikostigt, och möjligheten att köra minnena i både lägre och högre hastighet än busshastigheten i en mängd förhållanden finns.

Sammanfattar vi överklockningsfunktionerna så är dessa mycket goda, och moderkortet visade sig vara stabilt i mycket höga busshastigheter. Möjligtvis är den maximala minnesspänningen på 2,8 V något snålt tilltagen, men detta vägs helt enkelt upp av de övrigt frikostiga inställningsmöjligheterna.

Är du intresserad av att veta exakt vilka inställningar som går att göra i BIOS rekommenderar vi dig att ta en titt på i moderkortets manual.

Skulle man ha valt såna BIOS-inställningar att man inte får bild på skärmen, och således inte har möjlighet att rätta till inställningarna, så är man tyvärr tvingad att nollställa CMOS (det minne där alla BIOS-inställningar lagras). Detta görs enklas genom att, när datorn är avstängd och moderkortet inte har ström, flytta en bygel och således kortsluta ett par pinnar under några sekunder. Detta medför dock att man måste öppna sitt chassi, och det hade naturligtvis varit smidigare med någon form av nollställning som inte involverar fysiskt arbete. En del moderkorts BIOS ignorerar de valda BIOS-inställningarna om en viss knapp trycks ner under uppstart, och en sådan lösning hade varit perfekt på detta moderkort. Troligen går en sådan funktion att implentera i BIOS, och vi kan inte annat än hoppas att tillverkaren väljer att göra det i en framtida BIOS-uppdatering.

Vi provade naturligtvis att belasta moderkort hårt med hjälp av det massiva prestandatestningsprogrammet 3DMark03, och detta visade sig inte vara något problem ens efter ett halvt dygns körning. Detta är något man naturligtvis ska förvänta sig och kräva av ett nytt moderkort, men som givetvis är viktigt att testa. Många moderkort brukar ha stabilitetsproblem och/eller prestandaproblem då man har minnen monterade i samtliga minnesplatser. Vi provade att montera tre stycken enkelsidiga 256 MB PC3200 DDR-SDRAM-minnen på moderkortet med framgång, moderkortet var lika stabilt som med en modul monterad. Vi märkte inte heller av någon nämnvärd prestandaförsämring med minnen monterade i samtliga minnesplatser.


« Föregående Nästa sida »


14/09-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!