OBS! En del bilder kan anses stötande på grund av sitt våldsamma/blodiga innehåll. Doom 3 har en åldersgräns på 18 år.
Ett stort tack till Activision som bistod med produkten och gjorde denna recension möjlig.
13/8 -04 | Erik Blomqvist | erik.blomqvist@64bits.se
Jag sitter ännu och funderar på en sak som dök upp just i början av spelet. När du träffar den vapenansvarige för expeditionen ser du två skåp. Ett som innehåller lite skydd och en pistol. Men skåpet till höger innehåller desto mer godbitar. Fast dit får du aldrig tillträde, vilket känns som att du måste plocka på dig bättre och bättre vapen, ju längre in i spelet du kommer. En simpel styrkevåg som existerar i ett flertal av alla spel på marknaden. I stället för att man anpassar vapnenas och monster efter hur bra de är, så hade det gärna fått blandats lite.
Vapenutbud med gamla minnen
Till en början är det bara extremt långsamma zombies och en pistol. Därefter fylls det på; du får hagelgevär och det kommer svårare vidunder. Du plockar på dig Assault rifle och spindlarna (små, ettriga och många) börjar krypa fram. Såhär utvecklar det sig egentligen spelet igenom. Jag gillade verkligen kicken man fick när skotten var slut i allt utom pistolen och man hade fyra spindlar emot sig. En kombination av att kuta, skjuta och få panik var lösningen på problemet.
Bland listan av vapen som man finner under spelets gång finns det inte allt för nya kandidater. Vi har plasma gun, vi har BFG. Men vi har också motorsågen. Om man letar efter något annorlunda inom slaktspel som Doom 3 är verkligen detta ett måste att prova på. Dels är det ett riktigt närstridsvapen, dels är det extremt personligt. Skjutvapen ger dig mest möjligheten att sikta och träffa rätt. En motorsåg däremot har en mer improviserad frihet. Något mer som har en annan slags frihet är handgranaterna. Jag har försökt att kasta ett tjugotal med granater och har lyckats (med nöd och näppe) en gång. Alla andra gånger studsar de och kommer tillbaka, vilket leder till att din hälsa faller kvickt till ett väldigt oönskat tal. Jag ser egentligen ingen direkt användning för dem heller, då Doom 3 är väldigt närstridsbaserat. Det du kan roa dig med är att spränga lite tunnor med explosivt material. Fast roa sig är inte det första man tänker på i ett spel som detta.
Det är efter några timmars spelande som jag kommer underfund med vad drivkraften i detta tungladdade odjurspel är. Det är inte precis något lockande med att bara gå runt att skjuta, skjuta och åter igen skjuta. Doom 3 har en variation på det, tack och lov, med multipla beteenden på allahanda kreaturer som du möter under resan. Så drivkraften är helt enkelt "vad döljer sig bakom nästa dörr?". Du vet att något finns där; ibland hoppar det på dig med klorna före, ibland smyger det bakom din rygg. Placeringen av allt-vad-det-nu-är är, precis som grafiken, njutbar in i det sista. I skåp, under trappor, i taket, bland lådor, bakom dörrar eller – som skiljer sig från de tidigare Doom-spelen – från tomma intet. De dyker upp ur ett slags eldmoln som senare ger efter sig en markering. Lite av drivkraften ligger också här, skulle jag tro. Att få reda på vad det är för tecken.Jag skulle vilja hävda att spelet är allt vad långtråkigt inte är. I sökandet på den "borttappade" gruppen händer det mer än att bara avfyra en massa vapen. Du plockar på dig information som leder dig vidare till ett annat ställe. Du måste gå tillbaka. Du tappar bort dig i mörkret. Allt detta på ett extremt genomtänkt och balanserat sätt. Många tröttnar när de har fastnat på ett ställe. I Doom 3 tröttnar du inte, du kommer på nya lösningar. Med möjligheten att spara när som helst, kan du lätt starta om om det helt skiter och ha lite mer framförhållning. Det blir förvisso lite tråkigt när du vet var de kommande monstrena dyker upp och du bara sitter och väntar på dem, men hade de bytt position varje gång hade du kanske aldrig kommit vidare.
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!