Innehåll
|
Easy-IDE IDE-adapter för USB 2.0 |
 |
Ett stort tack till Eksitdata som bistod med denna produkt för recension.
26/7-04 | Illuwatar | illuwatar (a) 64bits.se
När nu adaptern ligger på bordet är det dags att börja använda denna. Inkopplingen till en IDE-enhet är inte komplicerad. Man trycker sonika in adaptern på den kontakt där man normalt ansluter IDE-kabeln. Den 4-poliga strömkontakten ansluts där den skall vara och en jordögla skruvas fast med hjälp av en skruv i en av de fästhål som finns på enheten. Har man en 2.5"-hårddisk behövs en adapter för att kunna ansluta denna. IDE-kontakten på adaptern nyper rätt så ordentligt, vilket gör att man måste trycka ganska hårt för att få dit den. Detta gör att adaptern inte lossnar så lätt från IDE-enheten under drift. Man måste dock ta det försiktigt när man avlägsnar adaptern från IDE-enheten så man inte böjer anslutningsstiften, vilket kan göra IDE-enheten obrukbar.
Användning |
 |
 |
 |
Adaptern till 2.5"-hårddisken ovan är inte denna som kan följa med i paketet, utan den inskaffades separat.
Ser man till resultatet så är detta inget man vill ha framme permanent. Hårddiskarna ligger nämligen helt exponerade utan något skydd över huvud taget. Det är mycket lätt att det händer en olycka som kan skada hårddisken. Exempelvis om något metallföremål kommer åt elektroniken på hårddiskens undersida när det hela är igång. Däremot för tillfällig anslutning (exempelvis om man vill flytta filer eller klona en disk) är detta en idealisk lösning. CD/DVD-enheter är mer lämpade för lös anslutning eftersom de brukar ha ett heltäckande plåthölje som skyddar elektroniken.
För att få det hela att snurra behövs ström och detta i mängder som överstiger det en USB-port kan ge ifrån sig. Dessutom behöver de flesta IDE-enheterna två olika spänningar: +5 V och +12 V. Den sistnämnda spänningen finns inte ens i en USB-kontakt. Därför har nätadaptern skickats med i lådan. Denna ger ifrån sig +12 V/1.5 A, vilket borde räcka för de flesta IDE-enheter av idag. Det som förblir okänt är om IDE-adaptern fortfarande tar någon ström från USB-porten trots nätadaptern. Om den gör detta finns ytterligare 500 mA vid +5 V att hämta där. Den medföljande nätadaptern är av switchad typ, därav dess lilla format och låga vikt. Dessutom reduceras värmeutvecklingen i denna markant.
När det hela är ihopsatt och nätadaptern ansluten återstår inkopplingen till den tänkta datorn. IDE-adaptern är försedd med en sladd som är en meter lång, vilket gör att den når de flesta datorers baksidor om man lägger enheten på lådans tak. Därefter startas maskineriet upp med en strömbrytare på IDE-adapterns ovansida. En röd lysdiod visar att strömmen är på, en grön visar när aktivitet pågår.
 |
Till sist när allt är på plats och enheten startas upp tar datorns operativsystem vid. Har man ett system baserat på Microsoft Windows 2000 eller XP alternativt Mac OS 8.6 eller nyare är detta enkelt. Nödvändiga drivrutiner finns redan i operativsystemen. Efter en kort stund dyker den lösa hårddisken upp som en ny hårddisk bland de tidigare i systemet. Därefter är det bara att köra på som vanligt, datorn gör ingen skillnad mellan den externa och de interna hårddiskarna. Sitter man kvar med Windows 98 måste man däremot lägga på den drivrutin som följer med på CD-skivan.
Stödet för Linux verkar dock ha glömts bort eftersom detta inte nämns någonstans i dokumentationen. För att ta reda på om denna adapter går att använda ihop med nämnda operativsystem utfördes några praktiska tester. Först installerades RedHat Fedora Core 2 (kernel 2.6.5). När detta var klart kopplades adaptern med tillhörande hårddisk in. Resultatet blev inte så lyckat: hela systemet tvärstannade och det enda sättet att komma igång igen var att använda reset-knappen.
Eftersom detta inte fungerade så bra så byttes linux-installationen ut till en baserad på SuSE 9.1. Här visade det sig att det fungerade mycket bättre. Systemet hittade hårddisken utan problem. Det enda problemet som dök upp var bristande stöd för NTFS (testdisken var försedd med en NTFS-partiton). Det var dock inga svårigheter med att byta till ett mer passande filsystem (Ext2) i SuSE's partitionsverktyg. Därfter kunde den utan några problem användas som vilken hårddisk som helst från linux-systemet. Automatisk montering vid inkoppling fungerade klockrent. Glöm dock möjligheten att koppla in en Ext2-formatterad hårddisk till ett Windows-system, detta fungerar inte trots USB-anslutningen. Enheten dyker inte ens upp i verktyget för hårddiskhantering så att man kan avlägsna partitionen. Detta har dock inget att göra med att hårddisken ansluts via USB. Samma effekt erhålls vilket anslutningssätt som än används (IDE, SCSI).
Nu när det fanns ett linux-filsystem på testhårddisken fick Fedora Core en andra chans ifall problemet berodde på NTFS-partitionen. Så denna distribution åkte in i maskinen igen. Tyvärr så blev det ingen skillnad. Systemet tvärstannade än en gång. Som sista utväg testades en ny kärna (2.6.7) ifall detta kunde få det hela att lossna. Det gjorde dock ingen skillnad, problemet fanns kvar. Orsaken till detta ligger med andra ord i någon distributionsunik del eftersom bytet av kärnan (tagen från kernel.org) inte påverkade resultatet.
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!