Innehåll

Gangland

Inledning
Spelinformation
Story – Vad är det?!
Föga kontrollerbart
Simpliciferad grafik
Skaffa självutbildning!
Slutsats
Skärmdumpar


19/6 | Erik Blomqvist | erik.blomqvist@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Föga kontrollerbart

Första gången jag mötte Mario i spelet och man var redo att kontrollera honom såg jag ut som ett stort frågetecken. Jag är inte en sån som gärna läser manualer och inte heller tar flera timmar på mig att lära sig kontrollerna. Antingen beror det på att jag spelat ett liknande spel förut, att jag är inbiten spelentusiast sen barnsben eller att det kommer små tips som hjälper en under spelets gång. I Gangland får du enklast tag i dessa hjälpmenyer via ett tryck på Escape-knappen. Här samlas det inte bara småtips om hur du styr din bil eller duckar för att ha mindre chans att bli träffad under strider. Du finner även hur du ska gifta dig med flickor på gatan. Sanslöst nog är det ingen idé i början av spelet då varenda kortkjolad dam med de perfekta formerna endast vill ha en pråper och rik man. Då kan du inte springa runt i hängslen, skjorta och endast ha en fjuttig pistol till hands.


Been there, done that.
Hur får du då kvinnorna att falla för dig? Till att börja med måste du genomgå det som spelet har att erbjuda. Detta kan vara allt från att överleva under 10 minuter med några mannar till ditt förfogande, till att endast ta över en affär, vilket du gör genom att gå in i affären, skjuta ner en, två killar som är de enda med gevärn, snacka med den gamla mannen i kassan att du vill ta över affären och betala honom 10000 dollar. De har ännu inte sagt ifrån...

När jag ändå är inne på hur det är med att skjuta ner folk, så måste jag få tillägga att det inte handlar om något shoot 'em up-spel där ett sikte vore på sin plats. Nej, här är träffsäkerheten avståndet mellan din motståndare och gevärspipan. Kort sagt; hitta en motståndare, högerklicka på honom och låt datorn sköta resten. Tycker du att du behöver mera liv är det bäst att krypa undan bakom en låda, vilken som helst – alla funkar, och äta lite medicin. Du behöver inte vara orolig, du kan bära hur mycket som helst. I de flesta uppdrag tar skotten förr eller senare slut, och då har Mario alltid ett gäng med dynamiter till sitt förfogande. Explosiva för all del, men spelet känns otroligt gudfruktigt med att vissa personer klarar av tre dynamitexplosioner hur enkelt som helst. Du själv klarar säkert av en sju, åtta stycken. Vill du göra det mindre trovärdigt är det bara att höja svårhetsgraden så klarar dina motståndare ännu mer och du själv pallar mindre. Jag har till och med klarat mig undan ett bazookaskott i huvudet. Jag antar att det var frisyrgelén som höll emot den gången.

Din godtrogne farbror är den person som i början tilldelar dig mängder av uppdrag. Till en början är det utpressning som är prioriteringsfaktor nummer ett. Du får några simpla anhängare som du själv kontrollerar. Då verkar din farbror inte ha mycket pengar och du får endast tjocka gubbar med knytnävar som vapen. Ganska användbart om du är mitt uppe i en strid med stort motstånd; då kan du använda dem till att knocka folk. En nackdel är att de är långsamma och blir lätt trötta. Men några knytnävar får du aldrig tillgång till själv som Mario. Så när du har slut på skott finns inget att göra, mer än att springa all världens väg. Men att slåss med nävarna hjälper inte särskilt mycket om man räknar med att ta skada. Inte heller tårgassprayen som dina kommande, kvinnliga kollegor har med sig, tar någon avsevärd skada. De ger samma effekt som ett par slag. Aningen tråkigt blir det då det kommer tre muskelberg springade mot dig utan förvarning. Du kommer inte särskilt långt, utan du får vänta på att knytnävarna långsamt avlivar dig. Välkommen till Ganglands ständiga upprepningar!

Simplificerad grafik


Även polisbilarna känns väldigt moderna för att vara 30-tal.
Gangland ger ett intryck av att tillverkarna har spelat för mycket The Sims. Det är samma typ av vyer (går att justera), gubbarna har ett liknande rörelsesätt och man klickar runt som i The Sims; klicka här, gör det där, prata, flörta, skaffa barn, gå till jobbet, och så vidare. Gangland har förvisso en egen variant på det där du senare under spelet sköter en egen firma, svarar i telefon, får uppdrag, skaffar barn (censurerat som bara den!) och anlitar folk. Det är här Gangland gömmer sin charm. Den är inte stor då den dränks bland alla förbiseenden, men det är något speciellt med att driva ett ställe, dra in lättklädda damer, anlita vakter, gifta sig och skaffa en bombexpert som spränger hus. Åtminstone när du får styra det.

Rent grafikmässigt håller Gangland ungefär samma nivå som The Sims åter igen. För den inbitne spelvetaren ringer det en klocka i Sims-öronen när jag säger februari 2000 – The Sims releasedatum. Tyvärr känns Gangland som det presterar likvärdigt. 3D-detaljer på möbler och väggar för all del, men rollfigurerna känns allt för platta. Man har dessutom skippat filmer helt – vilket var grymt längesen jag såg i ett actioninriktat strategispel. De NPC:s* som dyker upp på gatorna är endast en bunt av vandrande kloner. Efter en timmes spel kan du rabbla upp de 20 figurer du kan skåda på gatan, något som MediaMobsters kunde ha jobbat en hel del mer på. Sist men inte minst måste jag fälla en tår för de gränser Gangland har. Du har ingen möjlighet att skjuta hur du vill, utan du kan endast skjuta ner såna som skjuter mot dig eller de som du misstänker vara fiender. Civila ryker självklart med i stridens hetta, men det finns ingen möjlighet att blåsa av ett skott på någon som ser mer hotande ut än en gammal gubbe med dålig rygg, bara för att han har en motståndarfärgad ring runt sig. Vill du ändå göra det får du hålla inne Control-knappen och högerklicka på vald måltavla och plötsligt blir denne person din motståndare. Ganska enkelt sätt att tjäna pengar på i uppdrag där du ska ha kål på fiender. Inte heller bilar är åtkomliga att stjäla om du inte äger dem. Och de du äger står oftast parkerade utanför ditt hus, vilket gör det hela väldigt färdigdukat.

Även Ganglands grafiska fysik borde ha setts över en extra gång innan spelet släpptes. En försök att köra på en människa på gatan (de blir då inte rädda när du kör i full fart emot dem) slutar med att vederbörande fortsätter att gå vid motorhuven. Ser ut som den påkörda är en bit metall som fastnar mot en magnet. Efter 20-30 meter rullande avlider slutligen personen. Men även andra saker agerar väldigt underligt. Trottoarkanter kan du inte alls köra över och det finns inte en enda sak som du kan skjuta sönder direkt på gatan, mer än invånare och ensamma bilar.

* = Non Player Characters


« Föregående Nästa sida »


19/6 | Erik Blomqvist | erik.blomqvist@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!