Gigabyte GA-8AENXP-D Inledning Specifikationer I förpackningen Layout & integrerade funktioner BIOS, stabilitet & överklockning Prestandatester Slutsats

Tack till Gigabyte som gjorde denna recension möjlig.

24/02-05 | Niclas Alfinson | niclas alfakrull 64bits punkt se

Utskriftsvänligare version

---

Layout & integrerade funktioner

Som vanligt när det gäller moderkort (och även andra komponenter) från Gigabyte har själva kretskortet en blå nyans. På detta sitter sedan diverse socklar och komponenter med flertalet olika färger, orange, rött, gult, svart, vitt och lila är några av dessa. Med andra ord är det ett färgglatt kort som på intet sätt står ut speciellt från mängden idag. För några år sedan var det helt klart udda, men idag är i princip alla moderkort neddränkta av färger. Vissa av dessa har faktiskt sin funktion (som att skilja på olika minneskanaler) medan andra enbart är där för ett kosmetiskt syfte. Värt att notera är också att det inte finns en enda fläkt på moderkortet. Gigabyte har dock skickat med en fläkt till nordbryggan som man kan montera dit om man vill. Detta bör dock inte behövas utom i extrema fall, men det känns ändå skönt att man har valmöjligheten.

Vi börjar som vanligt att granska moderkortet uppe i dess vänstra hörn. Det mest uppseendeveckande här är en orange port som vi varken har sett hos ASUS eller ABITs moderkort. Förklaringen till det är att denna port används av Gigabytes DPS-modul (Dual Power System). DPS-modulen är ett extra kort man monterar direkt på moderkortet som skall försäkra att processorn får den ström den behöver. Detta kan mycket väl vara en intressant funktion när processorerna börjar nå en hastighet på runt 4 GHz och dra en hel del ström. Men i dagsläget ser vi ingen större nytta med den. Vi märkte ingen som helst skillnad med och utan DPS-modulen i vårt system, inte ens vid överklockning. Förutom DPS-kontakten hittar vi också ATX12V-kontakten i detta hörn. Den sitter på exakt samma plats som Gigabyte brukar placera den. Tyvärr leder denna placering till att man måste dra en kabel mer eller mindre rakt över processorns plats vilket är allt annat än optimalt.

Runt processorsockeln är det relativt rent och det är inga som helst problem att montera kylare av den större sorten. Vi lyckades både montera den största av de största, Zalman 7700-Cu, och den något mindre Swiftech MCX775-V utan några som helst problem. Något värt att nämna är att processorsockeln sitter ganska långt in på moderkortet vilket gör att Zalman-flänsen enbart sticker ut några millimeter från moderkortets kant. Med andra ord bör man kunna montera denna kombination av moderkort och kylare i nästan alla datorlådor som finns ute på marknaden.

Förflyttar vi oss ett steg åt höger återfinner vi de sex stycken minnesplatserna. I det nedre högra hörnet av dessa sitter ATX-kontakten, precis där den brukar sitta på de flesta av dagens moderna moderkort.

Precis nedanför minnesplatserna återfinns den enda IDE-anslutningen tillsammans med kontakten för diskettstationen. Dessa brukar vanligtvis inte placeras här, men de är båda relativt oanvända på denna plattform så de har inte någon enorm betydelse vart de placeras. För övrigt återfinns det som vanligt en mängd av kontakter och kretsar i detta hörn av moderkortet. Bland annat sitter alla åtta SATA-kontakterna här, tillsammans med kontakterna för de extra USB-portarna och mycket mera. Som vanligt har Gigabyte också valt att färgkoda kontakten till frontknapparna och frontdioderna.

Portarna som återfinns bak på moderkortet är fyra stycken USB 2.0-portar, två stycken PS/2-portar, två nätverkskontaktere, en LPT-port, och diverse ut- och ingångar tillhörande ljudkortet. Tyvärr är antalet USB-portar något lågt, men eftersom Gigabyte skickar med bakplåtar med extra sådana (hela sju stycken totalt!) är det inget problem. Något annat som saknas är en digital SPDIF-utgång, tyvärr har Gigabyte valt att använda sig av en digital coaxial-anslutning istället, vilket inte är lika välanvänd inom HIFI-kretsarna här i Europa.

De integrerade funktionerna såsom ljudkort och nätverkskort håller båda två tillräckligt hög kvalité för vanligt bruk. De tre nätverkskretsarna som är integrerade håller allihop mycket hög kvalité. Tyvärr är som redan nämnts enbart en av de båda gigabit-anslutningarna kopplade direkt på PCI-Express-bussen vilket gör att man inte kan nyttja bådas fulla potential. Ljudkortet är inte lika bra, och tyvärr är det sämre än hos konkurrenterna. Istället för att använda C-Medias CMI9880-krets har Gigabyte valt att använda sig av Realtek ALC880. Båda dessa två ser på pappret ut att vara mer eller mindre identiska, men skillnaderna är ganska stora. Dessutom är mjukvaran till Realtek-kretsen betydligt sämre än till C-Media, en av de saker som saknas är till exempel att man själv inte kan definiera de olika utgångarna vilket Intel har gjort möjligt via High Definition Audio-standard. Men ljudet är ändå betydligt bättre än hos många andra integrerade ljudkretsar, vill till stor del är tack vara Intel High Definition Audio som implementerades i den senaste sydbryggan ICH6.

---

« Föregående

Nästa sida »

---

24/02-05 | Niclas Alfinson | niclas alfakrull 64bits punkt se

Utskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!