Innehåll

Homeworld 2

Inledning
Singelplayer
Multiplayer
Slusats
Screenshots


07/10 -03 | Jonas | j-lundh(@)telia.com

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Inledning

“You reclaimed your home. Now reclaim your destiny”. Det är så Homeworld 2 presenteras. Första spelet i serien om Hiigara kom 1999 och var då ett mycket speciellt strategispel. Aldrig tidigare hade ett realtidsstrategispel utspelat sig i rymden med en helt tredimensionell värld. Det kom även en fristående expansion 2000 men nu har alltså Homeworld 2 släppts till butikerna fyra år efter första spelet kom. Mycket har förändrats men lever spelet upp till samma nivå som originalet?

Singelplayer

Enspelarläget i Homeworld 2 består av en kampanj som inleds som en långfilmslik introduktionsfilm för att sedan gå över till vad som ser ut som en skissad film där Hiigaras historia och vad som ligger bakom byggandet av Pride of Hiigara breskrivs. Pride of Hiigara är moderskeppet i Homeworld 2 och likheterna mellan det och föregångaren i Homeworld är slående. En klan vid namn Vaygr förbereder en attack mot Hiigarans återvunna hem. När filmen går mot sitt slut görs en snygg övergång till själva spelandet och snart är man i full färd med att samla in resurser och testa olika funktioner. Allt inleds i ett lugnt tempo men spelet övergår snabbt till att pröva på spelarens stridskunskap. Har man då inte spelat den guide som finns kan det vara svårt att få grepp om spelet, vilket med stor sannolikhet leder till förlust. Homeworld 2 är ett spel där det inte går att enbart förlita sig på likheten med andra strategispel utan den guide som finns bör spelas igenom för att få grepp om de grundläggande elementen i spelet. Precis som i originalet behåller man sina enheter och resurser från föregående scenario och därför är det mycket sällan det är en bra idé att i slutet av scenariot göra en desperat attack för att snabba på vinsten. Även om en sådan attack skulle lyckas så blir förlusterna med stor sannolikhet så stora att det påverkar nästa del i kampanjen negativt.

Grafiken i spelet håller mycket hög klass och kameran går att flytta från precis inpå en enhet till en stor översiktsvy och när det inte räcker till finns ett kartliknande läge som tar vid när zoomen inte når längre. I detta läge man kan enkelt se hela kartan och ändå ha kontroll över enheterna. Vill man flytta enheter längre sträckor är det detta läge man använder och eftersom spelet utspelar sig i rymden kan man även förflytta sig i höjdled. Spelet har en normalnivå i universum som man använder för att navigera i höjdled. Detta gör att navigering i tre dimensioner fungerar smidigt. Rymden är liksom i föregångaren långt ifrån svart utan den varierar i alla möjliga färger. Till detta finns även ljud som passar in och som varierar beroende på hur kameran är placerad och musik som ändrar karaktär med händelser i spelet. Sammantaget ger grafik och ljud en mycket behaglig miljö att spela i.

Tempot i Homeworld 2 är av mycket varierande art. Många gånger har lugnt resursinsamlande och forskande tvärt blivit avbrutet med snabb action som kräver spelarens fulla koncentration för att ge ett så bra läge som möjligt. Även om spelets AI är bra vinner man mycket på att själv ta kommandot över sina enheter.

De olika skeppen som finns i spelet är av mycket varierande karaktär. Vissa är mycket snabba och utmärkta för utforskning eller snabba attacker medan större skepp som moderskeppet och Carrier är mycket långsamma. De små snabba skeppen tillhör ”Fighter Class” och de största stridsskeppen som Destroyer och Battlecruiser tillhör ”Capital Class” Ju längre in i spelet man kommer desto fler och kraftfullare blir rymdskeppen man kan bygga. Även sent i spelet med en armé av stora stridsskepp ur Capital-klassen är små tidiga stridsskepp som Interceptors och Bombers ur Fighter-klassen mycket användbara. Det går inte att bara bygga en typ av enheter och sedan tro att man ska besegra fienden. Små skepp kan vara mycket effektiva vapen mot stora långsamma rymdskepp eller delsystem av rymdskeppen. Man kan till exempel välja att slå ut tillverkningssystemet på en Carrier innan man ger sig på hela rymdskeppet. Alla enheter känns väl balanserade, det finns inte en specifik enhet som är så bra att det räcker att bygga den för att vinna utan under hela spelet varierar det vilka rymdskepp som är bäst för tillfället.

Spelet kan mycket snabbt gå från ett stort överläge till förlust om man inte har kontroll på sina enheter och samtidigt ser till att ha produktionen i full gång. Eftersom kartorna är så stora gäller det också att se till att skeppen hinner fram i tid och inte när förlusten redan är ett faktum. Av samma anledning är det viktigt att ha flera skepp som kan tillverka nya enheter och ta emot resurser och inte lämna hela den bördan på moderskeppet. Det finns ett flertal rymdskepp, både små och stora som kan ta över delar av moderskeppets uppgifter men förlorar du moderskeppet kan det ändå vara svårt att klara sig någon längre period. Därför är det viktigt att alltid ha ett välorganiserat försvar.

Multiplayer

I multiplayer finns det några olika banor att spela på men eftersom rymden till stor del är tom kan variationen inte bli speciellt stor. Olika banor betyder i stort sätt olika placering av resurser, hur långt det är mellan spelarna och vilka grafiska effekter som finns. Rymdskräp, småsten och färger i rymden är andra saker som varierar. Med andra ord är variationen inte speciellt stor, samma taktik går att tillämpa på två olika banor utan större modifikation. Visst det finns andra sätt att ändra upplevelsen, startresurser, antal tillåtna enheter och om lagen ska vara låsta eller inte går att välja. Att ett spel som utspelar sig i rymden inte kan ha speciellt stor variation i banorna kan man acceptera. Det är trots det ganska kul att spela i multiplayer även om tyngdpunkten i spelet finns i enspelarkampanjen. Det går även att spela den i kampanjen datorkontrollerade klanen Vaygr. Det finns även en meny för speltyp men där finns bara ett val: Deathmatch. Självklart går det att använda alla teknologier och rymdskepp. Det går även att spela ett multiplayerspel ensam mot datorn i ett läge som kallas Player vs CPU vilket är ett bra sätt att lära sig spelet mer i detalj.

Slusats

För att sammanfatta är Homeworld 2 en värdig uppföljare till ett nyskapande strategispel och det är tydligt att det är en uppföljare. Mycket är likt föregångaren men skillnaderna är ändå så stora att det är ett självklart köp för alla som tycker om föregångaren och samma sak gäller även åt andra hållet. De som inte tyckte om Homeworld kommer nog inte se Homeworld 2 som något mycket bättre. De som tycker om lite annorlunda strategispel kommer säkert få många timmars kul spelande i Homeworld 2.

Testsystem:
CPU: AMD XP 2400+
RAM-Minne: 512 MB DDR
Grafikkort: Radeon 9700
Ljudkort: SB Live! (med hörlurar)
Operativsystem: Windows 2000 Pro SP2
 
Rek. cirkapris: 499 kr

Screenshots





07/10 -03 | Jonas | j-lundh(@)telia.com

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!