Innehåll

ABIT IC7-MAX3

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Layout & integrerade funktioner
BIOS, stabilitet & överklockning
Prestandatester
Slutsats


Tack till ABIT som gjorde denna recension möjlig.

20/09-03 | Niclas Alfinson | nizenco@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Layout & integrerade funktioner

Det mest framträdande med det här moderkortet är den stora plastkanalen som återfinns längst upp. Vad den här gör är att den med hjälp av små aluminiumflänsar och en fläkt kyler den strömförsörjningen till moderkortet som annars blir mycket varm. Enligt ABIT skall den här vindtunneln vara en av den allra största nyheten med det här kortet. I övrigt ser kortet helt normalt ut och inga andra underligheter finns på kortet.

Rent allmänt tycker vi att moderkortets estetik är lite tråkig och allmändaglig. Det svarta kretskortet har främst komponenter med färger från den kalla färgskalan vilket gör att moderkortets utseende känns lite kyligt. Notera dock att detta är en helt subjektiv bedömning och olika personer tycker naturligtvis olika om utseendet på olika saker.

Längst upp till vänster på moderkortet huserar som vi redan nämnt OTES-kylningen. Här sitter också en fläktkontakt som redan från början är upptagen av den fläkt som OTES-kylningen använder sig av. Något som kan vara intressant för vissa är att det i fläkten till OTES-kylningen sitter monterade gröna dioder vilket i mörker ger en ganska trevlig effekt.

Uppe till höger på moderkortet hittar vi två lediga fläktkontakter, ATX12V-kontakten, de fyra minnesplatserna och CMOS-batteriet. ATX12V-kontakten är här väldigt bra placerad eftersom den sitter så nära nätaggregatet den kan komma (om vi utgår ifrån att datorlådan har en normal utformning) vilket leder till att man inte behöver dra denna kabel någon längre sträcka innan den når fram till sitt mål. Något udda är dock placeringen av CMOS-batteriet. Det brukar vara placerat både nära BIOS-kretsen och nere till höger på moderkortet. Nu har man dock placerat det här uppe troligen till följd av att man helt enkelt inte får plats med det nere till höger på grund av alla andra kretsar som nu sitter där.

Förflyttar vi oss lite till vänster så hittar vi processorsockeln. Runt denna finns det inte speciellt mycket plats till övers, vare sig ovanför eller under. Dock är det tillräckligt med plats för att man skall kunna montera den relativt stora flänsen Alpha PAL8942 utan några större problem. Men det är så pass trångt mellan processorsockeln och OTES-tunneln att man inte kan montera loss Intels standardfläns, utan att först skruva bort OTES-tunnelns platshölje vilket känns lite tråkigt. Dock är detta knappast något större problem eftersom den vanliga användaren knappast monterar av och på processorkylningen speciellt ofta. Värt att nämna är att det idag inte finns några kända kylare till processorn som inte passar på det här moderkortet trots de små utrymmena, till och med Thermalrights enorma SP-94 passar.

I den högra kanten av moderkortet hittar vi ATX-kontakten, floppy-kontakten och IDE-kontakterna. Placeringen av de sistnämna är lite udda eftersom de normalt brukar återfinnas betydligt högre upp på moderkortet. Vi tycker att man skulle ha kunnat flytta ner floppy-konakten och CMOS-batteriet längst ner på moderkortet och genom detta fått upp IDE-kontakterna något. Som de är placerade nu leder det till att om man har en normalstor datorlåda så räcker inte alltid IDE-kablarna till utan man får införskaffa längre sådana. Det hela blir ännu underligare när man ser att den rundade IDE-kabel som ABIT skickar med är riktigt kort. Vi tycker att de skulle ha skickat med en längre sådan nu när de har placerat IDE-kontakterna så långt ner som de nu gjort. ATX-kontakten som sitter relativt långt upp på kortet sitter bra där eftersom dess tjocka kabel nu relativt enkelt kan dras på ett sådant sätt så att den enbart hindrar luftflödet ytterst minimalt.

Längst ner till höger på moderkortet sitter det en mängd av kretsar, kontakter med mera. Allra längst till höger sitter de båda IDE-kontakterna utmed den ena kanten, något konstigt placerade och vinklade. Att de sitter så här långt ner är ganska ovanligt, dock satt de här redan på föregångaren IC7-G. Något bra med dem är dock att de är vinklade 90 grader vilket gör att det är lättare att få ATA-kablarna att gå utmed lådans botten. Längst ner till höger på moderkortet återfinns de fyra SATA-kontakterna som är kopplade till Silicon Image-kretsen som för övrigt sitter lite ovanför kontakterna. Till vänster sitter kretsen som har hand om Firewire-portarna och till höger om denna krets sitter BIOS-kretsen. En bit längre upp på kortet återfinns ytterligare två SATA-kontakter, dock är dessa kopplade till sydbryggan som i sig är placerad lite uppåt till vänster. Här nere återfinns också den allra sista fläkt-kontakten.

Portar som återfinns bak på moderkortet är fyra stycken USB 2.0-portar, en styck Firewire-port, två stycken PS/2-portar, en nätverksingång och diverse ut- och ingångar tillhörande ljudkortet, bland annat digitala. Som ni kanske ser hittar man inga COM- eller LPT-portar. Detta bör dock inte ställa till några större problem eftersom inga moderna tillbehör idag använder sig av dessa.

De två fläktar som sitter på moderkortet som standard är nordbryggskylarens och den som hör till OTES-kylningen. Dessa båda är ganska små och behöver därför snurra ganska fort för att kunna flytta tillräckligt med luft. Om dessa två går i full hastighet låter de en del, främst OTES-fläkten. Dock varvar fläktarna ner automatiskt när processortemperaturen sjunker, så under normal windowsanvändning såsom surfning och ordbehandling avger dessa två fläktar inte alls mycket ljud.

De integrerade funktionerna såsom ljudkort och nätverkskort håller båda två tillräckligt hög kvalité för vanligt bruk. Nätverkskortet är till och med riktigt bra eftersom det använder Intels CSA-teknik vilket enkelt förklarat gör att nätverkstrafiken inte behöver ta en omväg utan kommer direkt dit den skall. Ljudkortet är inte lika bra, men det duger helt och hållet till vanlig användning såsom spelande och ljudlyssnande om man inte har exceptionellt höga krav.

Vad gäller layouten är IC7-G och IC7-MAX3 väldigt lika. Den största skillnaden är helt klart OTES-tunneln uppe till vänster. I övrigt är det enbart små skillnader som till exempel ATX12V-kontakten som flyttats några centimeter för att inte vara ivägen för OTES-kylningen, kontakten där man kopplar in knapparna från chassit har även den flyttats en liten bit för att göra plats för de två extra SATA-portarna. I övrigt är de två korten nästan helt identiska om man enbart tittar på layouten.


« Föregående Nästa sida »


20/09-03 | Niclas Alfinson | nizenco@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!