iRiver iMP-100 Musik år 2001 iRiver iMP-100 Funktionalitet Ljud och reflektioner (!) Portabilitet Uppgraderingsbar Kort om... Produkten Sammanfattning

22/5-01 | ErKo | erko@64bits.se

Musik år 2001

Först var det tyst. Sedan kom LP:n, och efter ett tag kom även MC:n ut på marknaden. För ungefär två decennium sedan kördes de båda om av CD:n, som nu är det universella musikformatet. Men speltiden på en CD-skiva är begränsad. Det ryms inte mer än 650 Mb på en vanlig skiva, och det räcker ju i och för sig för banden och grupperna, eftersom ca 10-15 låtar är alldeles tillräckligt för ett album. Men är det verkligen så praktiskt att måsta släpa med sig hela sin skivsamling när man t.ex. ska ut och resa? Naturligtvis kan man bära runt någon eller några skivor, men det finns en enklare lösning. Den heter mp3. På en CD-skiva kan man, om man använder sig av detta format, få plats med ett antal album. Då har man alltså på ett enkelt sätt reducerat antalet skivor till en istället för tio.

Vad alla (läs: de flesta) â€?datormänniskorâ€? (känn dig träffad om du läser det här…) idag vet, är att mp3 i stort sett är gratis, lättillgängligt och har helt okej ljudkvalitet. Angående det sistnämnda nöjer man sig med detta eftersom att det blir så pass mycket billigare än att köpa musiken i form av audio-CD, alltså vanliga CD-skivor. Dessutom kan det hända att man kan lyssna på musik man aldrig annars skulle höra talas om, än mindre betala för att lyssna på.

Frågan är ju bara nu hur länge det kommer att fortsätta vara så här. Napster är ju ett uppmärksammat fall, och man kan ju undra hur framtiden kommer att se ut för mp3, men i dagsläget är idén för den här spelaren genial.

iRiver iMP-100

Marknaden för mp3-spelare växer för var dag som går. Det blir större minnen, fler funktioner och andra finesser som ska locka köpare. Design och portabilitet är också ord som förknippas med bärbar musik idag. Men hur är då iRivers iMP-100 jämfört med alla andra? IMP-100 är ingen vanlig mp3-spelare. Denna funktion är faktiskt bara en del av vad den här maskinen klarar av. Enheten kan hantera vanliga audio-CD, CD-R och CD-RW. Vanliga audio-CD använder sig av formatet wave (sparas som cda på CD-skivan), och de skivor man bränner själv kan fyllas med antingen mp3, som ni som läser detta förhoppningsvis vet vad det är,  eller WMA, vilket är ett ganska nytt format från Microsoft (Läs mer här.). Naturligtvis kan man även bränna en skiva med wave-filer, men då ryms bara ca. 74 minuter musik.

Funktionalitet

Vi börjar med att närma oss iMP-100 ur ett rent fysiskt perspektiv. Hur den ser ut, vilka knappar det finns, vilka funktioner man hittar på den o.s.v.:

Enheten:

Själva enheten kommer endast i en färgsättning; blå/vit(beige). Den är snyggt utformad och om man har lite fantasi ser den nästan ut som ett litet ufo (se bilderna). Vad beträffar storlek och vikt kan man väl säga att den på papperet är i stort sett lika stor (eller liten) som de flesta liknande saker på marknaden. Dock känns den både tyngre och större. CD-skivan är ju så stor som den är, och spelaren kan ju inte bli mindre än så, om den ska baseras på CD-skivor. De mer eller mindre exakta måtten på spelaren är ca. 135 mm bred, 147 mm lång och 28 mm tjock. Vikten utan batterier är ca. 245 gram. Om man jämför dessa värden med andra vanliga mp3-spelare står den sig slätt mot dessa, men det man då måste ta hänsyn till är ju att denna spelare inte riktigt är av samma typ eller klass.

LCD-displayen:

En display på en musikmaskin som denna kan se ut på många olika sätt och visa olika många rader, tecken och ikoner. Naturligtvis finns det saker som är viktigare att visa än andra, men man vill ju gärna kunna se så mycket som möjligt. Displayen på iMP-100 består av två teckenrader. När man spelar upp audio-CD visas oftast bara vilket spår man lyssnar på. När man spelar upp mp3 eller WMA är det lite annorlunda. Då visas katalog- och filnamn, om det inte är så att låten har en ID3-tag. iMP-100 stöder nämligen ID3-tags, vilket innebär att man ser artist- och låtnamn, om sådant finns inskrivet i ID3-tagen. När man söker efter spår är det lämpligt att ha bränt låtarna i olika mappar, alltså kataloger. På så sätt blir det enkelt att navigera mellan olika kataloger, eftersom man med ett enkelt knapptryck kan byta katalog.

Andra saker som visas i displayen är batteriindikator, vald repetition, låtnummer, speltid, dansande pixelfigurer samt om enheten är försatt i HOLD-läge, dvs. att knapparna är säkrade, så att man inte ska råka trycka på dem. Naturligtvis fungerar fjärrkontrollen även om själva enheten är säkrad med HOLD-funktionen.

En sak som också måste nämnas är att displayen är belyst. Javisst, du läste rätt, displayen syns även i mörker. Detta, mina vänner, är en egenskap som är mycket välkommen.  Speciellt när det gäller mp3. Spelar man en audio-CD vet man ju ungefär hur spåren ligger, men när det gäller mp3 har man ju så många fler låtar. Belysningen fungerar alldeles utmärkt och fungerar även den energibesparande. Om man använder batterier lyser displayen en liten stund efter att man tryckt på en knapp, och släcks sedan. Använder man nätadaptern, som medföljer i paketet, kan man välja om displayen ska lysa hela tiden eller fungera precis som när man använder batterier. Något som saknas är dock en funktion för att få displayen att bara lysa. Trycker man på någon knapp lyser ju i och för sig displayen, men då händer ju något annat också.

Fjärrkontrollen:

Något som kommer mer och mer i dagens samhälle är att man ska minska all möjlig ansträngning till ett minimum. Detta konkretiseras i och med fjärrkontroller av alla de slag. När de första fjärrkontrollerna kom till TV:n tyckte man säkert att det var onödigt, men nu är det en del av vardagen. Likaså har det blivit med fjärrkontrollerna till bärbara musikspelare. Först var de krångliga, men nu är det nästan en självklarhet, och visst är det en befrielse att inte behöva slita upp själva spelaren varje gång man vill ändra volymen.

Fjärrkontrollen är en liten, ganska plastig dosa. Det finns sju knappar med de nödvändigaste funktionerna, HOLD-switch, och naturligtvis uttag för hörlurar. På baksidan av fjärrkontrollen sitter en bältesklämma, så att man kan sätta den på jackan eller tröjan, eller vad man nu har på sig. Jag har en känsla av att denna (bältesklämman) kan komma att gå sönder ganska snart efter köpet. I alla fall om man är en flitig användare.

Nackdelarna med fjärrkontrollen är ganska konkreta. Det finns ingen LCD-display på den, vilket innebär att man ganska väl måste veta vad som finns på skivan, och i vilken ordning alla låtar ligger. Det blir speciellt påtagligt då man lyssnar på mp3 eller WMA eftersom det rör sig om så många låtar. Dessutom trycker man ganska lätt på fel knapp, eller helt enkelt när man inte alls vill trycka på någon knapp. Därför finns även en HOLD-switch på fjärrkontrollen, precis som på själva enheten. Den knapp man saknar mest är "+10/directory", vilken underlättar när man vill hoppa framåt mer än en låt.

Nu kanske det låter som om fjärrkontrollen bara är ett irritationsmoment, men så är naturligtvis inte fallet. Bara att det finns en är ett stort plus. På många modeller finns inte ens uttag för att sätta till en fjärrkontroll.

Med i paketet följer även ett par hörlurar, vilka som vanligt suger stenhårt. Ni får ursäkta språket, men jag undrar varför man aldrig kan få ett par riktiga hörlurar med vid köpet. Små, hårda, jobbiga, dåliga saker som på sin höjd duger som rekvisita om man vill leka Secret Agent-agent (?).  Inte ens höger/vänster finns utmärkt på de här medföljande plastbitarna. Ska det vara så? Nej, naturligtvis inte, skärpning på det området, och det gäller alla tillverkare.

Nästa sida -->>

22/5-01 | ErKo | erko@64bits.se