Innehåll

iRiver iMP-100

Musik år 2001
iRiver iMP-100
Funktionalitet
Ljud och reflektioner (!)
Portabilitet
Uppgraderingsbar
Kort om...
Produkten
Sammanfattning


22/5-01 | ErKo | erko@64bits.se

Ljud och reflektioner (!)

Hur många funktioner en CD-spelare än är utrustad med så är det ju faktiskt ljudet man vill komma åt och det kan man göra med en iMP-100.

Mp3 vs. audio-CD vs. WMA:

Vid uppstart tar det mellan tio och femton sekunder för musiken att börja spela, vilket format det än gäller. Mellan mp3/WMA-låtar kan tiden också kännas onödigt lång, men det är inte störande. Vill man skippa hundra låtar tar det också en liten stund att komma fram till den valda låten. Audio-CD spelas dock upp utan större glapp mellan spåren.

Kvaliteten på ljudet varierar. Så mycket kan man säga utan att ha fel, men sedan får man vara försiktig. Vissa hör inte, eller bryr sig inte om skillnaden mellan mp3 och en vanlig audio-CD, men för ett tränat öra kan det vara mycket som skiljer. Exempelvis hörs i bakgrunden ett mycket svagt brus när man lyssnar på mp3. Det blir än mer påtagligt mellan låtarna, men finns där naturligtvis hela tiden. Spelar man lugna, tysta låtar hörs det ibland igenom musiken, och kan då bli lite irriterande bitvis.

Med audio-CD blir det ett helt annat ljud. Det svaga bruset är kanske inte helt borta, men det är inget man hör om man inte lyssnar efter det, inte ens mellan låtarna. Det är egentligen ganska rättvist att det är så, eftersom dessa låtar tar ca 10 gånger mer plats än en mp3-låt. Det är svårt att förmedla hur musiken låter ur hörlurarna, men enligt min uppfattning låter det som det ska. Jämfört med en liknande bärbar CD-freestyle kan man väl säga att de ligger på ungefär samma nivå, men att ljudet blir lite klarare i den konventionella CD-spelaren.

WMA är liknande mp3 ur ett storleksmässigt perspektiv, dock mycket mindre, men mer likt en vanlig audio-CD ljudmässigt. Tack vare en intelligent komprimeringsteknologi kan man få ut mycket av lite, så att säga. Rent tekniskt har WMA lika bra ljudkvalitet som mp3 men med lägre â€?bitrateâ€?. Det betyder att en WMA-låt som är inspelad i 64kbps låter lika bra som en mp3-låt i 128kbps. Konkret innebär det att låtarna blir hälften så stora men med bibehållen ljudkvalitet.

Framtiden och mp3:

Utvecklingen som sker inom musikindustrin idag handlar om att få fram format med bättre ljud men mindre storlek. Än så länge har mp3 dominerat nätet, men förändringar är på gång. Inspelning från audio-CD till mp3 kan numera göras i upp till 320kbps och med hjälp av en ny teknologi som heter VBR (â€?Veritable BitRateâ€?) kan man variera bitraten i själva låten, och på det viset påverka både storleken på filen och ljudkvaliteten positivt.

Vissa spår dock mp3 som ett föråldrat format, och menar att WMA och andra format kommer att ta över inom kort. Om det är så bra som det sägs vara så är väl det bara att vara glad och fortsätta ladda hem låtar i samma takt som förut. I WMA-format förståss.

Ljudrelaterat:

Ljudet kan man påverka genom bland annat en förinställd equalizer. Det finns fem olika lägen; normal, rock, jazz, classic och ultra bass. Vid lyssning av vanlig popmusik passar â€?rockâ€? bäst. Tyngre musik kräver mer bas och således â€?ultra bassâ€?. De andra inställningarna tillför inte musiken mycket utan fungerar mer som mellansteg mellan â€?rockâ€? och â€?ultra bassâ€?.

Den ESP (Electronic Skip Protection) som spelaren är utrustad med har flera olika lägen. När man spelar mp3 är skakminnet på hela 120 sekunder. Detta innebär att spelaren buffrar 120 sekunder och stannar sedan skivan. Detta sparar oerhört mycket ström eftersom det är själva mekaniken som snurrar och läser av skivan som drar mest el. För audio-CD finns två valmöjligheter vad gäller ESP, 10 eller 40 sekunder. 40 sekunders ESP klarar sig naturligtvis bäst när det gäller att spela upp musik utan avbrott, men kvaliteten på ljudet försämras avsevärt, så där får man ju välja vad man föredrar.



Portabilitet

Det är hög tid att säga att det här inte är något man är ute och joggar med. Det vore inte omöjligt, men otympligt. Måtten visar kanske inte på någon â€?megaklumpâ€?, men den känns ändå större än den kanske är. Att ha den i innerfickan går väl an, om man inte vill använda den medföljande väskan.

Bärväskan som kommer med spelaren är en av de bättre jag har sett. Rejäl, i skinn och med ett fönster för displayen. Avsaknaden av t.ex. en liten ficka att stoppa skivor i är inte särskilt stor eftersom man ändå inte behöver bära med sig så många skivor. Väskan kan med fördel sättas i bältet och gör att man då kan bära med sig spelaren i stort sett överallt.



Uppgraderingsbar

iMP-100 har en egenskap som är mycket intressant. Den är som ni kanske förstår mer en liten dator än bara ett verktyg för att komma åt musik. Faktum är att den till och med är uppgraderingsbar. Det innebär med andra ord att den kan programmeras om för att kunna hantera kommande musikstandarder. Precis som man laddar ner nya program från internet för att kunna lyssna på nedladdad musik kommer man, om det blir nödvändigt att kunna göra med iMP-100. Det går till så att man går in på www.iriver.com och laddar ner nödvändiga filer. I dagsläget finns inget att ladda ner, eftersom den är helt ny. Sedan bränner man ner filen/filerna på en CD-skiva, och kör i spelaren. Den läser då av vad som är på skivan och är programmerad så att den ska följa instruktioner den får, och installerar filerna. Denna funktion har som sagt inte kunnat testas, men bör fungera eftersom det är ett av iRivers trumfkort.

Nästa sida -->>


22/5-01 | ErKo | erko@64bits.se