Innehåll

Jens Of Sweden MP-300

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Spelaren
Ljudkvalité
Användning
Slutsats


21/02-04 | Niclas Alfinson | nizenco(at)64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Spelaren

Utseendemässigt ser spelaren mycket elegant ut. Framsidan är vit och har ett tjock lager med genomskinlig plast över sig vilket gör att man får ett djup i spelaren. Detta är mycket svårt att förklara, både i bild och text, enda sättet att förstå är att se spelaren i verkligheten. Framsidan känns trots att den är gjord i plast, mycket robust och kommer troligen klara det allra mesta. Föregångaren var dock gjord i aluminium och känns ännu tåligare. En fördel med det nya materialet till framsidan är att man har kunnat sänka ner displayen i enheten, så man har inga skarvar alls på framsidan (förutom där knapparna sitter). Detta medför att det troligen inte kommer samlas speciellt mycket damm mellan displayen och höljet vilket var en av de får problem som fanns på MP-110. Nackdelen med den nya designen är att fingeravtryck med mera syns mycket tydligt på den vita färgen. Men som tur är kan man mycket lätt få bort dessa på grund av avsaknaden av skarvar på framsidan. Det enda som krävs är en liten trasa som fuktats i ljummet vatten.

Baksidan av spelaren känns dock lite klenare. Den är gjord i vanlig plast och är betydligt tunnare. Detta bör dock inte ställa till problem, men något vi inte gillar alls är luckan framför batteriet. Det känns som att den kommer gå sönder förr eller senare. Gångjärnen är också gjorda i plast, så när man har luckan uppe för att byta batteriet känns det extra klent, trycker man lite för mycket på fel ställe kommer luckan nästan garanterat att lossna.

En smart lösning för USB-kontakten är att den är inskjuten i spelaren. När man behöver använda den tar man bort ett skydd och helt enkelt trycker ut den. Skyddet är gjort i gummi och sitter mycket bra på plats när man väl tryckt dit det. Framför ljudingången sitter det ett skydd gjort i exakt samma material. Så det är ingen risk att det skall komma in damm i spelaren denna väg.

Totalt finns det fyra knappar och tre andra reglage på spelaren. En av knapparna är till för Play/Pause, och en annan används till Rec. Båda dessa är placerade på framsidan av spelaren precis under displayen. Bredvid kontakten för hörlurarna sitter ett reglage där man väljer om man skall lyssna på musik eller radio. Samma reglage används också för att aktivera och avaktivera knapplåset. Bredvid ljudingången sitter reglaget för volymen och ytterligare en knapp. På andra långsidan sitter en så kallad jog-dial. Det är ett hjul som man både kan snurra på och använda som knapp genom att helt enkelt trycka på den. Den används för att byta låt, spola i låtar och för att gå in i menyn (genom att trycka på den). Det är också denna jog-dial man använder för att navigera inne i menyn.

Notera att bakgrundsbelysningen på displayen i verkligheten har en färg som går mer åt blå-lila än den som ni ser ovan.

Menyn i sig är mycket lättnavigerad och man behöver ingen manual i närheten för att hitta. Allt är snyggt indelat i lämpliga kategorier och underkategorier. Något som dock kan vara lite underligt är namnen på vissa saker, och vad de gör. En sådan sak är ”Play Speed”. Man hör direkt vad man gör här, ställer in hastigheten som låtarna spelas upp i, men valen är mycket udda. Väljer man 1/3 så spelas musiken upp fortare än 1/2, fastän en tredjedel (0,333) är mindre än en halv (0,5). Ännu underligare blir det om man väljer 1/6, då spelas musiken upp snabbare än normalt. Bortser man från sådana här småmissar är meny-systemet föredömligt enkelt att använda.

Ljudkvalité

När vi för första gången startade spelaren och satte igång en MP3-fil blev vi mycket överraskade hur de lät, i positiv bemärkelse. MP-110 hade bra ljud, om än inte perfekt, men skillnaden mellan den och MP-300 är som natt och dag! En av anledningarna till den ökade ljudkvalitén är att Jens Of Sweden använder sig av en annan krets för uppspelningen i MP-300. Vi testade naturligtvis båda spelarna med exakt samma musikfil och hörlurar när vi bedömde ljudkvalitén. Men skillnaden mellan de två spelarna var ändå enorma. Ljudet i MP-300 är mer fylligt, man får med hela ljudbilden på ett annat sätt. Basen återges betydligt bättre och mellanregistret kommer med på ett helt annat vis än i MP-110.

Vi testade båda spelarna med två olika hörlurar, dels de medföljande, men också med ett par Shure E2C. Med båda lurarna fick man ett förvånansvärt bra ljud från MP-300, betydligt bättre än vad vi tidigare har upplevt från någon MP3-spelare. Men det är också en enorm skillnad mellan de olika hörlurarna, vi tycker helt klart det är värt att investera i ett par andra lurar än de som medföljer. Inte bara på grund av den överlägsna ljudkvalitén med också för att skona sina öron mot deformation.

Vill man finputsa ljudet något är det möjligt med den inbyggda equalizern. Det finns både förinställda profiler, såsom Jazz, Pop, Rock och så vidare. Men det finns också möjlighet till att själva ställa in equalizern. Detta medför att man kan få ett ljud som man själv gillar och trivs bra med.


« Föregående Nästa sida »


21/02-04 | Niclas Alfinson | nizenco(at)64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!