|
Iwill P4SE-Gold |
 |
Tack till MicroTech Nordic som lånade ut produkten för recension.
28/6-03 | Martin "redhat" Hedlund | redhat@64bits.se
LayoutIwill har valt att använda en röd PCB, vilket jag personligen anser vara bättre än den klassiska gröna färgen som ofta brukar klä moderkorten.
 |
 |
Som ni ser har moderkortets I/O för ljud (bak, fram och center), 4 USB apparater,
IEEE 1394 (Firewire), 10/100 LAN samt en Gigabit LAN-port. Detta gäller
för P4SE-Gold, om man istället har P4SG-Gold är COM-porten utbytt mot
en VGA-port. De lite billigare korten P4SE och P4SG har till skillnad
från storebror i Gold-serien ingen Gigabit-port eller IEEE1394-port. Om
man vill kan man avaktivera såväl Gigabit-NIC:et som den vanliga
10/100Mbits-porten.
Som jag nämnde tidigare är moderkortet bestyckat med en FireWire-anslutning. Iwill har gett en krets från Texas Instruments vid namn TSB43AB22 jobbet att sköta FireWire-delen. Kretsen har fullt stöd för standard IEEE 1394-1995 och IEEE 1394a-2000.
 |
Överlag är designen på P4SE-moderkortet bra, det finns ingen kontakt-/portplacering jag stört mig nämnvärt på. BIOS-kretsen har tillverkaren valt att inte löda fast på moderkortet, vilket är ett klokt drag. Ifall oturen skulle vara framme och man (miss)lyckas med en felflashning så är sista räddningen att byta ut kretsen (eftersom moderkortet inte har dubbla BIOS-kretsar) och då är det, som sagt, välkommet om kretsen inte är fastlödd.
Designen av P4SE-korten är som sagt överlag genomtänkt, men det finns faktiskt en liten designmiss. Avståndet mellan nordbryggans kylfläns och AGP-porten är i minsta laget. Jag som är ägare av en Zalman ZM80A-HP har grafikkortetskylfläns kant-i-kant med nordbryggans kylfläns. Något som nu mer är standard på de flesta moderkort men som jag är tacksam över är lås-anordning på AGP-platsen. Det gör att man kan känna sig aningen säkrare när man har en tung fläns.
Till nordbryggans kylare har man valt att använda en passiv aluminiumkylning. Något som jag ser som en stor fördel då den är fullständigt tyst. Jag inte aldrig under testerna haft problem med temperaturen på nordbryggan, så kylningen räcker gott och väl.
Iwill ska dessutom har ett stort beröm för deras jumpers. De har nämligen förlängt dem så att man väldigt lätt och smidigt kan flytta på dem.
Liksom 10/100 Mbits LAN-delen använder man en ljudkrets från RealTek, ALC650. Kretsen är kompatibel med AC´97 2.2 och erbjuder Line In-, Line Out- och Mic In-kontakter. Därtill finns även utgångar för främre-, bakre- och center-högtalare. På köpet finns en 4-pins CD-ROM Audio In- och en 4-pins AUX-utgång. Med 18-bitars ADC (analog till digital) och 20-bitars DAC (digital till analog) skulle man kunna säga att ett separat ljudkort är onödigt ifall man inte har några större krav på ljudkvalitén och mängden funktioner. Varför man inte valt att använda ALC655-kretsen är för mig en gåta då det är en nyare krets med många förbättringar.
Iwill har valt att utrusta sitt moderkort med Phoenix BIOS. Lättnavigerat och bekvämt. Många känner säkert igen sig i "AwardBIOS", och för dem som aldrig använt det förr lär det inte ta lång tid innan man känner igen menyerna som sin egen ficka.
En stor tabbe som Iwill gjort är att de under boot-processen inte anger vilken knapp man ska trycka på för att ta sig in i BIOS-menyerna. Istället är skärmen svart med en liten Intel P4-logo i mitten. Visst ser det snyggt ut, men de hade kunnat skriva vilken tangent man ska använda för att komma in till BIOS. Som tur är har Iwill valt att visa all nödvändig information, inkulsive vilka tangenter man ska trycka för att forsätta eller komma åt BIOS-verktygen, då någonting är fel. Det kan t ex vara då hårddisken inte svarar eller när tangentbordet inte är ikopplat.
 |
 |
När man väl tryckt in del-tangenten och huvudmenyn för BIOS visar sig finns det ett antal undermenyer. För att vara mer specifik är finns "Standard CMOS Features", "Advanced BIOS Features", "Advanced Chipset Features", "Integrated Peripherals", "Power Management Setup", "PnP/PCI Configuration", "PC Health Status" och "Iwill Smart Setting". Dessutom finns alternativen "Load Fail-Safe Defaults", "Load Optimized Defaults", "Set Supervisor Password", "Set User Password", "Save & Exit Setup" och "Exit Without Saving".
 |
 |
Vi börjar med att ta en titt på den första undermenyn, "Standard CMOS Features". En meny som de allra flesta känner igen, här kan man ställa de mest grundläggande inställningarna, så som datum/tid, primära och sekundära IDE-kanaler. Nästa undermeny är "Advanced BIOS Features". Här hittar vi inställningarna för boot-ordningen, dvs i vilken ordning CD-ROM, hårddisk-/ar och diskettstation ska "bootas". Man kan även aktivera och avaktivera L1- och L2-cache, Hyper-Threading-teknik, APIC, Virus-varning o.s.v.
 |
 |
Nästa hållplats, "Advanced Chipset Features". Här finns alla inställningar för minnenas latency, en sorts fördröjning med andra ord, en undermeny som de flesta överklockare frekvent använder.
 |
 |
 |
Under "Integrated Peripherals" finns "Onchip IDE Device", "Onboard Device" och "SuperIO Device". Här ska man i regel aldrig behöva röra någonting, inställningarna för IDE konfigureras automatiskt och port-inställningarna har standardvärden. Istället för att gå djupare här går vi raskt vidare till "Power Management Setup", men även den här undermenyn är vanligtivs optimerad redan från början och det är inte någonting man som användare behöver oroa sig över.
 |
 |
Nästa meny, "PnP/PCI Configurations", kan faktiskt vara till
hjälp ibland. Som namnet antyder finns här inställningarna för
"Plug and Play" och andra PCI bus-inställninar. För det mesta
låter man BIOS kontrollera dessa inställningar, men ifall det uppstår
problem efter installation av expansionskort kan man aktivera "Reset
Configuration Data" så skrivs ESCD om. ESCD, som är en förkortning av "Extended System Configuration Data" är en viktig funktion i BIOS-kretsen.
Jag ska i korta drag försöka förklara ESCD. Om vi antar att BIOS, vid varje uppstart, var tvungen att leta reda på alla anslutna Plug-and-Play-enheter skulle det inte bara ta en massa extra tid, det uppstår även ett annat problem. Varje gång BIOS hittar en ny hårdvara gör den inte samma beslut och ger inte hårdvaran exakt samma konfiguration. Det skulle alltså leda till att din hårdvara i datorn uppfattas olika för var gång du startar upp. Vart kommer då ESCD in i bilden? Jo, ESCD fungerar som ett sorts minne i en del av CMOS-kretsen där din BIOS-information lagras. I det minnet lagras all den information som är nödvändig för ditt systems hårdvara. Om det visar sig att en hårdvara redan finns i ESCD så hoppar BIOS över att konfigurera den. Dessutom kan ESCD användas som hjälp till operativsystem. Windows 95 tittar t ex i ESCD för att se om någon hårdvara har ändrats.
För att smidigt kunna övervaka sitt system finns undermenyn "PC Health Status", som gör det möjligt att kontrollera processorns temperatur och fläkthastighet samt moderkortets aktuella spänningar.
Sista etappen är också den roligaste. "IWILL Smart Setting" som de flesta överklockare känner igen som "Frequency/Voltage control" eller något snarlikt. Här kan man dels ställa in de klassiska "CPU Clock", "CPU Vcore Setting" och "Memory Voltage Setting", men det finns även en funktion vid namn "Spread Spectrum". Det sist nämnda är ett verktyg som reducerar interferenser som moderkortets kretsar orsakar. "CPU Clock" går att justera i 1 MHz-steg vilket gör att man kan finputsa sina inställningar tills man är nöjd. Processorns spänning går endast att ställa upp till 1,6 V, vilket är väldigt lite.
 |
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!