Secret Weapons Over Normandy
Inledning
Spelet
Grafik
Ljud
Spelkänsla
Slutsats
|
Secret Weapons Over Normandy |
|
Spelet utspelar sig under andra världskriget och "självklart" kämpar man med de allierade mot axelmakterna. Huvudpersonen heter James Chase och är ett flygaräss från Amerika som ska hjälpa till i luftstriderna i och runt England. De flygplan som spelet bjuder på är autentiska plan från andra världskriget, både sådana som användes och prototyper som aldrig kom i produktion.
Utan någon som helst förvarning eller uppvärmning kastas man in i kriget. Men någon träning behövs inte, de första två uppdragen är så pass lätta att de klaras av hur förvirrad man än är. Därefter krävs det att man lärt sig vad som är vad, både på fältet och på skärmen, och dessutom vad som måste göras för att klara ett uppdrag på bästa sätt. Det går alltså att klara av uppdragen olika bra. Dels finns det primära och sekundära mål, men även bonusmål. Beroende på resultaten kan man utrusta sitt plan på olika sätt till nästa uppdrag. Det kan handla om uppgraderingar av hastighet/styrka, övriga flygegenskaper eller mer utrustningsmöjligheter. När ett plan är fullständigt uppgraderat får man lägga sina uppgraderingar på andra plan eller spara dem till senare.
 |
 |
Allt eftersom spelet lider får man nya plan och nya vapen. Till i princip varje uppdrag får man välja flygplan och sekundärt vapen. Beroende på uppdragsutformningen bör man välja "rätt konfiguration" då de olika målen bör tas om hand på olika sätt. Eftersom det inte i förväg går att förutspå de exakta förhållandena i uppdraget är det tur att man kan få tips på vad som är bra att använda till uppdraget. Men då alla har sina egna flygstilar är inte alltid de förvalda planen eller sekundärvapnen optimala.
Väl ute på fältet ställs man mot både mål på marken och i luften. De senare är såklart lite svårare att träffa, därför får man lite hjälp med det. Ett extra sikte visar var man ska skjuta för att träffa målet, vilket ibland känns lite för lätt. Det är bara vid dueller mot bra flygplan som man får kämpa för att skjuta ned sitt mål. Liknande hjälp fås vid fällande av bomber, vilket är väldigt tur. Ett stort sikte på marken visar var bomben kommer att landa, och kombinerat med ”visa-mitt-mål”-knappen går det att sikta ganska bra. Trots denna hjälp är det ändå lurigt att lära sig hur man bombar på bästa sätt. Utan de funktionerna skulle bomber inte vara ett vettigt alternativ som sekundärt vapen.
 |
 |
Andra hjälpmedel i strid är radar och riktmärkte. Detta märke gör den annars ganska röriga radarfunktionen lite överflödig, för man ser hela tiden vilket avstånd det är till sitt mål och i vilken riktning det befinner sig. Lite för mycket hjälp kan tyckas – men emellanåt ett måste för att inte tappa bort målet.
 |
 |
Hela spelet går inte ut på att flyga, i vissa deluppdrag befinner man sig bakom spakarna till någon monterad kanon. Vid första tillfället en trivsam variation, men den blir faktiskt långtråkig efter några nedskjutna plan. Kanonen kan vara både monterad på marken och sitta i ett större plan där man endast har som uppgift att skydda sig själv och övriga plan i skvadronen. Tyvärr är det dessutom väldigt lätt att sänka alla plan som flyger omkring då man själv aldrig behöver tänka på att flyga, speciellt då det finns möjlighet att sänka spelets hastighet...
För vad är det egentligen med denna "bullet time", eller "reflex time", som det heter här? Det var något jag verkligen inte hade väntat mig av spelet, och visst är det häftigt att få höra alla ljud i slow motion, men hur verklighetstroget är det egentligen? Ska funktionen efterlikna någon sorts adrenalinkick som gör att man får bättre reaktioner och dylikt? Visst är det väldigt praktiskt att få lite hjälp med siktandet när motståndarna måste skjutas ned väldigt snabbt, men det hade kunnat balanserats upp på annat sätt. Nej, denna funktion hade jag klarat mig utan, och faktum är att jag försökte undvika den så gott jag kunde för att få ut mer av spelet. Tyvärr är det stundvis i princip omöjligt att klara sig utan den då vissa fiender måste sänkas så fort som möjligt. Men hur realistiskt är det egentligen? Och realiteten är väl ganska viktigt i spel som är gjorda för att återge något verkligt? Detta leder oss in på de övriga delarna; grafik, ljud och spelkänsla.
Egentligen finns det inte så mycket grafik att prata om vad gäller SWON, uppe i luften ser man mest himmel, och marken är för långt borta för att kunna visa några som helst detaljer. När man väl kommer närmare marken visar det sig dock att det finns objekt i form av byggnader, träd, fordon, båtar och så vidare. Vad man kan förvänta sig alltså. Även om man kan komma rätt nära objekten går det oftast så pass snabbt att man inte hinner uppfatta några speciella texturer. Man bjuds inte på något ögonbrynshöjande direkt, byggnader ser likadana ut och har inte speciellt många detaljer. Men vem bryr sig om sådant när man flyger snabbt förbi och endast lämnar en bombkaskad efter sig?Flygplanen är de man ser mest av, framförallt sitt eget (om man väljer tredje persons perspektiv), och de ser bra ut. Det finns varken något att risa eller rosa vad gäller dem. De ser ut som de ska, och innehåller så mycket detaljer som kan krävas.
 |
 |
Efter och före varje uppdrag får man se filmer som sköter handlingen, fast att kalla dem filmer vore nästan att ta i. Det är snarare stillbilder med ljud till. Rök och dylikt kan vara animeringar, men i övrigt är det enda som rör sig dessa bilder av kartor, foton och dagböcker. Även om berättarrösten till bilderna är bra så känns det hela väldigt budgetartat.
 |
 |
Något som tänkts på är att ljud som kommer från objekt som inte står stilla relativt en själv får andra ljud. Till exempel låter flygsirenerna från marken olika beroende på hur snabbt man kör förbi enligt dopplereffekten. Men att man skulle höra speciellt mycket utanför planets väggar ställer jag mig däremot lite tveksam till. Hur som helst är det inget man stör sig på, snarare tvärtom. Det skulle knappast vara kul att konstant lyssna till motorljud spelet igenom.
Enligt mig är detta den viktigaste delen hos ett spel, det spelar i princip ingen roll hur snyggt ett spel är, saknas känslan är det ändå inte värt att spela. Här kan jag bara säga att den är medelmåttig. Det är inga problem att lära sig kontrollerna, spela eller att anpassa sig. Men det känns tyvärr inte särskilt balanserat. Stundvis är det väldigt lätt, och utan problem kan tjugo medelmåttiga plan sänkas utan att man fått en skråma, däremot kan det ibland hända att man stöter på fem bättre plan och knappt överleva. Observera att jag skrev "plan" och inte motståndare, för det avgörande i spelet är främst vilket plan man har, snabbhet är ovärderligt i luftstrider – oavsett vilken bestyckning motståndaren har. Däremot är det roligt med de halvsnabba, rörliga planen. Att göra en snygg roll och dyka ned mot ett markmål kändes lika härligt varje gång.Karaktären känns ganska karaktärslös och är ingen man fäster sig hos, han känns krystad och konstlad och känns mest som ett bihang. Det finns även fler karaktärer i spelet, men då handlingen inte direkt fängslar bidrar de inte speciellt mycket till helheten. Trots allt finns det en handling, och även om det rent historiskt är intressant med tyskarnas hemliga vapen så ligger storyn och spelandet på olika nivåer och har inte lyckats kopplas samman.
Även om SWON känns ganska välgjort så anser jag det inte hålla hela vägen ut, det finns allt för många småsaker som jag stört mig på. De obalanserade uppdragen är en sak, men som försvar kan man nog säga att det inte är lika roligt om hela spelet håller samma nivå, eller om uppdragen blir linjärt svårare desto längre man kommer, vilket skulle kännas ganska krystat. Vidare är inte planets integration med miljön särskilt lyckad, träd på marken går att flyga rakt igenom, planet bryr sig inte om att tryckas ned i land eller vatten om det sker i för liten vinkel. Även om inte sådana incidenter sker speciellt ofta så drar det ned helheten. Däremot går det att flyga in i flygplan i luften, tyvärr händer ingenting alls förutom att det "klonkas" fram ett metalliskt ljud.Nej, även om spelet håller måttet vad gäller grafik, ljud och flygegenskaper fastnar jag varken för handling eller känslan i spelet. Hopslaget med de störande missarna och det faktum att spelet har en tendens till att bli långtråkigt trots nya plan och vapen dras helhetsbetyget ned till under medel. Kan nog bara rekommendera det till stora flygspelsfan som har en förkärlek för andra världskriget.
Cirkapris: 499:-
Testsystem:
P4 2,4 GHz
512 MB DDR
GeForce4 Ti4600 128 MB
Windows XP