Abit AT7-MAX2 Inledning Specifikationer I förpackningen Layout & integrerade funktioner BIOS, stabilitet & överklockning Mjukvara och dokumentation Media XP Prestanda Slutsats

Tack till Abit som gjorde denna recension möjlig.

Inledning

Abit lanserade för runt ett år sedan en serie moderkort som fick ändelsen MAX. Det som kännetecknar dessa moderkort är avsaknaden av parallell- och seriell-portar. Abit har valt att avskaffa dessa portar till förmån för USB och FireWire, vilket inte är en helt dum idé. Ändelsen MAX innebär också att moderkorten är sprängfyllda med väsentliga integrerade funktioner; Abit strävar efter att pressa in så mycket funktioner som möjligt på sina MAX-kort för att få de att stå ut i mängden. Moderkortet vi ska ta en närmare titt på nu är AT7-MAX2, Abits senaste socket A-moderkort i denna MAX-serie.

Specifikationer

*Observera att DDR400 inte går att välja när en processor med 166/333 MHz FSB används, p g a begränsningar i KT400.

**Buffrade respektive obuffrade minnen brukar ofta kallas registrerade respektive oregistrerade minnen. Skillnaden mellan dessa är att de registrerade är dyrare, men i gengälld går att använda i större minneskonfigurationer. Prisskillnaden varierar, men buffrade/registrerade minnen är dyrare. Prestandamässigt finns det ingen skillnad mellan dessa två typer.

Moderkortet säljs i tre varianter. Den första varianten är den "vanliga" varianten, utan multimediaenheten Media XP. Med de andra varianterna medföljer Media XP respektive Media XP Pro. Mer om Media XP senare i denna recension.

Abit har ganska generösa garantivillkor, två år efter tillverkningsdatum eller ett år efter inköpsdatum gäller garantin, vilket helt klart är en fördel då moderkort hör till de datorkomponenter som oftast går sönder i datorer.

Valet att basera moderkortet på VIAs KT400-chipset istället för NVidias motsvarighet Nforce 2 verkar något konstigt, speciellt med tanke på att Nforce 2 ger något bättre prestanda. En trolig förklaring kan vara det faktum att Nforce 2, i och med att det använder dubbla kanalers DDR, kräver mer komponenter runt minnesplatserna för terminering och dylikt. Detta skulle gjort ett Nforce 2-baserat moderkort med lika mycket integrearde funktioner som detta, varit betydligt bredare, vilket kan vara en förklaring till valet att inte göra ett Nforce 2-baserat moderkort i MAX-serien. Är du intresserad av vilka funktioner som KT400 erbjuder bör du ta en titt på vår recension av DFI AD77 Infinity, där vi tog upp just detta.

I förpackningen

• Moderkortet.
• 2 st. IDE-kablar (80-pinnars).
• 1 st. kabel för eventuella diskettstationer.
• 1 st. kabel för eventuell Serial ATA-enhet.
• 1 st. SATA-adapter och strömkabel till denna.
• 1 st. I/O-plåt för montering i chassit.
• 1 st. bakpanel för två stycken USB-kontakter.
• 1 st. manual.
• 1 st. CD med drivrutiner och annan mjukvara.
• 1 st. diskett med drivrutiner för RAID-kontrollern.
• Diverse buntband och kabelhållare för att underlätta montering.
• Media XP / Media XP Pro (ej på bild, tillval).

Layout & integrerade funktioner

Placeringen av ATX-kontakten är föredömlig. Placeringen mellan sockeln och minnesplatserna gör att man inte behöver dra ATX-kablarna över kylflänsen, och det blir enklare att göra en optimal kabeldragning i chassit.

AGP-platsen är inte helt optimalt placerad. Den sitter ganska högt upp på moderkortet och med ett normallångt grafikkort isatt så blir det omöjligt att sätta in eller få ur minnen ur minnesplatserna utan att ta ur grafikkortet. Troligen beror denna placering på de många integrerade funktionerna, men det är onekligen en nackdel. AGP-platsen är för övrigt försedd med ett så kallat AGP-lås, för att se till att grafikkortet inte hoppar ur sin plats, eller flyttar sig några milimeter. Med tanke på att ledarna sitter väldigt tätt på AGP-kontakten så är det mycket viktigt att grafikkortet sitter perfekt, och AGP-låset hjälper till med detta.

Placeringen av IDE-kontakterna är genomtänkt, man är inte tvingad att ta ut grafikkortet för att komma åt dessa. Floppy-kontakten sitter nere vid IDE-kontakterna för RAID-kontrollern, en godkänd placering även om det hade varit trevligt att ha floppy-kontakten uppe vid de andra IDE-kontakterna.

Det är ganska imponerande att tillverkaren lyckats förse kortet med fem PCI-platser, med tanke på mängden integrerade funktioner. Vissa moderkort idag är utrustade med hela sex PCI-platser, men dessa brukar vara mycket spartanska gällande mängden integrerade funktioner. Med fem PCI-platser och de integrerade funktioner som detta moderkort faktiskt har så kan jag inte tänka mig något scenario då PCI-platserna inte skulle räcka till. Moderkortet är inte utrustat med någon CNR/AMR-plats, vilket tydligt markerar att målgruppen för detta moderkort inte är OEM-tillverkare, utan datorentusiaster och hemmabyggare.

Området runt processorsockeln är ordentligt rensat från komponenter för att det inte ska vara något problem att montera stora kylare. Tillverkaren har inte valt att ta bort de fyra hålen runt sockeln, dessa hål ingick från början i AMDs riktlinjer för socket A-moderkort men togs bort för runt ett halvår sedan. Att hålen finns på detta kort är naturligtvis en fördel, de allra flesta vattenblock och en del luftkylare monteras genom dessa hål, och avsaknaden av dessa skulle säkerligen gjort att många valt bort moderkortet till förmån för ett med dessa hål. Alpha PAL8045, som hör till de kylare som är svårast att montera på marknaden p g a dess massiva storlek, gick utan att problem att montera på detta moderkort. Detta indikerar att tillverkaren lyckats med att rensa upp runt sockeln för att ge plats åt stora kylare.

Det märks tydligt att tillverkaren har arbetat med strömförsörjningen till processorn, de stora kondensatorerna ser till att hålla spänningen på en stabil nivå. Möjligheten att ansluta en så kallad ATX12V-kabel finns även. Denna kabel introducerades när Pentium 4 såg dagens ljus, men särskilt använd på AMD-plattformen har den inte blivit. Syftet med att koppla in denna kabel är att man då ger moderkortet möjlighet att driva strömförsörjningen till processorn på 12 V tillsammans med de vanligen använda 5 respektive 3,3 V. Den klara fördelen med detta är moderkortet då kan ta ström från två (ibland tre) olika spänningar. Detta kan vara mycket användbart då man har höga krav på strömförsörjningen till processorn, till exempel då man ska överklocka mycket. En annan fördel med detta är om man har ett nätaggregat som inte klarar av att ge tillräckligt med ström på 3,3- och 5 V-"linorna", då kan moderkortet också ta ström från 12 V-"linan" och således klara av att mata processorn med en tillräcklig effekt.

För att mäta temperaturen på processorn sitter det en temperatursensor monterad i sockeln. Anledningen till att tillverkaren inte valt att utnyttja den temperatursensor som finns inbyggd i processorn är troligen därför att denna tenderar att fungera mindre bra i vissa lägen. Moderkortet avläser dock hela tiden temperaturen som sensorn ger, för att kunna bryta strömmen till processorn om temperaturen plötsligt skulle stiga kraftigt. Moderkortet har således skydd mot direkt överhettning, d v s då kylaren inte är korrekt monterad och processorn riskerar att bli förstörd inom några sekunder. Kombinerat med varningsfunktioner i BIOS har detta moderkort mycket goda funktioner för att förhindra missöden med överhettade processorer.

Kylaren som kyler nordbryggan har en ganska enkel konstruktion med få blad, och en medelkraftig fläkt för att kyla ner kylflänsen. Mellan kylare och nordbrygga fann vi ett lagom tjockt lager kiselbaserad kylpasta. Även om kylarens design kan ifrågasättas, så klarade den utan problem av att kyla nordbryggan i hastigheter en bra bit över 166 MHz. Ljudet från fläkten är ganska lågt men något vinande. I ett normalt system kommer den troligen knappt höras, men i riktigt tysta datorsystem så kan den uppfattas som störande. Kylaren är för övrigt fastsatt med vanliga monteringspinnar, och går således enkelt att byta ut mot en effektivare alternativt en passiv kylare om man så önskar. På moderkortet finner vi även fyra lediga fläktuttag, vilket är förhållandevis många. Dessa känns välplacerade; en är placerad nere vid SATA-kontakterna, medan de andra tre finns på övre delen av moderkortet.

Till höger om PCI-platserna hittar vi floppy-, IDE-RAID-, och SATA-kontakterna. De två IDE-RAID-kontakterna är kopplade till en krets från HighPoint med namnet HPT374. Denna krets är förhållandevis avancerad, i alla fall med tanke på vad som brukar sitta integrerat på moderkort. Denna ger stöd för fyra enheter, och RAID 0, 1 och 0+1. Är du osäker på vad RAID innebär föreslår vi att du tar en titt på följande artikel om RAID. Valet att använda HighPoints krets istället för en motsvarande krets från t ex Promise anser vi vara ett bra val. HighPoints drivrutiner brukar i regel fungera bättre än de från Promise.

Moderkortet har även som vi nämnde tidigare stöd för den nya IDE-standarden Serial ATA. Serial ATA är, som de flesta troligen känner till, en ny IDE-standard som beräknas bli dominerande under början av nästa år. Fördelarna med denna standard jämfört med den vanliga pararella IDE-standarden ("PATA") är en ökad teoretisk överföringshastighet från 133 MB/s tilll 150 MB/s, samt betydligt smalare kablar. SATA-kontakterna på detta moderkort sitter som ni ser precis under IDE-RAID-kontakterna, och är anslutna till varsin Marvel 88i8030-krets. Till varje kontakt går det att ansluta en SATA-hårddisk, och enheterna inkopplade i dessa styrs av samma BIOS som RAID-kontrollern använder sig av.

Något som medföljer är en SATA-till-IDE(PATA)-adapter som gör att det går att koppla en vanlig "PATA"-hårddisk till en SATA-kontakt. Förutom att detta medför att det går att koppla in fler hårddiskar som använder den vanliga IDE-standarden, så utlovar Abit en prestandaökning då denna adapter används jämfört med att koppla hårddisken till en vanlig IDE-kontakt. Vi kommer naturligtvis att undersöka om så är fallet.

I/O-portarna på baksidan av kortet har ett ganska ovanligt, men bra upplägg. Här trängs två stycken PS/2-portar tillsammans med hela sex USB-portar, två FireWire-portar, sex kontakter kopplade till ljudkortet och en RJ45-kontakt kopplad till det integrerade nätverkskortet. Ytterligare två USB-portar går att få tillgång till genom att koppla in den medföljande bakpanelen, alternativt koppla in sin Media XP/Media XP Pro om man köpt den dyrare varianten av moderkortet. Mer om Media XP senare, var inte oroliga :-). GamePort:en lyser med sin frånvaro, men eftersom Abit i sin MAX-serie strävar efter att avskaffa dessa "onödiga" portar som i princip inte används så är det kanske inte så konstigt att tillverkaren inte valt att förse moderkortet med en sådan kontakt. Avsaknaden av denna är inte direkt någon nackdel, i princip alla spelenheter idag ansluts via USB.

Det inbyggda nätverkskortet består av kretsen VT6103 från VIA, och stöder 10/100 Mbit. Denna krets utmärker inte sig på något sätt, men gör sitt jobb utan några problem. FireWire (IEEE1394)-stödet fås genom en krets från Texas Instruments, som stöder överföringshastigheter på uppåt 400 Mbit/s. Även om FireWire inte känns lika nödvändigt som det var förut (i och med introduceringen av USB 2.0), så finns det en hel del DV-kameror som använder sig av denna kontakt, och kontakter av denna typ finns på detta moderkort är bara en fördel.

Det integrerade ljudet står den sedvanliga kretsen ALC650 från Realtek för. ALC650 är numera standard bland moderkortstillverkare som är ute efter integrerat ljud, eftersom den erbjuder hyffsat ljud till ett lågt pris. Kretsen stöder 6-kanalers ljud, och dessa 6 kanaler fås inte genom att utnyttja endast tre portar. Många moderkortstillverkare brukar vara snåla och endast montera tre portar på moderkortet. Detta får till följd att det inte går att använda varken mikrofon- eller LineIn-ingången då de 6-kanaliga ljudet är aktiverat. På detta moderkort har var och en av de fem kontakterna en bestämd funktion, och det går att använda mikrofon eller dylikt även då det 6-kanaliga ljudet är aktiverat. En optisk utgång finns även på moderkortet, för de som har utrustning anpassad efter denna standard.

Tillverkaren har inte valt att utrusta moderkortet med någon form av lösning för att förhindra att BIOS på något sätt blir förstört (t ex dubbla BIOS-kretsar) genom t ex fel vid BIOS-flashningar eller virusattacker. BIOS-kretsen är dock lyckligtvis inte fastlödd i moderkortet, så möjligheten att använda ett separat BIOS-skydd eller att skicka in kretsen till någon butik som har möjlighet att "flasha" om den finns.

För att sammanfatta layouten hos detta moderkort kan vi säga att layouten är utmärkt, det finns gott om plats runt sockeln och layouten känns genomtänkt. Det enda som vi har att anmärka på att det inte går att sätta in eller ta ut minnen då ett grafikkort sitter monterat.

Gällande de integrerade funktionerna så tycker vi att tillverkaren lyckats med att skapa ett moderkort med mycket, och väsentliga, integrerade funktioner. Kretsarna man valt för dessa funktioner är inte av billigaste typ, faktum är att de alla håller relativt hög kvalitet och fungerade klanderfritt under den tid vi testade moderkortet.

BIOS, stabilitet & överklockning

Det mesta man kan önska sig finns faktiskt i BIOS, alltifrån mängder av minnesinställningar till möjlighet att ställa in minnesspänningen. Förutom den vanliga möjligheten att övervaka temperaturer, varvtal och spänningar så finns även möjligheten att välja två processortemperaturer för att förhindra överhettning. Vid den första och lägsta temperaturen så börjar moderkortet att varna genom PC-speakern. Vid den andra temperaturen så stängs datorn automatiskt av. Detta är givetvis bra för att förhindra att processorn blir överhettad vid händelse att till exempel processorfläkten skulle gå sönder. Kombinerat med skyddet mot direkt överhettning som vi nämnde tidigare, ger detta ett utmärkt skydd mot överhettning av processorn. Möjlighet att stänga av datorn då processorfläkten (eller den fläkt som är kopplad till fläktuttaget för processorn) stannar finns även.

I BIOS finns möjlighet att ändra följande inställningar, främst associerade till överklockning:

• Multiplier: 5-22,5x
  Att ändra multipliern kan vara mycket användbart vid överklockning, speciellt då man vill nå så hög busshastighet som möjligt, eller få ner busshastigheten till standardnivåer men samtidigt överklocka. Vi provade denna funktion i den mån det var möjligt, och den fungerade utmärkt.
   
• Processorspänning: 1,1-2,325 V
  Här har tillverkaren varit mycket generös, att kunna ändra spänningen över 1,85 V är ganska ovanligt och mycket bra om man ska överklocka mycket och har bra kylning. 2,325 V räcker mycket långt; för att kyla en processor som körs på så hög spänning krävs kraftig vattenkylning eller dylikt. Temperaturen som uppmättes av moderkortets övervakningsfunktioner låg nästan exakt på samma spänning som man valt i BIOS, vilket är ett tecken på moderkortsets påkostade strömförsörjning som vi skrev om på förra sidan.
   
• Busshastighet: 100-250 MHz
  Genom att använda sig av en klockgenerator från Realtek ger man användarna möjlighet att ändra busshasigheten mellan 100 och 250 MHz i 1 MHz-steg! Genom att använda oss av en Athlon XP med upplåst multiplier lyckades vi nå en busshastighet på 190 MHz, vilket ses som mycket bra.
   
• Minnesspänning: 2,55-3,25 V
  Tillverkaren har inte snålat med möjligheten att ändra minnesspänningen, att i 0,1 V-steg kunna ändra från spänningen från 2,55 till hela 3,25 V är inte särskilt vanligt, och bör inte göra någon överklockare besviken. Spänningen kan med fördel ökas då man vill nå höga busshastigheter, men ändå vill köra minnet på relativt strikta inställningar.
   
• Busshastighet:AGP-hastighet:PCI-hastighets-förhållandet går till skillnad från på många andra moderkort att ändra manuellt. Valen som finns är 3:2:1, 4:2:1 och 5:2:1, där den sistnämnda inställningen är den som bör användas i busshastigheter runt 166 MHz och uppåt. En inställning som fick AGP- och PCI-hastigheterna att vara inom sin normala frekvenser vid busshastigheter runt 200 MHz hade varit trevligt, men avsaknaden av en sådan inställning beror helt på att KT400 inte stöder denna inställning.

För att sammanfatta överklockningsfunktionerna så är de mycket goda, det är inget vi direkt saknar. Spänningarna går att ändra till värden som är långt över att rekommendera, vilket ger överklockare goda möjligheter till överklockning och frihet. Det faktum att vi nådde en busshastighet på 195 MHz utan att stabiliteten blev lidande tyder bara på att tillverkaren arbetat med moderkortet för att få det stabilt även i hastigheter över vad som chipset tillåter. Dessa överklockningsfunktioner kombinerat med den påkostade strömförsörjningen gör detta moderkort till en utmärkt grund i ett system som ska överklockas mycket.

Skulle man ha valt sådana BIOS-inställningar att man inte får bild på skärmen (t ex till följd av för hög busshastighet) så är man inte tvingad att nollställa CMOS (det minne där BIOS-inställningarna lagras) genom att flytta en jumper på moderkortet. På många moderkort är man tvingad att göra detta, och man måste således öppna sitt chassi. På detta moderkort, liksom på en del andra moderkort anpassade för överklockning, så kan man antingen hålla in insert-knappen när datorn startar, eller starta om datorn några gånger, så kommer inställningarna i BIOS ignoreras och datorn kommer förhoppningsvis starta som vanligt, och man hamnar automatiskt i BIOS. Man har då möjlighet att rätta till inställningarna så att datorn kan starta normalt vid nästa uppstart.

Är du intresserad av att veta exakt vilka inställningar som går att göra i BIOS rekommenderar vi dig att ta en titt på i moderkortets manual, som finns för nerladdning här.

Moderkortets stabilitet var för mycket hög och vi hade inga som helst problem med att datorn hängde sig eller liknande, även fast vi körde 3DMark2001, som belastar datorn mycket hårt, flera dagar i sträck. Detta är något man givetvis ska förvänta sig och kräva av ett moderkort, men som naturligtvis är viktigt att testa.

Många moderkort med fyra stycken DIMM-platser brukar ha stabilitetsproblem om man kör med minnen i alla minnesplatser. Vi provade att installera fyra stycken enkelsididiga 256 MB PC3200 DDR-SDRAM från Samsung med positiva resultat, moderkortet var lika stabilt med två som med fyra stycken minnen monterade.

Mjukvara och dokumentation

Förutom Direct X 8.1, drivrutiner för chipsetet och alla integrerade funktioner så medföljer följande programvaror på CD-skivan:

• Norton AntiVirus 2002
  Detta antivirusprogram hör till de bättre på marknaden, som dessutom ser till att hålla sina virusdefinitioner automatiskt uppdaterade via Internet.
   
• BuzzSoft
  Detta är en samling enkla kontorsprogram som kan användas för att skicka mail, skriva post- och visitkort med.
   
• WinDVD
  Denna DVD-spelare känner nog de allra flesta till, WinDVD hör definitivt till de mest populära programmet för uppspelning av DVD och VCD.
   
• E-System 3Deep
  Detta program används för att kalibrera skärminställningar för att få en så optimal bild som möjligt.
   
• Hardware Doctor
  Detta program används för att avläsa de temperaturer, varvtal och spänningar som går att avläsa från moderkortet. Programmet hör inte till de mest avancerade i denna kategori, men erbjuder ändå användaren goda möjligheter till övervakning.

En diskett med drivrutiner för RAID-kontrollern medföljer även. För att sammanfatta mjukvaran som medföljer kan vi dra slutsatsen att Abit varit ganska generösa med sitt mjukvarupaket.

Om vi går in på dokumentationen så medföljer en manual. Denna är skriven på engelska, men i början av denna finns en sammanfattande installationsguide på sex språk. Även om manualen inte är skriven på värdens bästa engelska, så är den i vår mening välskriven och den tar upp allt ifrån hur RAID-kontrollern fungerar till hur man går tillväga för att montera processorkylare.

Media XP

• Media XP-enheten.
• Diverse kablar för montering.
• 1st. manual med drivrutiner och program.
• 1st. CD-skiva.
• 1st. fjärrkontroll + batterier (endast Media XP Pro).

Ovan ser ni också skillnaden mellan varianten med Media XP och den med Media XP Pro; Media XP Pro säljs med fjärrkontroll medan fjärrkontrollen inte medföljer när man köper varianten med vanliga Media XP.

5.25"-enhetens design är inte särskilt upphetsande, men den fyller helt klart sin funktion. Det hade varit trevligt med en lite djärvare design eller möjligtvis någon form av färgval, men detta är naturligtvis en smaksak.

Funktionerna som finns på enheten är frontportar, möjlighet att läsa och skriva till olika lagringsmedium och möjlighet att i viss mån styra datorn med hjälp av fjärrkontrollen. Notera att det sistnämnda endast gäller Media XP Pro. Att högtalarutgång, mikrofoningång, optisk ljudutgång, en FireWire-port och två USB-portar finns på denna enhet gör att man smidigt får tillgång till dessa på framsidan av datorn. Enheten stöder skrivning till och läsning från tre typer av lagringsmedium: Secure Digital (SD), Compact Flash Typ 1 och 2 (CD) och Memory Stick (MS), vilka är de helt klart vanligaste formaten bland digitalkameror.

Vi hade tyvärr inga möjligheter att ta en titt på fjärrkontrollen som medföljer Media XP Pro, men med hjälp av denna får man möjlighet att totalt kontrollera programmet WinDVD och WinRIP (MP3-spelare) och möjlighet att styra MicroSoft PowerPoint. De två förstnämnda programmen finns på CD-skivan som medföljer, tillsammans med alla drivrutiner som krävs för enheten. Fjärrkontrollen kommunicerar med frontenheten genom hederlig IR-teknik, vilket man tydligt ser i övre vänstra hörnet av frontenheten.

Den fysiska installationen av enheten är relativt enkel, efter att man monterat frontenheten så är det bara att koppla in respektive kablar på respektive platser på moderkortet. Installationen på mjukvarunivå är enkel, följer man anvisningarna i den välskrivna manualen så bör man inte stöta på några svårigheter.

När enhetens drivrutiner är installerade så dyker det upp tre nya enheter i enhetshanteraren, där var och en av dessa enheter representerar de typer av lagringsmedia som enheten stöder.

Pristillägget för att få sitt AT7-MAX2 (eller något annat kort i MAX-serien) med denna produkt är ca 350 kr för Media XP och ca 550 kr för Media XP Pro. Känner man att man är ute efter en multimediaenhet som erbjuder de funktioner som Media XP / Pro erbjuder så är det väl investerade pengar, priset är förhållandevis lågt om man ser till vad andra moderkortstillverkare tar betalt för liknande lösningar och vad liknande lösa lösningar kostar.

Prestanda

Processor: AMD Athlon XP2400+ (12 x 166MHz)
Moderkort: Abit AT7-MAX2 (BIOS: DC) och Asus A7V8X (BIOS: 1010)
Minne: Två stycken Samsung 256MB PC3200
Grafikkort: Albatron GeForce 4 Ti4200 128 MB@300/700 MHz
Hårddisk: Seagate Barracuda V 120 GB
Nätaggregat: Chieftec 340 W
Minnesinställningar: 2,5-3-3-7-2T
Ljudet var inaktiverat under samtliga tester.

Operativsystem: Windows 2000 Professional SP3
Grafikkortsdrivrutiner: Detonator 41.09
Chipset-drivrutiner: VIA 4in1 4.45

Under alla tester kördes processorn i busshastigheten 166/333 MHz. Minnet kördes i 333 MHz, eftersom de begränsningar som finns i moderkortens chipsets (KT400) hindrades oss från att köra minnet i 400 MHz. Alla testerna kördes tre gånger och sedan togs ett medelvärde fram.

SiSoftware Sandra 2003

Vi börjar med att ta en titt på den teoretiska minnesbandbredden med hjälp av det mycket kända testprogrammet SiSoftware Sandra 2003. Detta program mäter hur moderkortet klarar av hantera olika typer av uppgifter, och är ett bra verktyg för att ställa moderkort mot varandra. Sifforna anger MB/s och högre värden ses som bättre.

I Sandra ser vi att Abit-kortet presterar något bättre än det från Asus, skillnaden är lite över 5 %. Detta är överraskande då samma minnesinställningar användes på båda korten och de är baserade på samma chipset, men troligen beror det på optimeringar av layouten och/eller BIOS-optimeringar.

PCMark2002

Vi går vidare och tar en titt på hur korten presterar i PCMark2002. PCMark2002 är liksom Sandra ett program som testar hur datorn hanterar vissa specifika uppgifter. Vi har givetvis även här valt att titta på minnesbandbredden, eftersom det är det ända som egentligen skiljer moderkorten åt i program som dessa. Siffrorna anger antal poäng, och högre värden tolkar vi även här som bättre.

Även här ser vi samma tendens, Abit-kortet presterar något bättre när det kommer till teoretiskt minnesbandbredd. Skillnaden här blir inte lika stor som i Sandra, men det går helt klart att utse en vinnare.

3DMark2001 SE och 3Dmark03

Vi har givetvis även testat moderkorten i benchmarkprogrammet 3DMark2001 som mäter hur systemen presterar vid tung 3D-hantering. 3DMark är som bekant mycket använt bland hårdvarutestare, och en recension utan prestandatester från detta program skulle inte kännas komplett. Vi har även testat moderkorten i den nya versionen 3DMark03. Siffrorna anger antal poäng och högre värden ses som bättre.

I den gamla versionen av programmet ser vi en prestandaskillnad på ca 1,5 % till Abit-kortets fördel. I den nya versionen 3DMark03 är prestandaskillnaden något mindre. Detta beror troligen på att poängen i 3DMark03 till större grad baseras på processorns beräkningskapacitet än hos föregångaren.

Quake III

Sandra, 3DMark och PCMark i all sin ära, men det är ändå hur korten presterar i verkliga applikationer som är väsentligt. För att testa detta har vi valt ut två popluära spel, Quake III och demoversionen av Unreal Tournament 2003.

Vi börjar med att titta på hur korten presterar i Quake III. Inställningen High Quality användes, det vill säga upplösningen 800x600 och ett färgdjup på 32 bitar. Siffrorna anger antal bilder/sekund och högre värden ses som bättre.

Här ser vi hur den högre minnesbandbredden hos Abit-kortet som vi kunde konstatera med hjälp av Sandra och PCMark yttrar sig i praktiken. Abit-kortet är runt 4 % snabbare än Asus-kortet i ovanstående test.

UT 2003 Demo

Vi går vidare och tar en titt på hur korten presterar i demoversionen av UT 2003.

Här ser vi i princip samma tendens som i de andra testerna, Abit-kortet ger även i praktiken något bättre prestanda än Asus-kortet. I det här testet rör det sig om ca 2 %.

HD-Tach 2.61

Vi har även valt att undersöka hårddiskprestandan, dels för att se om det finns några skillnader prestandamässigt mellan moderkorten då man använder de vanliga IDE-kontakterna, och dels för att se om Abits påstående om en utlovad prestandaökning då SATA-adaptern används stämmer. Vi börjar med att ta en titt på överföringshastigheten med hjälp av benchmarkprogrammet HD-Tach. Siffrorna anger antal MB/s och högre värde ses som ett bättre sådant.

Här ser vi ingen nämnvärd skillnad, de skillnader som finns ligger helt inom felmarginalerna som är normala vid hårddisktester.

Vi går vidare och tar en titt på processorbelastningen när hårddisken används, också med hjälp av HD-Tach. Siffrorna anger antal procent, och lägre värden ses som bättre.

Använder vi oss av de vanliga IDE-kontakterna ser vi i princip ingen skillnad i processorbelastning. Men används SATA-adaptern så ser vi att processorbelastningen sjunker drygt 20 % ner till runt 6 %, vilket är mycket bra. Detta var också något som märktes i praktiken; datorn kändes något snabbare vid tillfällen då både processor och hårddisk fick arbeta hårt, t ex vid uppstart av datorn. Abits påstående att det verkligen ger bättre prestanda att koppla in en vanlig IDE-hårddisk med hjälp av SATA-adaptern stämmer, och är verkligen inte hämtat ur luften.

För att sammanfatta prestandan kan vi dra slutsatsen att Abit AT7-MAX2 presterar bättre än det motsvarande kortet från Asus, A7V8X. Prestandaskillnaden är ca 2 - 3 % i praktiken. Detta är en något för liten prestandaskillnad för att märka av den i praktiken, men den är givetvis välkommen. Abit-kortets förhållandevis höga prestanda för det något närmare Nforce 2-baserade kort prestandamässigt, men att förvänta sig att det presterar lika bra som ett Nforce 2-baserat kort är helt klart förhastat.

Slutsats

Vi tycker helt klart att moderkortet lever upp till våra förväntningar för en produkt som är värd att få vårt pris "High Quality". Det som fattades för att kortet skulle nomineras till "Best Product" är ett något lägre pris, och att det hade baserats på Nforce 2 istället för KT400.

Fördelar	Nackdelar
Hög kvalitet på de integrerade funktionerna.	Baserat på KT400.
Utmärkta överklockningsfunktioner.	Förhållandevis högt pris.
Klarar hög busshastighet.
Genomtänkt layout.
Media XP finns som tillval, till ett skäligt pris.
SATA-adaptern, som ger lägre processorbelastning.