Inledning

Canyon Technology har sedan år 2000 utbrett sig över stora delar av USA samt Asien. Företaget är inte särskilt omtalat och har endast några få återförsäljare i Sverige.

Deras HS-serie består av tre headset. Canyon CN-HS3 är logiskt headset nummer 3, vilket ska vara det mest exklusiva i hela serien. Hur det blir med exklusiviteten återstår dock att se. Upp till bevis med hurvida saker som komfort och ljud verkligen är behaglig ...

Specifikationer

För de som saknar information om mikrofonen måste jag dessvärre meddela att någon sådan information inte finns. Varför Canyon inte lämnar ut den kan vi tyvärr inte svara på.
Som tabellen i övrigt förtäljer är det inga imponerande siffror som Canyon erbjuder. Och hur är det med exklusiviteten? Den verkar, enligt Canyons resterande siffror, endast gälla för designen. Faktum är att mikrofonens signalbrus ligger på 58 dB på de andra två headseten. Vi kanske ska räkna med att CN-HS3 har densamma?

Obekvämt ...

På grund av HS3:s utformning är det en stor glypa med luft till den undra halvan av hörlurskåpan, vilket gör att den övre klämmer åt vid huvudet på ett sätt som gör att du gärna tar en paus från headsetet efter en halvtimme/timme i bruk.

Den övre reglerbara remmen som sitter på ovansidan av huvudet är inte heller särskilt bekväm. Skapar inte världens största irritationer, men lite vaddering hade aldrig suttit fel. Remmen känns väldigt plastig och inte på något sätt särskilt robust.

Headsetet ger, rent visuellt, ett intryck att vara väldigt flexibelt. Men jag måste erkänna att det som helhet känns väldigt oklart - allt vad exklusivt inte är åtminstone. Mikrofonbommen gnisslar och är seg att förflytta. Hörlurskåporna går bara att vinkla utåt, vilket gör (som tidigare nämnts) att de sitter på fel sätt. Några stretchövningar hade nog gjort susen - innan produkten lämnade fabriken.

På övre delen av sladden sitter CNS-H3:s volymkontroll. Här finns två kontroller, en för huvudvolymen samt en som har två nivåer för hur tung basen ska vara eller så väljer du att slå av den.

... och gnisslande

Utan några siffror att hänvisa till är det svårt att uttala sig om ljudkvaliteten imponerar något i samband med dessa. Men ljudkvaliteten är inget revolutionerande över huvud taget. Jämfört med exempelvis Exsound Shark är det svårt att skilja på dem.

Headset är utformade i första hand för komfort och ljudkvalitet i lurarna, inte i mikrofonen - detta börjar bli en klassisk standard. Vill man ha en bra mikrofon får man allt vara beredd att lägga ut åtminstone en tusenlapp (endast för mikrofonen ska sägas) för en Shure SM-58. Men sen kan du ställa dig frågan hur smidigt det skulle vara om du ska ha ett mikrofonstativ och vill spela ditt favoritspel över nätet ...

Föga imponerande musikprestation

Själva ljudtestet till Canyon CN-HS3 lade fokus på det som ungdomar i headset-åldern med största sannorlikhet använder headsetet till: spel och musik. Till testet användes även en hörlursförstärkare, Zalmans ZM-RSA.

Dream Theater - Octavarium Det klättrande progressiva hårdrocksbandet Dream Theaters senaste platta Octavarium har hamnat högt upp på många säljarlistor runtom i världen, inte minst i Sverige. En bedårande bra platta om ni frågar mig. Testspelad även ur ett par Genelec 8020A för att veta hur det verkligen "ska" låta. Förtjänar den ett headset som Canyon CN-HS3 är frågan?

Dream Theaters första låt, som börjar där förra plattan Train of Thought slutade med låten "In the Name of God", "Root of All Evil" har ett originellt intro. Att hörlurar inte brukar vara särskilt bra på att leverera någon större stereoljudbild är säkert inte överraskande för någon. Samma sak gäller med CN-HS3, de överraskar inte något särskilt. Trots att jag gladeligen sätter basregeln på max (nummer 2) på volymkontrollen kollar jag direkt tillbaka på den då låten verkligen dragit igång och ser efter om jag inte slog av den. Nej då, den är uppenbarligen såhär klen.

HS3 klarar inte heller av mattor särskilt bra. Inte alls, faktiskt. Det uppstår på tok för mycket muller, trots att kåporna inte sluter om öronen på ett begåvat sätt. Jag försöker digga med i refrängen, men jag känner mig mest som ett djur utsatt för taxidermi. Livlös tänker jag "nåväl, jag kan väl ge deras mest hatade ballad en chans".

Låten jag talar om är "Answer Lies Within". Den har fått stå ut med outhärdlig kritik hurvida den ska vara Dream Theaters kanske sämsta låt. Någonsin. Jag kan hålla med om att det inte är alls vad DT bör hålla på med, men jag gör det för HS3:s skull. Och här går det helt klart bättre. Det värmer lätt i öronen och headsetet levererar en underbar reverb. Med uppföljare som These Walls och Panic Attack klarar sig Canyons alster hyffsat, såvida det inte är för många mixade kanalredovisningar på samma gång. Att det inte går leverera någon superb ljudbild när Sabian-HHX kinescymbal och Mesa Boogie-distade gitarrer kombineras är förståerligt i denna prisklass, så mina förväntningar var inte särskilt höga innan jag började lyssna. Och tro mig, jag blev inte särskilt förvånad över HS3:s prestation heller. Under medel i rocksammanhang, helt klart.

Anders Widmark - featuring Sara Isaksson Anders Widmark lär ha blivit riktigt stor genom SVT:s musikproduktion "Album" som hade sitt senaste avsnitt för höstens säsong för inte särskilt länge sedan. En jazzpianist/-kompositör i världsklass bekantade sig i början av år 2000 extra bekantskap med den förträffliga sångerskan Sara Isaksson, som självklart deltog i herr Widmarks högrankade program.

Med öppningslåten "To Open up My Heart" går det inte att göra något annat än att smälta med den rätta anläggningen. CN-HS3 ger dock ingen rättvis ljudbild. Kontrabasen försvinner nästan helt och hållet och Yamaha-flygeln svävar på tok för långt borta. Och våra kära "peakar", transienterna, som Anders Widmark har en otrolig känsla för att leverera grasiöst saknar det där extra klöset som man mer än gärna vill ha när man lyssnar på denna skiva.

Tyvärr även i en så enkel konstellation som en jazzkvartett (piano, trummor, bas och sång) uppstår på Widmark förtjusande solo den där känslan av att ljudet är instängt en flaska med vakuum (ja, o visa fysiker, jag vet att ljud gärna inte fortplantar sig i vakuum).

Så min tanke är att jag befriar headsetet från denna plåga och hoppar fram till spår fyra, "Twelve Years", som är en sololåt (endast piano). HS3 har uppenbarligen svårt att leverera en rättvis attack i pianoljud. Det håller inte länge, jag känner att jag behöver en paus. Högtalarna är här ett faktum ...

World of Warcraft Om Octavarium var en storsäljare har MMORPG-spelet World of Warcraft sålt platinum. Inget tycks kunna locka fler gamers runt om i världen. Med multipla språkstöd (där favoriten tyska självklart finns med), gigantiska världar och en magnet som drar åt sig de flesta och håller kvar dem är det svårt att misslyckas. Blizzards största kreation har vunnit fler priser än många ens hade kunnat drömma om. Från sidor som IGN, Filefront, Gamespot, Gamespy och Apple finns det hiskeligt många medaljer att dela ut. World of Warcraft har fått från dem alla, i flera upplagor dessutom. En redig utmaning för Canyon CN-HS3 alltså.

Med min alternativa karaktär, en undead mage (jag väljer hellre två anglofonetiska ordval i stället för det missförstånd som tidningar som PC Hemma valde att namnge gnomes som; nämligen trädgårdstomtar), har en hel del att erbjuda i sitt vokabulär. Det är djupt och mörkt och man vill nästan åt ormarna som lär slingra sig på insidan av en för att kela lite med dem. En medeltid trollkarlskaraktär måste ju självklart ha en hel hög ljud till hans blixtar och dunder. Du teleporterar dig, fryser dina motståndare eller varför inte slungar iväg ett brinnande eldklot i 100 km/tim rakt i deras mjälte?

Det är skönt att höra var Canyon egentligen hör hemma. Blizzard har några av världens mest etablerade ljudtillverkare i sin stabb och det flyter riktigt bra ihop med Canyon CN-HS3. Med en balanserad nivå mellan kringliggande musik och smågruset som prasslar under fötterna när jag väljer att genomföra en gångmarsch i området "Barrens" är faktiskt imponerande. Det känns behagligt på alla sätt och vis.

De dueller World of Warcraft erbjuder (vilket är oändligt många) komponeras snyggt med diverse "swiiish!"-ljud och en och annan svärdklinga som sticks in i magen på min stackars odöda Froharne. HS3 har dock problem med hur ljudet ska placeras och upplevelsen blir inte mer än en tafflig stereoljudbild som bäst, även fast kvaliteten här är grymt mycket bättre än i musiksammanhang. Något muller eller vakuuminstängt PET-flaskljud känner jag inte av alls nu längre.

Slutsats

Det var inte förrän i slutet av mitt förhållande med Canyon CN-HS3 som jag förstod vad det var lämpat för. Självklart ska ett headset anpassas efter spel, men det förvånar mig hur det då kan underprestera så flagrant i musikbranschen.

HS3 är varken komfortabelt att bära eller särskilt praktiskt. Mikrofonen gnisslar, den automatiskt reglerbara toppremmen är av kass kvalitet och en glypa uppstår då headsetet inte täpper till ordentligt runt öronen. Detta gör att ljudet riktas aningen fel och kanske till och med blir missvisande.

Ett headset som detta är till för personen som verkligen inte har mycket att punga ut. Jag skulle dock rekommendera att man i stället väljer att spara sina nästa veckopengar ett tag för att ha råd med ett mer kvalitativt headset, för HS3 är några av de sämre i klassen headset med slutna hörlurskåpor. Eller helt enkelt köpa ett par som inte är slutna och på så sätt spara lite pengar.