Corsair TWINX512-4000 Inledning Specifikationer Modulerna Överklockning Prestanda Slutsats

Tack till Corsair som gjorde denna recension möjlig.

2003-09-07: Uppdatering av delen ”Överklockning” efter att nytt BIOS till moderkortet gett nya resultat.

Inledning

Corsair har tagit tillvara på denna nya teknik och har tagit fram en produkt bestående av två minnesmoduler som är garanterade att fungera tillsammans i dubbelkanaligt DDR-läge. Det är sådana vi ska ta en titt på idag. Produkten ifråga är Corsair TWINX512-PC4000. Något speciellt med de här minnena förutom det redan nämnda är att de är garanterade att klara av den svindlande hastigheten av 250 MHz (500 MHz DDR). Förhoppningsvis går de även att överklocka lite för att på så sätt kunna uppnå en ännu högre hastighet.

Som ni kanske har märkt så är det här inga minnesmoduler för svenssons utan för överklockare och andra som vill få ut det lilla extra ur sitt system. Det är också de som Corsair har som målgrupp med nästan hela sitt sortement, och de här minnena är inget undantag.

Hur presterar då de här Corsair-minnena, är de värda det högre priset mot vad reguljära minnena kostar? Allt det här och lite till skall vi försöka besvara i den här recensionen.

Specifikationer

Som ni kan se klarar de här minnesmodulerna mycket höga hastigheter, och det garanterat i dubbelkanaligt DDR-läge! Minnena är som ni kanske redan räknat ut riktade mot överklockare som tycker att de reguljära minnena som enbart klarar 200 MHz inte duger. Därför har Corsair tagit fram de här minnena som klarar 250 MHz (PC4000) vilket är riktigt bra med tanke på vad som idag finns på marknaden. Värt att nämna är dock att PC4000 inte är någon erkänd standard, men det har egentligen inte någon betydelse för den vanliga användaren.

Något mindre bra är dock latencyn (även kallat minnestimings) på dessa minnena, 3-4-4-8 är faktiskt riktigt uselt. Dessa värden skall vara så lågt som möjligt och 2-2-2-5 (kan också skrivas 2-5-2-2) är idag det som många hårdvaruentusiaster strävar efter. Men höga hastigheter och låg latency är svårt att uppnå, så man får helt enkelt välja. Men på senare tid har låg latency inte alltid varit optimalt utan hög hastighet på minnet har varit viktigare. Det är här som Corsair TWINX512-4000 kommer in i bilden.

För er som vill veta vad latency är så kan jag försöka förklara det lite kortfattat. Om vi börjar med att översätta det engelska ordet latency till svenska blir det ungefär åtkomsttid eller liknande. Då blir det genast mycket lättare att förstå, minnet behöver alltså vänta längre ju högre latencyn är. För att förenkla det mer kan vi säga som en gammal forumsräv en gång sade. Om man springer runt en stolpe två gånger och sedan fortsätter till nästa, springer runt den två gånger så kommer man fortare fram än om man springer runt samma stolpe tre gånger, fortsätter till nästa, springer runt den tre gånger och så vidare. På samma sätt fungerar latencyn på minnen, ju lägre desto snabbare kommer man fram.

Spänningen är som standard satt ganska högt, hela 2,75 V. Dock krävs detta för att få minnena stabila i den höga hastighet som de är godkända för. Att höja spänningen ytterligare kan eventuellt göra så att minnena kan uppnå en ännu högre frekvens men av Corsair rekommenderas inte en spänning på över 2,9 V.

Något riktigt trevligt är garantin, Corsair lovar att minnena skall hålla livet ut, vad som menas exakt med det kan man väl orda om. Har minnets liv tagit slut när det går sönder kan man till exempel fråga sig, dock är det knappast innebörden av ”livslång”. Men något säkert är dock att det är både längre än ett och tre år som ges från många andra tillverkare. Livslång garanti är dock inte helt unikt för Corsair utan flera andra minnestillverkare erbjuder det. Av detta borde vi kunna dra slutsatsen att minnen håller riktigt länge och har inte en tendens att gå sönder efter ett antal år. Det är kanske inte så konstigt eftersom det inte finns några rörliga delar i ett minne.

Modulerna

De båda modulerna levereras i ett plastetui som skyddar dem bra mot fraktföretagens ibland oaktsamma händer (och fötter). Att öppna upp förpackningen var inga större problem utan det gick helt smärtfritt. Direkt efter öppnandet av etuit slås man av hur tunga de båda modulerna är jämfört med ”vanliga” minnesmoduler. Detta har dock självklart att göra med de aluminium-heatspreaders som är monterade på minnena. Dessa är naturligtvis till för att kyla minneskretsarna på de båda modulerna för att på så sätt kunna få upp dem i högre hastigheter utan problem.

Vad är då nyttan med att köpa två moduler i ett paket kan man naturligtvis fråga sig. Fördelen med att köpa ett sådant här paket är att man får en garanti att de fungerar bra tillsammans i dubbelkanaligt DDR. Så om man har ett moderkort baserat på Intels senaste chipset 865PE eller 875P så kan sådana här minnen vara ett bra val. Dock bör nämnas att det är mycket ovanligt att man får problem om man köper två ”oparade” minnen och använder dem i dubbelkanaligt DDR, skall det bli problem får man faktiskt har riktigt otur.

Överklockning

Eftersom minnena redan som standard går i en svindlande hastighet hade vi inga större förväntningar på överklockningen.

Efter ett tag hittade vi den högsta stabila hastigheten som visade sig vara hela 267 MHz (DDR534). Denna hastighet uppnåddes med en latency på 3-4-4-7 vilket är snäppet lägre än vad minnena är specificerade för. Att höja spänningen till minnet hjälpte en hel del, när vi hade den satt till 2.6 V klarade minnet 258 MHz och vid 2.8 V klarade de 267 MHz.

Om ni läst recensionen tidigare kanske ni kommer ihåg att den högsta stabila hastigheten då var 255 MHz. Men efter att ABIT skickade ett nytt BIOS till oss lyckades vi uppnå den högre hastigheten, det var alltså moderkortet (ABIT IC7-G) som tidigare var flaskhalsen.

Att sänka latencyn på de här minnena är bara att glömma, de klarar inte ens av att köras i DDR400 med 2,5-3-3-6 som latency (dubbelkanaligt DDR-läge), de här minnena är helt enkelt gjorda för höga klockfrekvenser och hög latency.

Prestanda

• Intel Pentium 4 2,4 GHz, 800 MHz busshastighet.
• 2 x IBM 180GXP 120 GB.
• ABIT Siluro OTES FX5900 128 MB (450/900).
• Windows XP Professional SP1.
• Nvidia Detonator 44.71.
• Intel Chipset Software Installation Utility 5.00.1012.

Mjukvaran som användes för att testa minnet var följande:

• 3DMark2001 SE build 330.
• PCMark2002 build 100.
• SiSoftware Sandra 2003 Pro build 2003.7.9.73. (MAX3!).

För att se den verkliga ökningen av den högre minneshastigheten som Corsair-minnet ger valde vi att testa med två moduler Twinmos PC3200 256 MB. De körde vi i en hastighet av 200 MHz och med ett processor-/minnesförhållande på 5:4 vilket gjorde att processorn gick i 250 MHz * 12, 3 GHz. Efter att vi gjort det så satte vi i Corsair-modulerna och körde dem i 250 MHz och med ett processor-/minnesförhållande på 1:1 vilket gjorde att processorn gick i samma hastighet som med Twinmos-modulerna. Båda minnena kördes i SPD-läge vilket är 2.5-3-3-7 för Twinmos-minnena och 3-4-4-8 för Corsair-minnena.

SiSoftware Sandra 2003
Följande test är Memory Bandwidth Benchmark i SiSoftware Sandra 2003.

PCMark2002, Memory
Nästa test på vår lista är PCMark och här tar vi oss en titt på minnespoängen.

3DMark2001 SE
Det sista testet är det klassiska som tar reda på Direct3D-prestandan, 3DMark2001.

Slutsats

Men den största och i princip enda nackdelen med den här produkten är dess pris, runt 2500 SEK inklusive moms får man ge för det här paketet. För det priset för man flerdubbelt så mycket minne av en annan sort, dock klarar inte de på långa vägar av den höga hastigheten som Corsair TWINX512-4000 gör.

De som vi vart kan rekommendera den här produkten till är de som vill uppnå en hög klockfrekvens på minnena och inte bryr sig över huvud taget vad det kostar.