DFI AD77 Infinity Inledning VIA KT400 Specifikationer I förpackningen Layout & integrerade funktioner BIOS, stabilitet & överklockning Mjukvara och dokumentation Prestanda Slutsats

Tack till DFI som gjorde denna recension möjlig.

Inledning

VIA KT400

Varför VIA inte garanterar att KT400 fungerar stabilt med DDR400 kan vi bara spekulera i, men en förklaring kan vara att DDR400-standarden faktiskt inte än är accepterad av standardiseringsorganet JEDEC. Detta kan i sin tur leda till problem med minnen från vissa tillverkare eftersom tillverkarna inte har någon riktig standard att följa. Detta kan vara anledningen till varför VIA inte garanterar full stabilitet med DDR400. Trots att DDR400-standaren inte är fastställd så tillverkar i princip alla större minnestillverkare kretsar som är garanterade att klara denna hastighet.

Det går endast att använda DDR400 med KT400 om man maximalt använder två så kallade minnesbanker. Ett enkelsidigt minne (ett minne med kretsar på bara enda sidan) svarar för en minnesbank medan ett dubbelsidigt svarar för två minnesbanker. Använder man mer än två minnesbanker ställs hastigheten automatiskt ner till 333 MHz. Om denna begränsning beror på att VIA inte lyckats få chipset helt stabilt med DDR400, eller om det är för att undvika kompatibilitetsproblem med minnesmoduler från vissa tillverkare är svårt att sia om. De flesta användare använder normalt inte mer än två minnesbanker, så detta är i praktiken inte något större problem. Det är emellertid onekligen en nackdel för de som planerar att använda stora mängder minnen.

Diagrammet nedan visar hur de olika delarna av KT400 kopplas ihop med datorns olika delar. Notera att detta officiella diagram från VIA innehåller ett litet tryckfel, KT400 stöder förutom 200 och 266 MHz busshastighet även 333 MHz och därmed samtliga socket A-baserade processorer på marknaden.
 

Förutom det inofficiella stödet för DDR400 så erbjuder KT400 även en hel del andra trevliga nyheter. En av dessa är den nya AGP-standarden AGP 8X som svarar för en teoretisk bandbredd på hela 2,1 GB/s. Både NVidia och ATI har idag grafikkort för denna nya standard, men inte ens på deras vassaste kort så ser man någon större prestandaskillnad mellan AGP 4X och 8X. I och med att grafikkorten utvecklas så kommer dock AGP 8X bli ett krav för att inte AGP-porten ska bli en flaskhals för prestandan. Så även om behovet för AGP 8X i nuläget inte är särskilt stort, så känns det tryggt att det finns där för framtida behov.

VIA har även dubblerat bandbredden hos V-Link. V-Link är VIAs namn på förbindelsen mellan nord och sydbryggan, och bandbredden har ökats från tidigare 266 MB/s till 533 MB/s. I och med att en hel del bandbreddskrävande funktioner är integrerade i sydbryggan som t ex USB 2,0 och 10/100 MBit nätverk så är denna bandbreddsökning nödvändig för att förbindelsen inte ska bli en flaskhals.

Sydbryggan VT8235 ger stöd för den nya USB-standarden 2,0 och även ATA/133. Denna sydbrygga fanns tillgänglig några månader innan KT400 släpptes, och en del KT333-baserade moderkort utrustades med denna nordbrygga. Därför kan vi inte se USB 2,0 och ATA/133 som en direkt nyhet med KT400, men stödet för dessa standarder är i varje fall välkommet i och med att produkter som stöder dessa börjar bli vanliga.

Då var det dags att gå vidare och titta på vad DFIs KT400-baserade moderkort har att erbjuda.

Specifikationer

*DFI garanterar endast stabilitet i DDR400-läget med minnen på denna lista och med maximalt 2 minnesmoduler installerade (2 moduler om de är enkelsidiga, 1 modul om de är dubbelsidiga).

Moderkortet finns även i en billigare variant som har ändelsen Pro istället för Infinity. Pro-varianten är identiskt med Infinity förutom att den inte har FireWire, RAID eller Serial ATA.

DFI är mycket generösa med garantivillkoren för detta moderkort, och ger hela 3 års garanti. De flesta moderkortstillverkare erbjuder bara 1 års garanti, och med tanke på att moderkort är komponent i datorn som brukar leda till flest returer så är denna långa garanti mycket bra.

I förpackningen

• Moderkortet.

• 2 stycken IDE-kablar (80-pinnars).

• 1 kabel för eventuella diskettstationer.

• 1 kabel för eventuell Serial ATA-enhet.

• I/O-plåt för montering i chassit.

• Bakpanel för 2 stycken USB-kontakter.

• Bakpanel för 3 stycken FireWire-kontakter.

• Bakpanel för 1 Gameport:en.

• Instruktionsbok för moderkortet.

• Instruktionsbok för RAID-controllern.

• CD med drivrutiner och annan mjukvara.

• Diskett med drivrutiner för RAID-controllern.

Layout & integrerade funktioner

Valet att placera ATX-kontakten precis över AGP-platsen är ett mycket dåligt val om man ser till kabeldragning av ATX-kabeln. Placeringen leder i det flesta fall att man tvingas dra kabeln runt kylflänsen vilket givetvis hindrar luftflödet. Vi hade hellre sett att kontakten varit placerad över IDE- kontakterna. Där hade man inte tvingat dra den runt kylaren, och det hade varit enklare att "gömma undan" kabeln i chassit.

Området runt processorn är relativt rensat från komponenter förutom den kondensator som syns på uppe till höger om socketen på bilden nedan. Denna är tillräckligt nära socketen för att skapa problem. Alpha PAL8045, en av marknadens största kylflänsar, gick ej att montera på moderkortet p g a detta. Många kylare har utfasningar för kondensatorer och liknande så de allra flesta kylare lär passa på detta kort, men denna kondensator begränsar ändå valet av kylare.
 

Avståndet mellan socketen och minnesplatserna är lagom stort, och det finns ingen risk att en processorkylare skulle störa vid montering av minnen.

Tillverkaren har valt att flytta ner AGP-platsen ett steg mot var den normalt brukar sitta. Det finns en stor fördel med detta; avståndet mellan grafikkortet och hakarna till minnena blir då tillräckligt stort för att man ska kunna sätta in och ta ut minnen från kortet utan att behöva ta bort grafikkortet. Många moderkortstillverkare har inte detta i åtanke när de designar moderkorten och det är bra att DFI tänkt på detta. Även placeringen av IDE- och floppy-kontakterna är genomtänkta, och man behöver inte ta bort grafikkortet för att sätta in eller ta ut kablar ur dessa kontakter.

Tillverkaren har montera ett så kallat AGP-lås på AGP-platsen för att förhindra att grafikkortet flyttar sig i AGP-platsen. AGP har relativt många ledare som sitter tätt på kontakten, därför är det mycket viktigt att grafikkortet inte flyttar sig ens några milimeter.

Den nedflyttade AGP-platsen medför givetvis att tillverkaren blir tvingad att ta bort en PCI-plats. 5 PCI-platser bör emellertid vara tillräckligt för de allra flesta med tanke på allt som finns integrerat på moderkortet. Under PCI-platserna hittar vi en CNR-plats som är avsedd för OEM-byggare som är ute efter t ex billiga CNR-baserade modem. Hemmabyggare har i princip aldrig användning för denna plats, men i och med att den är delad med sista PCI- platsen hade den ändå inte gått att byta ut mot en PCI-plats, så det gör egentligen inget tillverkaren valt att utrusta moderkortet med en CNR-plats.
 

Nordbryggan kyls av en relativt liten passiv kylare utan fläkt. Fördelen med en passiv kylare är givetvis att man slipper ljudet från en fläkt, men en passiv kylfläns erbjuder självklart sämre kylning än en aktiv kylare med fläkt, vilket kan påverka möjligheterna till överklockning av busshastigheten. Kylflänsen blir ganska varm under drift, även vid en busshastighet på 133/266 MHz. Principen med en passiv kylare är bra, men kylaren på detta kort är lite för liten för vår smak. Olyckligtvis så är kylaren fastlimmad istället för fäst med vanliga fästpinnar. Detta innebär att den är mycket svår att få bort, och att byta ut den mot en annan kylare är mycket svårt. Det finns även en liten risk att man får med sig nordbryggan när man tar bort den kylaren.
 

För att mäta temperaturen på processorn har tillverkaren valt att montera en temperatursensor i socketen (den gula sensorn på bilden ovan). Alla Athlon XP-processorer har en inbyggd temperatursensor, och det är konstigt att DFI inte valt att utnyttja denna då den ger en mycket bättre bild av hur varm processorn egentligen är. Valet av en temperatursensor i socketen medför också att processorn inte skyddas vid omedelbar överhettning som beror på t ex felmonterad kylare. Processorn hinner helt enkelt bli skadad innan temperatursensorn hinner bli tillräckligt varm och bryta strömmen.

I/O-portarna följer inte den vanliga layouten. DFI har valt att flytta ner GamePort-ingången till en separat kontakt som monteras vid kortplatserna, och istället klämt in två extra USB-portar. Ett bra val då GamePort idag i princip helt blivit ersatt av USB.

Att sammanfatta layouten på några rader är ganska svårt med tanke på alla blandade känslor. Nerflyttningen av AGP-platsen gör att det blir enkelt att montera minnen även med grafikkort i, men den dåliga placeringen av ATX-kontakten och kondensatorn vid socketen drar ner helhetsintrycket.

Det integrerade ljudet står den sedvanliga kretsen ALC650 från Realtek för. ALC650 är numera standard bland moderkortstillverkare eftersom den erbjuder hyffsat ljud till ett lågt pris. Kretsen stöder 6-kanalers ljud genom att använda alla tre ljudkontakterna som utgångar. Detta innebär att man inte kan använda mikrofon om man valt 6-kanalers ljud, vilket givetvis är beklagligt. Det hade inte varit särskilt svårt för DFI att skicka med ingångar som monteras  vid kortplatserna och sedan ansluts till de kontakter för frontportar som finns på moderkortet. Enligt manualen ska detta vara fullt möjligt att koppla en mikrofon via dessa kontakter med 6-kanalers ljud aktiverat, så det är konstigt att DFI inte inkluderar ingångar att koppla till dessa. Ljudet från kretsen duger hursomhelst utmärkt till att lyssna på musik och spela spel med, men att förvänta sig några underverk är att begära för mycket. 
 

Kretsen för RAID är relativt enkel och kommer från välkända HighPoint. Kretsen stöder RAID 0, 1 och ATA/133-gränssnittet. HPT371 erbjuder endast enkanaligt RAID, det maximala antalet enheter som går att ansluta är alltså två. De flesta användare som kör RAID brukar trots allt "bara" använda två diskar, så denna krets är fullt tillräcklig.

Via 88i8030-kretsen från Marvel går det att ansluta en Serial ATA-enhet till moderkortet. Serial ATA är en ny standard för hårddiskar som beräknas bli dominerande under slutet av nästa år. Fördelarna med Serial ATA är bland annat en ökad överföringshastighet (från 133MB/s hos ATA/133 till 150 MB/s) och att själva kablarna kan göras betydligt smalare och mindre eftersom överföringen är seriell och därmed inte kräver lika många ledare. Hårddiskar anpassade till Serial ATA finns inte att köpa i butikerna än, men troligen får vi se de första hårddiskarna som stöder denna standard på hyllorna under början av nästa år. Stödet för denna standard på detta moderkort är givetvis välkommet, men tyvärr finns det bara en Serial ATA-kontakt på moderkortet. Eftersom Serial ATA-standarden bygger på seriell överföring går det endast att ansluta en enhet per kontakt, med andra ord går det endast att ansluta en Serial ATA-enhet till detta moderkort vilket är ogenomtänkt och synd.
 

En sak som förvånade oss var en liten text i manualen där det stod att Serial ATA och RAID inte går att använda samtidigt på detta kort. Detta är givetvis synd för de som har planer på att använda både Serial ATA och RAID samtidigt.

På moderkortet hittar vi även stöd för FireWire via kretsen VT6309 från VIA. FireWire, eller IEEE 1394 som standarden också brukar kallas, används främst till dyrare digitalkameror. På moderkortet sitter anslutningarna till FireWire längst ner vid PCI-platserna, och till dessa kopplar man de tre kontakterna som medföljer och monteras vid kortplatserna.
 

Tillverkaren har inte valt att utrusta moderkortet med någon form av lösning för att förhindra att BIOS på något sätt blir förstörd genom t ex fel vid BIOS-flashningar eller virusattacker. BIOS-kretsen är dock lyckligtvis inte fastlödd i moderkortet, så möjligheten att använda ett separat BIOS-skydd eller att skicka in kretsen till någon butik som har möjlighet att "flasha" om den finns.

Det som är integrerat på moderkortet håller relativt hög kvalitet, men man ska inte förvänta sig några underverk. Det är verkligen beklagligt att det endast går att koppla en Serial ATA-enhet till detta moderkort, och att RAID-controllern dessutom inte går att använda samtidigt.

BIOS, stabilitet & överklockning

Det mesta man kan önska sig finns faktiskt i BIOS, alltifrån mängder av minnesinställningar till möjlighet att ställa in AGP-hastigheten. Förutom den vanliga möjligheten att övervaka temperaturer, varvtal och spänningar så finns även möjligheten att välja processortemperaturer då datorn automatiskt stängs av. Detta är givetvis bra för att förhindra att processorn blir överhettad vid händelse av att t ex processorfläkten skulle gå sönder. Kombinerat med att man kan välja en temperatur (förslagsvis lägre än avstängningstemperaturen) då moderkortet börjar larma med hjälp av "PC-speakern" så får man ett ganska bra skydd mot långvarig överhettning, till exempel om processorkylarens fläkt skulle sluta fungera. Något skydd mot direkt överhettning till föjd av att till exempel kylaren lossnar finns dock inte eftersom moderkortet, som vi nämnde tidigare, har en extern temperatursensor och inte använder den som finns inbyggd i processorn.

I BIOS finns möjlighet att ändra följande saker, främst associerat till överklockning:

• Multiplier 5-12,5x
  Vi försökte använda denna funktion med en upplåst Thoroughbread A, Thourughbread B och en hederlig gammal Thunderbird men alla försök att ändra multipliern resulterade i att skärmen bara blev svart när man bootade. Vi blev tvungna att rensa CMOS för att över huvud taget få datorn att boota igen. Vi hoppas att DFI kan fixa detta problem i en framtida BIOS-uppdatering, där de helst samtidigt inkluderar stöd för högre multipliers än 12,5x.
   
• Processorspänning 1,1-2,0 V
  Här har tillverkaren varit generös, att kunna ändra spänningen över 1,85 V är ganska ovanligt och mycket bra om man ska överklocka mycket och har bra kylning. När 2,0 V valdes i BIOS fick man ut ca 1,99 V (enligt moderkortets sensor).
   
• Busshastighet 133-165+ MHz
  Vi blev minst sagt förvånade när vi tittade i moderkortsmanualen och insåg att man var tvungen att använda jumprar för att få tillgång till de tre olika busshastighets-stegen 100/133 och 166 MHz. Jumprar hör definitivt till det förgångna och det är trist att tillverkaren inte tänkt på detta. När man jumprar moderkortet för 133 MHz för man tillgång till 133-165 MHz i BIOS. I BIOS kan man sedan ändra busshastigheten inom detta intervall i 1 MHz-steg. På grund av problemen med multiplierändringarna hade vi inte någon möjlighet att kontrollera vilka busshastigheter man får tillgång till då man jumprar moderkortet för 166 MHz, och inte heller kunde vi kontrollera hur högt det gick att höja busshastigheten innan moderkortet blev instabilt.
   
• AGP-spänning 1,5-1,8 V
  Att ändra AGP-spänningen kan hjälpa vid överklockning av grafikkortet. Det kan även vara användbart för att lösa eventuella stabilitetsproblem med grafikkortet. Att man kan ändra denna spänning börjar bli vanligare bland moderkorten och det är givetvis bra att denna funktion även återfinns på detta moderkort.
   
• Chipset-spänning 2,5-2,8 V
  Det är faktiskt mycket ovanligt att man kan ändra denna spänning på ett moderkort. Syftet med att göra det är att ökad chipset-spänning kan leda till att man öka busshastigheten mer (om det är chipset som begränsar). Tyvärr hade vi inte möjlighet att testa om detta hade någon inverkan på hur högt man kunde köra busshastigheten på grund av de problem med multiplierändringar vi hade.

För att sammanfatta överklockningsfunktionerna så är de goda och det är bra att processorspänningen går att justera upp till 2,0 V. Om bara DFI får ordning på problemen med multiplierändringar så är moderkortet en utmärkt grund till ett system som ska överklockas hårt. Vi får lova att återkomma med vidare information om detta problem och om en lösning blir möjlig så kommer vi självklart att testa hur högt det går att höja busshastigheten innan moderkortet blir instabilt.

Stabiliteten på moderkortet var mycket hög och vi hade inga som helst problem med att datorn hände sig eller liknande, även fast vi körde 3DMark 2001, som belastar datorn mycket hårt, flera dagar i sträck. Detta är något man givetvis ska förvänta sig och kräva av ett moderkort, men som också är viktigt att testa.

Många moderkort med 4 stycken DIMM-platser brukar ha stabilitetsproblem om man kör med minnen i alla minnesplatser. Vi provade att installera 4 stycken enkelsida 256 MB PC3200 DDR-SDRAM från Samsung med positiva resultat, moderkortet var till vår förvåning helt stabilt. Notera dock att minneshastigheten 400 MHz inte gick att välja i BIOS med 3 eller fler minnen monterade p g a de begränsningar i KT400-chipset som vi nämnde tidigare. Minneshastigheten ändrades istället automatiskt ner till 333 MHz om 400 MHz valdes i BIOS.

Mjukvara och dokumentation

Förutom DirectX, drivrutiner för chipset och alla integrerade funktioner så medföljer två programvaror på CD-skivan:

• Winbond Hardware Doctor
  Med hjälp av detta program kan man enkelt övervaka temperaturer, spänningar och varvtal i Windows. Programmet är inte direkt revolutionerande, men det erbjuder ett enkelt sätt att övervaka datorns hälsa inifrån Windows.
   
• McAfee VirusScan Online
  Som namnet antyder så är detta ett antivirus-program från välkända McAfee. Programmet ser till att hålla virusdefintionerna kontinuerligt uppgraderade via kontakt med McAfees server.

En diskett med drivrutiner för RAID-controllern medföljer även. Denna krävs under Windows 2000 och XP-installationen om man vill boota från RAID-controllern.

Två stycken manualer medföljer. Den första handlar om själva moderkortet, hur man ställer in det, hur man ska koppla allt o s v. Denna bok är mycket överskådlig ,skriven på utmärkt engelska och är inte lika svårläst och oöverskådlig som moderkortsmanualer ofta kan vara. Den andra manualen handlar helt om RAID-controllern och hur man konfigurerar denna. Även denna manual håller mycket hög klass.

Prestanda

Processor: AMD Athlon XP2400+ (2,0 GHz och 133/266 MHz busshastighet)
Moderkort: DFI AD77 Infinity (KT400, BIOS: 1009), Asus A7V8X (KT400, BIOS: 1010) och MSI KT3-Ultra (KT333, BIOS: 5,5)
Minne: 2 stycken Samsung 256MB PC3200
Grafikkort: Leadtek GeForce Ti4200 64 MB (@275/550 MHz)
Hårddisk: Seagate Barracuda V 120 GB
Nätaggregat: Thermaltake/JNC 400W
Minnesinställningar: 2,5-3-3-7-2T

Operativsystem: Windows XP Professional SP1
Grafikkortsdrivrtuiner: Detonator 40,72
Chipset-drivrutiner: VIA 4in1 4,43

Vi hade tyvärr inga möjligheter att testa hur moderkorten presterade i 166/333 MHz busshastighet på grund av de problem med multiplierändringar vi nämnde tidigare, och att vi inte hade tillgång till någon processor med 166/333 MHz busshastighet.

Sisoft Sandra 2003

Vi börjar med att ta en titt på den teoretiska minnesbandbredden med hjälp av det mycket kända testprogrammet Sisoft Sandra 2003. Detta program mäter hur moderkortet klarar av hantera olika typer av uppgifter, och är ett bra verktyg för att ställa moderkort mot varandra. Sifforna anger MB/s, och högre värden är bättre.

Här ser vi tydligt att DDR400 inte ger någon som helst prestandaförbättring, snarare en ganska stor prestandaförlust. Detta beror troligen på att skillnaden mellan busshastighet och minneshastighet blir så stor att den ökade teoretiska bandbredden inte räcker till för att kompensera den ökade åtkomsttiden mellan minne och chipset, som skapas p g a skillnaden i klockfrekvenser. Utifrån dessa resultat kan vi även dra slutsatsen att det inte finns någon riktig prestandaskillnad mellan KT333 och KT400 när de arbetar i samma frekvenser. Om vi tar en titt på hur DFI-kortet presterade i förhållandet till det från Asus så ser vi att de presterade ungefär lika bra.

PCMark 2002

Vi går vidare och tar en titt på hur korten presterar i PCMark 2002. PCMark är liksom Sandra ett program som testar hur datorn hanterar vissa specifika uppgifter. Vi har givetvis valt att även här titta på minnesbandbredden, eftersom det är det enda som egentligen skiljer moderkorten åt i program som dessa. Siffrorna anger antal poäng, och högre värden är bättre.

I detta test ser vi ungefär samma tendens, DFI-kortet presterar ungefär lika bra som det från Asus. Även här kan vi dra slutsatsen att KT400 inte ger någon nämnvärd prestandaskillnad jämfört med KT333, och att DDR400 inte ger någon som helst prestandaökning, tvärt om.

3DMark 2001 SE

Vi har givetvis testat moderkorten i benchmarkprogrammet 3DMark 2001 som mäter hur systemen presterar vid tung 3D-hantering. 3DMark är som bekant mycket använt bland hårdvarutestare, och en recension utan prestandatester från detta program skulle inte kännas komplett. Siffrorna anger antal poäng och högre värden är bättre.

Även här ser vi samma tendens som i de tidigare testerna.

Quake III

Sandra, 3DMark och PCMark i all sin ära, men det är ändå hur korten presterar i verkliga applikationer som är väsentligt. För att testa detta har vi valt ut två popluära spel, Quake III och demoversionen av Unreal Tournament 2003.

Vi börjar med att titta på hur korten presterar i Quake III. Siffrorna anger antal bilder/sekund och högre värden är bättre.

Om vi börjar med att ta en titt på hur KT400 presterar mot KT333 så ser vi att KT333 presterar lite bättre. Skillnaderna är dock relativt små för att kunna dra några riktiga slutsatser om vilket chipset som presterar bättre. DFI-kortet klarar av att ge nästan motsvarande prestanda som Asus-kortet ger, A7V8X ger ca 1-2 % bättre prestanda vilket knappt är märkbart i praktiken.

UT 2003 Demo

Vi går vidare och tar en titt på hur korten presterar i demoversionen av UT 2003. Siffrorna anger antal bilder/sekund, och högre värden är bättre.

Här ser vi i princip samma tendens som i de andra testerna.

För att sammanfatta det hela så kan vi dra slutsatsen att DFI-kortet ligger bra till prestandamässigt, det klarar av att ge ungefär samma prestanda som ett motsvarande kort från Asus.

Slutsats

Om vi istället tittar på det negativa på moderkortet så hittar vi saker som problemen vid multiplierändringar, ATX-kontaktens placering och att det är trångt runt socketen. Dessa saker rör främst överklockning och luftflöde, och för de som inte ägnar sig åt överklockning så är dessa tre saker inte något problem. Det är dock beklagligt att det inte finns något skydd mot direkt överhettning p g a att moderkortet inte läser av temperaturen direkt från processorn. Bra skydd mot långvarig överhettning finns dock, så är man bara ordentlig vid monteringen av kylaren och är säker på att kylaren sitter ordentligt så är detta inget större problem.

För att sammanfatta det hela så rekommenderas moderkortet till de som vill ha ett moderkort med alla de funktioner som detta moderkort erbjuder, har bra prestanda, och inte kostar särskilt mycket. Är man intresserad av att överklocka så är dock detta moderkort inte lika intressant, och bättre val finns på marknaden.

Gällande KT400 så kan vi dra slutsatsen att DDR400 kombinerat med en processor med en busshastighet på 133/266 MHz inte ger bra prestanda alls, prestandan blir till och med sämre än med DDR266. 333 MHz verkar vara den optimala minneshastigheten om man använder en processor med en busshastighet på 133/266 MHz.

Fördelar	Nackdelar
Bra prestanda	Trångt runt processorsocketen
RAID, Serial ATA, LAN, ljud och FireWire integrerat	ATX-kontaktens placering
4 DIMM-platser	Problem vid multiplierändringar
Lågt pris i förhållande till funktioner	Inget skydd mot direkt överhettning
Bra överklockningsfunktioner	Serial ATA och RAID går inte att använda samtidigt
	Endast 1 Serial ATA-kontakt
	Jumprar måste användas för att välja busshastighets-steg