Doom 3
Inledning
Spelinformation
Trilogin tar start
Enastående, strålande och helt utomordentlig grafik
Grafiken: med rätt att döda
Vapenutbud med gamla minnen
Mörkrets drivkraft
Namnlös huvudroll
Slutsats
Skärmdumpar
OBS! En del bilder kan anses stötande på grund av sitt våldsamma/blodiga innehåll. Doom 3 har en åldersgräns på 18 år.
Ett stort tack till Activision som bistod med produkten och gjorde denna recension möjlig.
Du torkar bort det värsta kletet för att få ögonen fria. Du märker att du har livet i behåll. En första anblick på vad-det-nu-var-som-anföll blir svårt. Du försöker räkna delarna, men du ger snabbt upp med tanke på att de helt enkelt inte är längre. I stället kollar du upp igen. Du har hört nya steg. Något kraftigare, något större, något mer skräckinjagande är på väg ...
Det har gått lite mer än 10 år sedan det första Doom-spelet släpptes. Ett spel som krävde minst en 386-processor på 33 (eller mer) MHz och 4 MB minne. Det enda jag minns var att jag satt med spelet timme efter timme och gav mig an Mars alla fasaväckande monster. Man har senare kunnat ta emot desto fler när man fick möta dem igen på Jorden. Och nu, 10 år efter, tar expeditionen UAC (Union Aerospace Corporation) en till Mars (i en ny version) för att avlösa soldaternas arbetssysslor. Det var åtminstone vad de sa när de skickade iväg en ...
| Spelinformation | |
| Utgivare: | Activision |
| Utvecklare: | id Software |
| Genre: | Action |
| Antal spelare: | 1-4 (multiplayer) |
| Cirkapris: | 499:- |
| Release-datum: | 13:e augusti |
| Systemkrav, minimum: | CPU: Pentium 4 1.5 GHz / Athlon XP 1500+ Minne: 384 MB RAM CD-ROM: 8X CD-ROM Grafik: 64 MB / DirectX 9.0b (medföljer) Utrymme: 2,2 GB |
| Spelversion: | 1.0 |
Till en början får du gå runt, kolla vad folk gör, samla på dig lite information och diverse säkerhetskort. Du plockar på dig vapen och skyddutrustning och beger dig till diverse personal som ger dig hjälp på vägen. Under tiden får du även med dig en PDA (Personal Data Assistant). Den lagrar data om personer, ljudspår, diverse videoklipp och e-post. Detta känns dock inte alls som det hör in i spelet. Du får emellertid korta pauser att pusta ut då spelet antingen laddar eller du står vid din elektroniska förbandslåda och hämtar liv. Men din PDA tar verkligen bort spelsituationen. Den täcker hela skärmen med data vilket gör att känslan från skräckscenariot snabbt försvinner. Jag tror inte att det är många som mitt bland ett slakteri av oväntade gäster hade ställt sig och kollat brevlådan.
Den första genomgången känns relativt viktig. Du får en liten känsla över hur allt är uppbyggt, du får tid på dig att bli van vid kontrollerna och du träffar på några karaktärer som följer med i resten av spelet. Forskningschefen Malcolm Betruger, lägerledaren Elliot Swann och Swanns livvakt Jack Campbell är några av dem. Forskarteamet blir dock för giriga när det gäller forskningen och allt går helt åt fanders. Du ser hur en av de anställda förvandlas till zombie, folk skriker i radion ... ja, det är allmän kaos som råder helt enkelt. Ditt uppdrag är nu att ta dig till diverse ställen, samla på information och försöka att hitta ditt team. Några dussin lik därefter börjar känslan över hur stor chansen för att detta ska lyckas minska kopiöst mycket.
Det är här det hela börjar. Nu plockar du upp nya vapen, mer information och – det som nog är det viktigaste – mer ammunition. Det finns nog inget mer frusterande än att bli av med alla skott till de större vapnen och endast överleva på en pistol som inte är särskilt snabb mellan skotten. Man hade önskat något mer givande. Spelet utspelar sig trots allt på 2100-talet. En sak till som blir riktigt irriterande efter kaosets utbrytande, är att inga vapen har inbyggd ficklampa. Du bär en endast för hand, men du kan inte hålla i den samtidigt som ett vapen, utan du måste med jämna mellanrum byta. En miss av skaparna eller endast något för att höja spänningen?
Enastående, strålande och helt utomordentlig grafik
Med id Softwares alldeles specialdesignade grafikmotor finns det inte mycket att klaga på, rent grafikmässigt. Hade jag sammanfattat hela utseendet med ett enda ord, hade det blivit "makalöst". Texturerna, atmosfären, ljuset, ja allt. Även med de inte allt för krävande grafikinställningarna ser spelet riktigt snyggt ut.
I Doom 3 finns det en speciell jämnhet i karaktärernas rörelser. Vare sig det handlar om blixtsnabba attacker eller kravlande köttberg, så ger det en absolut fantastisk känsla till spelet. Jag försöker att föreställa mig ett Doom 3 utan den makalösa grafiken (vilket är svårt). Jag tror inte att det spelet hade toppat några större listor, mer än att många Doom-fans köper spelet. Men med en fenomenalt snygg grafik kommer spelet långt. Det skrämmer rent ut sagt livet ur vissa då de sitter i kolsvart mörker och med hörlurarna tätt in på öronen, tack vare grafikens realism.
I alla de strider som du deltar i (det händer att dina motståndare skjuter på varandra) kan du njuta av en underbar fysik. Hagelbössans kraft är härlig att beskåda och känslan av att bli slagen slår de flesta andra spel. Här tappar du verkligen kontrollen och blir lite disig för någon sekund. Det finns en massa andra smådetaljer som man också fastnar för. Du kan inte klättra på stegar hur som helst, folk följer dig med blicken när du pratar med dem och alla gör faktiskt något. En sak som oftast fattas i många spel. De flesta figurer i andra spel har en animation när de står stilla, i stil med att andas eller liknande. Här händer det verkligen saker i stort sett hela tiden.
Det som blir rätt tråkigt efter ett tag är dock miljön. Under hela spelets gång befinner du dig i en och samma byggnad (en kolossalt stor sådan). Den är förvisso väldigt utvecklad, med stundtals intressanta ställen. Men den enda gången du får skåda solens ljus är när du går från en del till en annan med syrgas som inte räcker mer än en 30 sekunder.
Jag hade hoppats på en mirakulöst bra ljudmotor också. Tja, man kan ju alltid hoppas. Jag vill inte säga att id Software har gjort ett dåligt jobb när det gäller ljudet, men det är ibland lite för stramt för att ge en mäktig känsla tillsammans med grafiken. Många vapen har inte mycket till kraft alls, medan allt dreggel och brölande ger en kuslig känsla. Mer skräck än action, men det var väl kanske menat så ...Ett tappert försök att släppa tankarna till grafiken ledde till att logiken sen fick sig en del tankeställare. Det är framtiden, men man har ändå inte någon mörkerkikare. Det är endast tråkig personal som överlevt och inga elitsoldater. Och av någon underlig anledning bär du inte hjälm. Många obesvarade frågor, men jag tycker ändå att dessa tankar försvinner rätt så lätt när man väl sitter och spelar Doom 3. Man har viktigare saker att tänka på; såsom att skjuta ner en gigantisk best med en gigantisk minigun.
Nu är det inte som så att grafiken bokstavligt talat tar död på spelkänsla, logik eller ljud, men eftersom det är det första och visuella du har framför dig, så är det de första tankarna du även får om spelet. Och med den överlägsenheten "konkurrerar" den lätt ut andra saker, om de inte ligger på en jämlik nivå.
Doom 3 har även en multiplayer-del för den som är intresserad av tävlingar eller bara ha skoj på LAN. Dock är det en gräns på maximalt 4 personer, vilket kan göra att det inte blir allt för hög spänning. En möjlighet till att köra lagspel blir alltså ganska svårt.
Jag sitter ännu och funderar på en sak som dök upp just i början av spelet. När du träffar den vapenansvarige för expeditionen ser du två skåp. Ett som innehåller lite skydd och en pistol. Men skåpet till höger innehåller desto mer godbitar. Fast dit får du aldrig tillträde, vilket känns som att du måste plocka på dig bättre och bättre vapen, ju längre in i spelet du kommer. En simpel styrkevåg som existerar i ett flertal av alla spel på marknaden. I stället för att man anpassar vapnenas och monster efter hur bra de är, så hade det gärna fått blandats lite.Till en början är det bara extremt långsamma zombies och en pistol. Därefter fylls det på; du får hagelgevär och det kommer svårare vidunder. Du plockar på dig Assault rifle och spindlarna (små, ettriga och många) börjar krypa fram. Såhär utvecklar det sig egentligen spelet igenom. Jag gillade verkligen kicken man fick när skotten var slut i allt utom pistolen och man hade fyra spindlar emot sig. En kombination av att kuta, skjuta och få panik var lösningen på problemet.
Bland listan av vapen som man finner under spelets gång finns det inte allt för nya kandidater. Vi har plasma gun, vi har BFG. Men vi har också motorsågen. Om man letar efter något annorlunda inom slaktspel som Doom 3 är verkligen detta ett måste att prova på. Dels är det ett riktigt närstridsvapen, dels är det extremt personligt. Skjutvapen ger dig mest möjligheten att sikta och träffa rätt. En motorsåg däremot har en mer improviserad frihet. Något mer som har en annan slags frihet är handgranaterna. Jag har försökt att kasta ett tjugotal med granater och har lyckats (med nöd och näppe) en gång. Alla andra gånger studsar de och kommer tillbaka, vilket leder till att din hälsa faller kvickt till ett väldigt oönskat tal. Jag ser egentligen ingen direkt användning för dem heller, då Doom 3 är väldigt närstridsbaserat. Det du kan roa dig med är att spränga lite tunnor med explosivt material. Fast roa sig är inte det första man tänker på i ett spel som detta.
Det är efter några timmars spelande som jag kommer underfund med vad drivkraften i detta tungladdade odjurspel är. Det är inte precis något lockande med att bara gå runt att skjuta, skjuta och åter igen skjuta. Doom 3 har en variation på det, tack och lov, med multipla beteenden på allahanda kreaturer som du möter under resan. Så drivkraften är helt enkelt "vad döljer sig bakom nästa dörr?". Du vet att något finns där; ibland hoppar det på dig med klorna före, ibland smyger det bakom din rygg. Placeringen av allt-vad-det-nu-är är, precis som grafiken, njutbar in i det sista. I skåp, under trappor, i taket, bland lådor, bakom dörrar eller – som skiljer sig från de tidigare Doom-spelen – från tomma intet. De dyker upp ur ett slags eldmoln som senare ger efter sig en markering. Lite av drivkraften ligger också här, skulle jag tro. Att få reda på vad det är för tecken.Jag skulle vilja hävda att spelet är allt vad långtråkigt inte är. I sökandet på den "borttappade" gruppen händer det mer än att bara avfyra en massa vapen. Du plockar på dig information som leder dig vidare till ett annat ställe. Du måste gå tillbaka. Du tappar bort dig i mörkret. Allt detta på ett extremt genomtänkt och balanserat sätt. Många tröttnar när de har fastnat på ett ställe. I Doom 3 tröttnar du inte, du kommer på nya lösningar. Med möjligheten att spara när som helst, kan du lätt starta om om det helt skiter och ha lite mer framförhållning. Det blir förvisso lite tråkigt när du vet var de kommande monstrena dyker upp och du bara sitter och väntar på dem, men hade de bytt position varje gång hade du kanske aldrig kommit vidare. Det är svårt att bedöma om id Softwares AI är välutvecklad. Det handlar ändå mest om att alla vill döda dig på ett eller annat sätt. Alla soldater som du hälsade på i början, som nu är zombies, har dock en skön tankegång. För att vara zombies så har de en rätt så hög IQ-kvot. De kan åtminstone grunderna i att parera och skydda sig, och det är mer än vad man kan säga om de tjocka sengångarna. Du är helt enkelt en magnet som drar till sig allt från den onda kraften.
Som huvudrollen i detta kuriösa actiondrama är det en fråga som verkligen gör att jag får fnatt. Vem är man egentligen? I de tidigare Doom-spelen var det inte mycket till utveckling och bakgrund var inte det största problemet, men här har man inte ens något namn. Således går man runt som vem som helst. Eller, inte riktigt vem som helst. Du kan egentligen ta emot fruktansvärt mycket stryk utan att bli särskilt skadad. Vid sidan om att alla andra skriker varannan minut när de blir överfallna, blir du direkt sugen på receptet för denna specialrustning du verkar bära. Det är trots allt hiskeligt mycket folk i basen och att inte få någon som helst hjälp känns minst sagt underligt. Den enda hjälp du faktiskt får under din väg, om man ser det från tillhyggefronten, är små spindelrobotar. Dessa stöter du på under början av spelet – vissa ihoppacketerade, vissa trasiga. Men när helvetet senare brakar löst då är de alerta och kapabla till det mesta. De har en skjutkraft som är guld värd och deras vapen verkar aldrig ta slut. Man blir tvungen att upprepa frågan "varför är jag den enda överlevande?".
Doom 3 sitter och trycker på visuella effekter utan dess like. Inte bara grafiken är helt underbar, men även också ljussättningen. Den klår upp Thief: Deadly Shadows rejält på ett exceptionellt bra sätt. Även fysiken är i toppklass. Det är känsla och framför allt tyngd, som är gudomligt bra.Det finns vissa saker som man tänker över när man inte spelar spelet. Det är mest logiken. Det är mest småsaker som kunde gjorts bättre. Nu snackar vi inte om realism, för då hade vi aldrig fått sett några zombies eller demoner. Nej, här är den separata ficklampan som har en livstid på oändligt många år och rustningen som tål mer stryk än den hårdaste metall.
Doom 3 hamnar utan tvekan som kandidat för Årets Spel 2004. Det är tungt, det är snyggt och det är givande. För den som vill höja den stela känslan i vapenljudet, kan ta sig en titt på en modifikation från Gameguru Mania. De hade, precis som jag, känslan av att det var för lite kraft. Modifikationen finner du här.
Ett spel hamnar inte på topplistan över Årets Spel utan att få en sigill. "High Quality" passar utmärkt till Doom 3. Intresset för spelet är explosionsartat stor. Det är redan stora turneringar igång, mängder med modifikationer skapas och folk skräms var och varannan minut. Blanda detta med den visuella storheten, och du har min anledning varför sigillen passar id:s senaste alster.
| Fördelar | Nackdelar |
| Extrem grafik | För lite kraft i vapenljudet |
| Fysiken | Logiken |
| Glädjedödande känsla |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
| Testsystem | |
| CPU: | AMD XP 3000+ |
| Moderkort: | Abit NF7-S |
| RAM-Minne: | 512MB PC3200 DDR |
| Grafikkort: | Geforce FX5700 256 MB @ 1024 x 768 |
| Ljudkort: | Soundblaster Live 5.1 |
| Operativsystem: | Windows XP - SP1 |
