EVE Online

Inledning
Spelet
Flera skrämar
Gränssnittet
Djupet
Raserna
Skills
Sen då?
Slutsats
Screenshots



17/12-03 | Torbjörn "Fenix" Johansson | fenix(at)64bits.se


Inledning

Spelet EVE: The Second Genesis är ett spel som jag längtat efter sedan David Braben's klassiska Elite 2: Frontier på Atari- och Amigatiden. EVE är utvecklat av isländska Crowd Control Productions (CCP) och släpptes maj i år. En stor omgivning med otaliga solsystem att utforska och många faror som lurar, tillsammans med vackra rymdmiljöer, är ett scenario som nog är lockande för många.

Spelet

EVE ligger på en CD-skiva, och kommer i ett spartanskt fodral innehållandes en manual på 80 sidor. Installationen är enkel och problemfri och användaren uppmanas att installera DirectX 9 om det inte skulle finnas på datorn. Efter installationen är slutförd möts man av en stunds patchande för att komma upp till aktuell version, något som samtliga av dagens massiva-multiplayerspel kräver (och det drabbar modemare som vanligt). Minimumkraven är med dagens mått låga, en Pentium 3 450 och Geforce 2 är kraven. CCP har designat spelet till att vara spelbart på ett 33.6k modem, något som är trevligt för modemarna (bortsett från patcherna).

Spelaren kan ha tre karaktärer som max, och har fyra raser med två underkategorier till varje vilket ger totalt åtta raser. I grund och botten är de alla människor, men de har olika fördelar och nackdelar.

De totalt åtta raserna har sina fördelar och nackdelar i form av högre eller lägre värden på attribut som t.ex. karisma eller koncentration. Rymdskeppen varierar i utseende beroende på huvudrasen och är allt från små fregatter, stora kryssare och enorma slagskepp. Den femte rasen, Jove, är en datorstyrd ras vars teknologi överträffar allt. Det ryktas om att man skall kunna bli en av dem fram igenom, men än så länge är det enbart spekulationer.

Flera skärmar

Spelet har en minimumupplösning på 1024x768, vilket känns ganska klaustrofobiskt. Något som är ovanligt är ett stöd för upp till tre skärmar, vilket gör att Matrox Parhelia passar mycket väl in för den som vill köra tre skärmar. Men även Radeon och Geforce-ägare kan njuta av att spela med två skärmar. Kravet är grafikkortet klarar dual- (eller trippel) skärm då det inte fungerar med t.ex. ett Geforce2 AGP som primär och ett Geforce 2 MX PCI som sekundärt kort.

Nvidias Detonatordrivrutiner kan krångla med EVE. Den suddiga text som nästan alla Nvidia-användare stött på ändras enkelt med ett skjutreglage på den kontrollpanel som finns inne i spelet. Skulle det inte ha nån inverkan så får man helt enkelt testa en annan version av Detonator. Radeon Mobility-kortet hade inga bekymmer alls med suddig text och prestandan var helt ok i upplösningen 1400x1050. Något som kan vara lite irriterande, som drabbade både mitt Geforce 3 och Radeon Mobility, är att ljuskällor i solsystem inte blockeras av fasta föremål som t.ex. skepp eller asterioder. Det visade sig vara de aningen bristfälliga drivrutiner som tillhandahölls av Dell (då Mobility drivrutinerna ligger under tillverkarens mantel, och inte ATis).

Gränssnittet

När spelaren skapar sin karaktär har han stor frihet att skapa ansiktet som han vill ha det, allt från ögon till haka och mun går att ställa in. Något som dock är tråkigt är att man inte kan välja frisyr och hårfärg helt fritt, utan måste välja antingen en frisyr eller hårfärg man tycker passar. Efter själva ansiktet är klart så har man fem poäng att lägga på de fem attributen Intelligens, Karisma, Vilja, Minne och Uppfattning. Sedan är det val av skola och yrke, vilket avgör vilka färdigheter (som t.ex. Gruvarbete eller kontroll över droner) man startar med. Färdigheterna man startar med begränsar en inte på något sätt mer än att det tar längre tid att t.ex. träna en färdighet avsedd för en annan ras. Kontrollerna sköts till större delen med musen och lämnar tangentbordet fritt för chatten. Det tar lite tid att lära sig att hantera spelet, men är enkelt när man väl kommer igång. Något stöd för joystick finns inte.

Djupet

Med upp emot femtusen solsystem att utforska är ytan enorm, och en positiv sak är att spelet inte består av flera separata servrar utan av ett stort kluster vilket gör att det är en spelplan, och inte flera "shards" som i t.ex. gamla Ultima Online eller Everquest. "Vilken server är du på?"-frågan kan alltså strykas från EVE. Ekonomisystemet i EVE är i stort sett styrt av spelarna, och det finns inte mycket statiska element. Spelarnas företag och gillen är tänkt att vara drivkraften i det hela.

Raserna

Amarr (Amarr / Ni-Kunni):

Amarr är det största av imperierna och har 40% av de bebodda solsystemen. Det är en mycket religiös och auktoritär stat som styrs av en Kejsare, och de anser sig vara den starkaste av raserna. Ni-Kunni är en ras som erövrades av Amarr för längesedan men vars karaktärsdrag passade in väl in med Amarrs samhälle och har lett till att endast ett fåtal Ni-Kunni fortfarande är slavar.

Gallente (Gallente / Intaki):

Gallente är Franskättlingar och är den mest iögonfallande av raserna. De är (ö)kända människorättsaktivister och många anser dem vara självgoda och tröttsamma individer som lägger näsan i blöt. Rasen Intaki integrerades in i Gallentesamhället för deras eftertänksamma och samlade sätt.

Minmatar (Siebestor / Brutor):

Minmatar var en ras förslavad av Amarr, men som tog tillfället i akt under en konflikt mellan Amarr- och Gallente-imperiet att göra uppror mot sina översittare. Siebestor är slankare och mer graciösa än de större och starkare Brutor. Minmatars samhälle präglas av en slags överlevnadsinstinkt och ser man på deras skepp och rymdstationer då de ser ut som om de vore ihopplockade utav skrot.

Caldari (Civire / Dietis):

Caldaristaten är format av otaliga krig och styrs av ett fåtal stora företag och är en nation med djupa militära traditioner. De är kända för att vara bestämda och Ryggraden i Caldari-samhället utgörs av rasen Civire, som är en samlad och outtröttlig resurs. Många av de bästa Prisjägarna är Civire. Dietis återfinns ofta i höga poster inom t.ex. militären och är mer av en ledargestalt än vad Civire är.

Jove:

Jove är de som har minst antal solsystem, och är den mest avancerade av raserna. De är dock i dagsläget enbart en datorkontrollerad ras, men det ryktas om att spelare skall kunna bli en av dem. Den information som cirkulerar är enbart spekulationer.

Skills

Skill-systemet, färdigheterna som avgör vilka skepp och utrustning du kan använda är ett av de bättre. Färdigheterna köps i bokform på den marknad som nås från rymdstationerna. Hur lång tid det tar beror på dina attribut, och tiden det tar räknas i realtid. Färdigheterna man väljer när man skapar sin karaktär har egentligen ingen större inverkan på övriga som man införskaffar senare, utan är till för att ge karaktären en god start beroende på den inriktning man väljer. Upplägget av färdigheterna är för den oinvigde en smula jobbig och man kan lätt missa, men själva informationen om färdigheten är tydligt skriven och lämnar inga oklarheter. Man kan även köpa böcker som tillåter en att träna upp ens attribut (som karisma osv.)

Sen då?

Grafiskt sett är det ett av de snyggaste onlinespel som kommit. Skeppen är vackra och säregna. Gallentes skepp är rena konstverken medans Amarrs ser brutala ut. Caldari skeppen ser ut som flygande verktygslådor och Minmatars skepp som riktiga skrothögar ihopplockade på tippen. Musiken är skriven av CCP:s John Hallur och är en fröjd för örat, iaf. de första tio gångerna innan de känns lite uttjatat. Klientdelen av spelet är stabilt och innebär inga svordomar från användarens sida. Det som spelet faller på är att det inte finns så mycket att göra. En användare under betatesten kallade det för "Space Mining Simulator 2003", och det har tyvärr inte blivit mycket bättre sedan det släpptes. Huvudsysslorna är: Gruvarbete (i asteroidbälten), handla och skjuta datorkontrollerade pirater. En spelarbaserad ekonomi gör spelet lite halvtråkigt, även om det är en bra idé. Några storskaliga krig har man inte sett av. Det har mest vart mindre skärmytslingar med ett fåtal större händelser som styrts av CCP. Något som är svagt är att inte ha uppe serverklustern 24 timmar om dygnet. Under betatest är det ju nåt man får vänta sig, men känns lite tamt att de fortfarande har det ett par månader efter releasen. Något som jag önskat är mer av en social bit, att kunna stiga ur skeppet och sätta sig i baren och tjöta med andra piloter. Känslan blir den av en 3d-renderad IRC där man warpar runt och jagar mineraler i asteriodbälten.

Slutsats

EVE kunde ha blivit riktigt bra. En stabil klient, snygg grafik och en massiv spelyta hade kunnat göra spelet till en långkörare. Tyvärr tappar det mycket på att det känns ganska tomt, och att det inte finns så himla mycket olika aktiviteter att göra. Solsystemen är väldigt opersonliga och stationerna likaså. Gillar man rymdstrider i stil med Babylon5 så är det ett spel för dig, även om det inte är några intensiva dogfights, men det det är ändå en tveksam tumme upp. Trots bristerna är spelet ändå värt att testas.
Priset på 350kr talar till fördel för EVE.

Testsystem 1:
CPU: AMD XP 1800+
RAM-Minne: 1Gb DDR333
Grafikkort: Geforce 3 Ti200 @ 1280x1024 75Hz (TFT)
Ljudkort: Soundblaster Audigy 2
Operativsystem: Windows 2000 SP4
 
Testsystem 2:
CPU: P4-M 2Ghz
RAM-Minne: 512Mb DDR266
Grafikkort: Radeon Mobility 9000 64Mb (Omega drivrutiner) @ 1400x1050 60Hz (TFT)
Ljudkort: Crystal PNP
Operativsystem: Windows XP Home
 
Cirkapris: 350kr / 12$ per månad

Screenshots

EVE Online Screenshot 1
EVE Online Screenshot 2
EVE Online Screenshot 3
EVE Online Screenshot 4
EVE Online Screenshot 5
EVE Online Screenshot 6

17/12-03 | Torbjörn "Fenix" Johansson | fenix(at)64bits.se