Hulk

Inledning
The Hulk
Smygande och monsterbankande
Konsollgrafik och serietidningskänsla
Slutord
Screenshots


Tack till Vivendi Universal Games för att de bistod med produkten för recension.


31/7-03 | egar | egar(at)64bits.se


Inledning

Jag måste erkänna att jag är ett ganska stort Hulken-fan, serietidningsmässigt det vill säga. Jag fann inte något speciellt stort intresse i de otaliga TV-serierna som visats under årens lopp. Ville jag se på TV-serier så var det He-Man, Turtles, Transformers och Gobots som gällde för mig. Serietidningsmässigt fanns det dock inget i närheten av lika bra som X-Men eller Hulken, visserligen var Spindelmannen och Stålmannen två andra favoriter men aldrig i lika hög grad som X-Men och Hulken. Den här Hollywood-trenden med serietidningshjältar började intressant med X-Men och Spiderman men börjar kännas något urvattnad även för en ett gammalt fan. Jag fann visserligen att Hulken var en ganska trevlig film och bjöd på det man vill ha i en sådan film. Likt med många andra serietidningshjältar så har de samtidigt då de filmatiserats även blivit TV- och datorspel. Vi har tagit en titt på Hulk det senaste superhjältespelet, häng med.

The Hulk

Det första man märker när man börjar spela Hulk är att det är ett ganska alldagligt beat 'em up-spel, med halvdan grafik och knepigt kamerasystem. Spelet tar vid några år efter filmens händelser och det börjar med att du får ett telfonsamtal med en man som har funnit ett botemedel mot din “sjukdom” och ber dig möta honom vid ditt gamla labb. Längtan att kunna bli förbannad utan att bli stor och grön får dig att bege dig till labbet där det visar sig att du blivit grundlurad. Det mannen är ute efter är dina krafter och när du sitter fastspänd i stolen som Dr. Bruce Banner har du inga möjligheter att jaga fatt på lurendrejare utan du börjar med att följa efter hans spår.

Smygande och monsterbankande

Du spelar de flesta nivåer som en stor skitförbannad grön Hulk men ibland när det krävs att du skall smyga omkring bland laboratorier och hemliga armébunkrar tar du dig an rollen som Bruce Banner. Spelet är ganska linjärt och det enda du egentligen behöver göra är att samla gröna livpåfyllningsbehållare och trycka hejvilt på tangentbordet eller din gamepad. Gamepad är att föredra skall jag säga er och då för att man skall komma underfund med konsollkänslan på bästa vis för det här är inget som hör hemma på PC-marknaden egentligen. Någon bra tangentbordskombination går det nämligen inte att plocka fram, vissa knappar går inte ens att använda och musstyrning finns inte att välja.

Nåja, din uppgift är i alla fall att banka skiten ur de vakter och de andra fiender du möter för att nå de olika nivåbossarna. De är sex till antalet och ibland tar det ganska lång tid att klara biffen men när man kommer underfund med vad man skall göra så klarar man avspelet relativt snabbt. Det vill säga om den förbannade konsollkameran gjort dig förbannad innan dess. Likt de flesta konsollportningar så är det kamerasystemet som ställer till med mest illdåd. Som brukligt är kameran fäst vid olika punkter och styrs enbart från dessa fasta punkter. Vilket i sin tur innebär att när man springer rakt fram och kamerasystemet byter vinkel så vänder Hulken automatiskt håll och springer rakt i famnen på en beväpnad vakt. Irriterande men ack så vanligt.

Konsollgrafik och serietidningskänsla

Spelets grafik är ganska småtrevlig, inte direkt skitful eller värst läcker heller utan småtrevlig helt enkelt. Grafiken har någon form av serietidningskänsla över sig och det är väl det utvecklarna har siktat på, då det skall passa på alla de olika konsoller som finns på marknaden. Därför finner vi inte heller några högupplösta texturer likt de i t.ex. S.T.A.L.K.E.R. eller Unreal 2. Upplösningen går dock att höja (hurra!) men det fann jag bara irriterande då jag upplevde att en explosion fick spelet att sjunka ner till cirka 5-13 fps.

Slutord

Nej, någon triumf för beat 'em up-spelen på PC:n är inte vad vi kan vänta oss av Hulk men de yngre spelarna som gillade filmen och har konsoller lär älska spelet då de kan banka sönder det mesta de påträffar under spelets gång, dock kan spelet vara lite väl svårt för de allra yngsta. Det här är enbart något som Joakim Von Anka-rika föräldrar bör köpa till sina ungar när de inte längre orkar höra på deras tjöt.


Testsystem:
CPU: AMD XP 2400+
RAM-Minne: 512 MB DDR
Grafikkort: GeForce4 Ti4600 128MB
Ljudkort: SB Audigy! (med 5.1 system)
Operativsystem: Windows XP Pro Eng SP1
Cirkapris: 450 kr

Screenshots




31/7-03 | egar | egar(at)64bits.se