Iwill K7S2 Inledning SiS 746FX Specifikationer I förpackningen Layout & integrerade funktioner BIOS, stabilitet & överklockning Mjukvara & dokumentation Prestanda Slutsats

Tack till MicroTech Nordic som gjorde denna recension möjlig.

Inledning

Efter dessa succémoderkort har Iwill hamnat lite i skymundan bland hemmabyggarna och datorentusiasterna, vilket visserligen inte är särskilt konstigt då tillverkaren den senaste tiden inriktat sig mer på den kanske lönsammare server- och arbetsstationsmarknaden. Med det nya socket A-moderkort K7S2 tar dock tillverkaren nya tag; detta budgetmoderkort är avsett för de som vill ha ett billigt socket A-moderkort, men ändå inte vill gå miste om de överklockningsfunktioner som ofta saknas på billigare moderkort.

K7S2 baseras på 746FX från SiS, ett chipset som hör till de billigare på socket A-sidan. Genom att använda detta chipset kan Iwill pressa priserna på sitt moderkort, och deras förhoppning är att erbjuda ett högpresterande och billigt moderkort, som trots sitt pris har bra överklockningsfunktioner. I denna recension kommer vi ta reda på om Iwill lyckats att skapa ett billigt moderkort som verkligen det går att överklocka bra med, men vi inleder recensionen med att titta närmare på det chipset som K7S2 baseras på - SiS 746FX.

SiS 746FX

746FX är SiS senaste chipset för socket A-plattformen som verkligen finns tillgängligt, dock inte det absolut senaste som faktiskt släppts. På SiS hemsida går det att läsa om 748, ett nyare socket A-chipset än 746FX. Försäljningen av 748 har dock för närvarande inte satts igång än, och varken bilder på moderkort baserade på 748, eller prestandatester, finns att tillgå. Vi kommer naturligtvis komma in på vilka skillnader det finns mellan 746FX och 748 senare i denna recension.

Precis som majoriteten av chipsets består 746FX av två delar, en nord- och en sydbrygga. Nordbryggan har, precis som hos andra chipsets, i huvudsak hand om minnena, processorn och grafikkortet. Sydbryggan har däremot hand om bland annat IDE-hårddiskarna, PCI-platserna, externa portar som USB och FireWire och ser till att dessa har kontakt med resten av datorn.

Nordbryggan stöder ungefär samma standarder som liknande chipsets från konkurrerande tillverkare:

• DDR400: den senaste minnesstandarden, även kallad PC3200. Möjliggör en teoretisk bandbredd på uppåt 3,2 GB/s.
• AGP 8X (3.0): den senaste AGP-standarden, som bland annat möjliggör en teoretisk bandbredd mot grafikkortet på 2,1 GB/s.
• 333 MHz busshastighet: Stödet för 333 MHz busshastighet gör att SiS 746FX fungerar med samtliga socket A-processorer som för närvarande finns på markanden. Den maximala busshastigheten är också skillnaden mellan 746FX och 748; 748 har även stöd för en busshastighet på 400 MHz, vilket är den hastighet som AMDs kommande socket A-processorer med stor sannolikhet kommer att arbeta med.

Nordbryggan hos SiS 746FX utmärker sig inte på något speciellt sätt, utan är snarare tänkt som ett billigare alternativ till konkurrerande chipsets som till exempel KT400.

Sydbryggan som kopplas ihop med nordbryggan heter 963, och finns i två varianter: 963 och 963L. Det finns en enkel skillnad mellan dessa varianter: 963 har integrerat stöd för Firewire (IEEE1394A), medan 963L saknar detta. Inte heller sydbryggan hos 746FX utmärker sig på något speciellt sätt jämfört med sina konkurrenter, och stöder följande:

• ATA/133: den senaste parallella IDE-standarden, som möjliggör en teoretisk bandbredd mot IDE-enheterna på 133MB/s. Troligen kommer SiS inom en snar framtid att släppa en ny sydbrygga som har integrerat stöd för den nya IDE-standarden Serial ATA.
• USB 2.0: den senaste USB-standarden. Nyheter med denna standard, jämfört med USB 1.1, är bland annat att den teoretiska bandbredden har ökats från 20 Mbit/s till hela 480 Mbit/s.

Sydbryggan har även stöd för en LAN-kontroller och en 6-kanalig ljudkontroller. Vilka kontrollers som väljs är helt upp till moderkortstillverkarna, dock brukar kretsar från Realtek dominera, främst eftersom de är både billiga och håller förhållandevis hög kvalitet.

Diagrammet nedan visar vilka standarder SiS 746FX stöder, samt hur de olika delarna kopplas ihop.

Bilden ovan skvallrar om att anslutningen mellan nord- och sydbryggan fått namnet MuTIOL. Denna anslutning har SiS jobbat hårt med, och man har gett MuTIOL-anslutningen en teoretisk bandbredd på uppemot 1 GB/s, vilket är förhållandevis mycket. Denna bandbredd behövs med all sannolikhet inte under normal användning av datorn, men med tanke på att USB 2.0, ATA/133 och FireWire, tillsammans med eventuella PCI-kort och LAN-anslutningar, kan sluka en hel del bandbredd så kan anslutningens bandbredd komma väl till pass vid pressade situationer.

Något som med all sannolikhet är välkommet bland överklockare, och som även återfinns hos konkurrenten nForce2, är att 746FX ger moderkortstillverkarna möjlighet att ordna så att AGP- och PCI-hastigheterna går att ställa in helt oberoende av busshastigheten. Detta gör att man inte behöver bry sig om AGP- och PCI-hastigheterna då man använder sig av höga busshastigheter, vilket man normalt brukar behöva ta hänsyn till och som man ofta begränsas av när man överklockar genom att höja busshastigheten över rekommenderade frekvenser.

Om man jämför SiS 746FX med dess konkurrenter KT400 från VIA, och nForce2 från NVIDIA, så utmärker sig inte 746FX på något speciellt sätt, i varje fall inte på pappret. Det SiS istället lockar med är ett lägre pris. Om 746FX klarar att ge hyffsad prstanda så gör detta chipsetet till ett tänkbart alternativ till chipsets som till exempel KT400.

Nåväl, låt oss gå vidare och titta på vad Iwills 746FX-baserade kort har att erbjuda, samt hur det står sig i konkurrensen.

Specifikationer

• Grundvarianten: Grundvarianten, har integrerat ljud.
• LAN-varianten: Denna variant har som namnet antyder integrerat nätverkskort, men även hos denna variant återfinns inbyggt ljud.

Nedan följer specifikationerna.

Pris	850 / 950 kr (Utan / med LAN)
Tillgänglighet	Låg
Storlek	30,5 x 19,9 cm (H x B)
Processorstöd	Samtliga nuvarande socket A-baserade processorer
Nordbrygga	SiS 746FX
Sydbrygga	SiS 963L
AGP-stöd	AGP 8X (bakåtkompatibelt)
PCI-platser	5 stycken
Minnesplatser	3 stycken
Minnesstandard	DDR200/266/333/400
Maximal minneskapacitet	3 GB
IDE-standard	ATA/133
IDE-kontakter	2 stycken
USB-portar	2 stycken
USB-standard	2.0
Lediga fläktuttag (3-pin)	3 stycken
Ljud?	Ja, via Realteks ALC202/A
Nätverk?	Ja, 10/100 Mbit via Realtek-krets (tillval)
RAID ("PATA")?	Nej
Serial ATA?	Nej
FireWire? (IEEE1394)	Nej

Som ni ser ovan har Iwill inte inriktat sig på många integrerade funktioner, utan istället på att skapa ett billigt moderkort med förhållandevis få integrerade funktioner. Vad man tycker om detta är som med det mesta en smaksak, men många av de mer utrustade moderkorten har integrerade funktioner som man som användare aldrig använder, vilket är något som man ofta glömmer då man väljer moderkort.

Iwill ger hursomhelst två års garanti på sina moderkort, vilket är förhållandevis generöst. De flesta andra tillverkare ger endast ett års garanti på sina moderkort, vilket inte är särskilt bra för oss konsumenter då moderkort hör till de komponenter som oftast går sönder i vanliga PC-datorer.

I förpackningen

• Moderkortet.
• 1 st. IDE-kabel (80-pinnars).
• 1 st. kabel för eventuella diskettstationer.
• 1 st. CD med drivrutiner och annan mjukvara.
• 3 st. byglar.

Iwill har valt att endast skicka med en IDE-kabel, vilket är ganska snålt. En extra IDE-kabel hade inte kostat många ören att inkludera, och hade säkerligen varit uppskattat bland köparna. Något vi också saknar är en bakplåt med två eller flera USB-kontakter, eftersom det endast finns två USB-anslutningar på moderkortet. Att skicka med en sådan hade inte heller kostat särskilt mycket, och hade med all sannolikhet varit uppskattat. Att man använder mer än två USB-enheter är verkligen inte ovanligt idag, och motiverar helt klart att skicka med extra USB-kontakter.

Layout & integrerade funktioner

Iwill har följt trenden med färgglada moderkort, i varje fall vad gäller kretskortsfärgen, och moderkortet har fått bli blodrött. Båda IDE-kontakterna är blåfärgade, medan de övriga anslutningarna följer sina respektive standardfärger. Vad man tycker om trenden med färgglada moderkort är som alltid en smaksak, men vi tycker det är trevligt med detta, inte minst om man har ett chassi med plexiruta.

Om vi börjar med att titta på ATX-kontaktens placering så är denna föredömlig. Placeringen uppe i högra hörnet gör att det i de flesta fall blir lätt att gömma undan kabeln i chassit. Man blir inte heller tvingad att dra kabeln runt processorns kylfläns, vilket man faktiskt blir hos en hel del moderkort med dåligt placerade ATX-kontakter.

Placeringen av IDE-kontakterna nere till höger är godkänd, även om det hade varit trevligt om de hade varit vertikalt monterade istället för horisontellt. En vertikal montering av kontakterna hade helt klart underlättat vid kabeldragning. Placeringen av floppy-kontakten är mycket bra, även om vi gärna hade sett IDE-kablarna placerade vid denna goda plats, och vice versa, främst eftersom floppy-kontakten knappt används. Detta hade dock troligen gjort moderkortet något större.

En miss i layouten, som är mycket viktig att notera, är placeringen av chassianslutningarna, det vill säga anslutningarna för omstart- och startknappar, indikationsdioder och så vidare. På bilden ovan ser ni att dessa är placerade borta vid batteriet till vänster på moderkortet, vilket är en mycket underlig placering. Kablarna från chassit brukar hos i princip alla chassin komma in från högersidan av moderkortet, och placeringen av anslutningarna på detta moderkort kan vålla problem i många fall. I ett Chieftec-chassi, som för övrigt har förhållandevis långa kablar för chassianslutningarna, hade vi problem att ansluta alla kablarna. Kablarna för att starta datorn gick med nöd och näppe att få i, likaså kabeln som indikerar hårddiskanvändning, men de övriga kablarna var helt enkelt för korta för att kunna anslutas. Detta är en mycket allvarlig brist, och har man planer på att inhandla detta moderkort så är det mycket viktigt att kolla upp om kablarna från chassit är tillräckligt långa. I värsta fall kommer man inte kunna koppla in kablarna, och datorn kommer då inte gå att starta. Möjligheten att förlänga kablarna finns ju naturligtivs, men detta är inget som man som användare ska behöva göra.

Om vi går vidare och tittar på layouten ser vi att kortet är försett med fem PCI-platser, vilket bör räcka för de allra flesta användare. Kortet går visserligen bara att få med ljud och nätverk integrerat, men vi har trots det svårt att tänka oss ett scenario då de fem PCI-platserna inte skulle räcka till. När man funderar kring detta bör man även ha i åtanke att målgruppen, de som vill ha ett billigt moderkort att bygga en förhållandevis billig dator kring, generellt inte brukar ha särskilt många PCI-kort, om ens något.

Om vi tittar på AGP-platsen så är den förflyttad ett steg ner jämfört med vart den normalt brukar sitta på ett moderkort. Den stora fördelen med detta är att man då kan kan sätta in och ta in minnen utan att behöva ta ut grafikkortet, vilket är något som man faktiskt inte kan på många moderkort.

AGP-platsen är för övrigt försedd med ett så kallad AGP-lås, för att se till att grafikkortet inte hoppar ur sin plats, eller flyttar sig några millimeter, vid till exempel transporter. Med tanke på att ledarna sitter väldigt tätt på AGP- kontakten så är det mycket viktigt att grafikkortet sitter perfekt, och AGP-låset hjälper till med detta. AGP-lås är något som finns på de allra flesta moderkort idag. Idén blev verklighet för några år sedan efter påtryckningar från OEM-byggare, som hade tröttnat på köpare som fraktat hem sina datorer och sedan fått frakta tillbaka dem i tron att dem var defekta. I själva verket var det i de flesta fall så att grafikkortet hade flyttat sig några milimeter under frakten, och således inte fick ordentlig kontakt med alla ledare i AGP-platsen.

Iwill har valt ett ganska ovanlig konstruktion på sitt AGP-lås; en skena som förskjuts i horisontellt led. Detta system fungerade emellertid mycket bra, och var förhållandevis smidigt att använda.

Området runt processorsockeln är ordentligt rensat från komponenter, främst för att det inte ska vara något problem att montera stora kylare på processorn. Tillverkaren har även valt att förse moderkortet med fyra hål runt sockeln. De allra flesta vattenblock och en del luftkylare måset monteras genom dessa hål, och avsaknaden av dessa skulle säkerligen gjort att många valt bort moderkortet till förmån för ett med dessa hål. Alpha PAL8045, som hör till de kylare som kräver mest plats runt sockeln, gick utan att problem att montera på detta moderkort vilket indikerar att tillverkaren lyckats med att rensa upp runt sockeln för att ge plats åt stora kylare.

För att mäta temperaturen på processorn sitter det en temperatursensor monterad i sockeln. Anledningen till att tillverkaren inte valt att utnyttja den temperatursensor som finns inbyggd i processorn är troligen därför att denna tenderar att fungera mindre bra i vissa lägen. Tyvärr läser inte moderkortet av temperaturen från den i processorn inbyggda sensorn alls, och kan således inte förhindra direkt överhettning. Med direkt överhettning menar vi då man till exempel monterat kylaren fel, och temperaturen stiger till farliga nivåer sekunder efter man startat datorn. Skydd mot vanlig överhettning finns emellertid via BIOS, mer om detta senare dock.

Som kylare till nordbryggan har tillverkaren valt en förhållandevis stor passiv kylare. Fördelen med att ha en passiv kylare istället för en vanlig aktiv kylare med fläkt är att man slipper det vinande ljud som en aktiv kylare ofta avger. En annan fördel är att man får en slitningsdel mindre, och således en sak mindre som kan gå sönder. Fläktarna hos nordbryggekylare brukar dessutom överlag hålla rätt låg kvalitet, så valet att använda en passiv kylare är välkommet.

En nackdel med passiva kylare må vara att en sådan inte klarar av att ge likvärdig kylning som en aktiv. Är den passiva kylaren tillräckligt stor, som i detta fall, så klarar den emellertid att ge nästan lika bra kylning som en aktiv, men har de redan nämnda fördelarna att den inte avger något ljud, eller kan gå sönder. I detta fall räckte dock den passiva kylarens kylningskapacitet till med råge; kylflänsen blev inte särskilt varm vid tung belastning, trots att busshastigheter på över 166/333 MHz användes.

När vi tog bort den passiva kylaren noterade vi att tillverkaren valt att använda en så kallad Thermal Pad som värmeledare mellan nordbryggan och kylflänsen. En Thermal Pad kan liknas vid en kudde med värmeledande material, som smälter då den värms upp. Alternativet till en Thermal Pad är kylpasta, och detta hade helt klart varit ett bättre alternativ. Ett lagom tjockt lager kylpasta hade med all sannolikhet kunnat överföra värmen bättre, och hade troligen inte kostat något extra för tillverkaren.

Strömförsörjningen till processorn är inte särskilt påkostad, man har valt att förse moderkortet med ett så kallad 2-fas-system istället för ett 3-fas-system. 3-fas-system återfinns på lite dyrare moderkort, och har fördelen att kunna leverera mer effekt utan att komponenterna för strömförsörjningen blir alltför varma. Värme brukar leda till att komponenterna inte klarar av att ge stabila spänningsnivåer. Iwill har dock kompenserat detta med en hel del kondensatorer, som ska se till att hålla spänningen på en konstant nivå trots allt.

I/O-portarna på baksidan följer helt ATX-standarden, och någon så kallad I/O-plåt medföljer således inte. Vårt testmoderkort var inte utrustat med ett integrerat nätverkskort, man köper man varianten med detta så hamnar porten ovanför de två USB-portarna, vilket även detta är helt i enlighet med den rekommenderade ATX-standarden.

Köper man varianten med inbyggt nätverkskort står kretsen RTL8201 från Realtek för detta. Denna krets stöder 10/100 Mbit och utmärker sig inte på något sätt, men gör sitt jobb utan några problem.

Det integrerade ljudet står kretsen ALC202/A från Realtek för. Denna krets är väldigt ovanlig bland moderkort, och tyvärr stöder den endast 2-kanaligt ljud. Anledningen till att man valt denna krets istället för den vanligen använda ALC650 är troligen en kostnadsfråga, men prisskillnaden är så liten att vi ställer oss tveksamma till detta val. Om man bortser från att kretsen inte stöder 6-kanaligt ljud så är den dock ganska bra, och erbjuder ett förhållandevis högkvalitativt ljudsystem.

För att sammanfatta layouten så har vi delade känslor gällande denna. Bland fördelarna hittar vi det fakutm att det finns ordentligt med plats runt sockeln, att de fyra hålen finns runt sockeln finns och att ATX-kontakten och AGP-platsen är välplacerade. På den negativa sidan hittar vi främst den mycket underliga placeringen av chassianslutingarna, som kan vålla problem. Detta är en så allvarlig brist att vi hoppas att Iwill överväger att flytta chassianslutningarna en framtida revision. Görs inte detta kommer de med all sannolikhet att förlora en hel del kunder, eftersom dessa helt enkelt, oavsett hur mycket de vill eller inte, inte kan använda moderkortet i sina chassin.

Angående de integrerade funktionerna, som i och för sig inte är så många på detta moderkort, så har Iwill i vår mening gjort ett oklokt val gällande ljudkretsen. En 6-kanalig ljudkrets hade inte kostat många kronor mer än den 2-kanaliga ALC202/A, och hade säkerligen lockat till sig mer kunder än den ökade prislappen på några kronor hade skrämt iväg. Nätverkskretsen från Realtek hade vi tyvärr ingen möjlighet att testa, men vi har tidigare testat moderkort med denna krets, och då har denna fungerat ypperligt.

BIOS, stabilitet & överklockning

Det mesta man kan önska sig finns faktiskt i BIOS, alltifrån mängder av strömssparande inställningar till möjlighet att ställa in AGP-hastigheten. Något vi däremot saknar är bättre möjligheter till inställning av enskilda minnesinställningar. I den nuvarande BIOS-versionen har man endast möjlighet att ställa in CAS-åtkomsttiden själv. Det finns en så kallad "Auto Configuration" för minnena, där man väljer ett prestandaläge, och sedan låter BIOS ställa in de övriga inställningarna. Det hade dock varit trevligt att själv kunna ändra dessa inställningar separat. Att ordna detta är dock ingen större svårighet för tillverkaren, det räcker med en BIOS-uppdatering, och det är inte osannolikt att tillverkaren rättar till detta i en framtida uppdatering.

Förutom den vanliga möjligheten att övervaka temperaturer, varvtal och spänningar så finns även möjligheten att välja två processortemperaturer för att förhindra överhettning. Vid den första och lägsta temperaturen så börjar moderkortet att varna genom PC-speakern. Vid den andra temperaturen så stängs datorn automatiskt av. Detta är givetvis bra för att förhindra att processorn blir överhettad, vid händelse av att till exempel processorfläkten skulle gå sönder.

Nedan följer ett utdrag av de funktioner som rör överklockning som går att återfinna i BIOS.

• Multiplier: 5-24x
  Att ändra multipliern kan vara mycket användbart vid överklockning, speciellt då man vill nå så hög busshastighet som möjligt, eller få ner busshastigheten och samtidigt överklocka. Vi provade denna funktion i den mån det var möjligt, och den fungerade utmärkt med våra upplåsta processorer.
   
• Processorspänning: 1,1-2,05 V
  Här har tillverkaren varit mycket generös, att kunna ändra spänningen över 1,85 V är ganska ovanligt och mycket bra om man ska överklocka mycket och har bra kylning. 2,05 V räcker ganska långt, endast de mer extrema överklockarna skulle kunna önska sig mer frikostiga inställningar. Valdes 2,05 V i BIOS så landade den verkliga spänningen, enligt moderkortets sensorer, på runt 2,03 V.
   
• Busshastighet: 100-250 MHz
  Busshastigheten går att i 1 MHz-steg ändra från 100 till hela 250 MHz. Genom att använda oss av en upplåst Athlon XP-processor lyckades vi uppnå en busshastighet på 182 MHz utan att stabiliteten blev lidande. Detta är godkänt, men inte alls i nivå med vad till exempel ett nForce2-kort i allmänhet klarar av.
   
• Minnesspänning: 2,5-2,9 V
  Denna spänning kan med fördel ökas då man vill nå höga busshastigheter, men ändå köra minnet med relativt strikta inställningar. Möjligheten att ändra minnesspänningen upp till 2,9 V är välkommen; hos många moderkort i denna prisklass går inte denna spänning att ändra överhuvudtaget.
   
• AGP-spänning: 1,5-1,8 V
  Att ändra AGP-spänningen kan hjälpa vid överklockning av grafikkortet. Det kan även vara användbart för att lösa eventuella stabilitetsproblem som kan bero på grafikkortet. Att man ges möjlighet att ändra denna spänning börjar bli vanligare allt bland moderkorten, och det är givetvis bra att denna funktion även återfinns på detta moderkort.
   
• PCI/AGP-hastighet: 33-49/66-99 MHz & "Fix"
  PCI- och AGP-hastigheten går som vi nämnde tidigare att ändra helt oberoende av busshastigheten. Väljs "Fix" som hastighet hamnar klockfrekvenserna på sina respektive standardfrekvenser, det vill säga på 33 MHz för PCI och 66 MHz för AGP.
   
• Buss-/minneshastighets-förhållandet
  Vilka förhållanden mellan buss- och minneshastigheten som går att välja varierar beroende på vilken busshastighet man använder. Nedan följer förhållandena vid de olika intervallerna av busshastigheter:
  100-132 MHz: 1/2, 3/8, 3/10, 1/4
  133-165 MHz: 1/2, 2/5, 1/3
  166+ MHz: 5/8, 1/2, 5/12
  För att enkelt sammanfatta dessa förhållanden så möjliggör de att man kör DDR266, DDR333 eller DDR400 oavsett om man använder en busshastighet på 100/200, 133/266 eller 166/333 MHz.

För att sammanfatta överklockningsfunktionerna så skulle vi villa säga att de är tämligen goda, speciellt med tanke på den prisklass som moderkortet ligger i. Det finns moderkort med betydligt bättre överklockningsfunktioner, och som också går att köra stabilt i högre busshastigheter, men i denna prisklass så hör kortet definitivt till de mest lämpade moderkorten för överklockning.

Skulle man ha valt sådana BIOS-inställningar att man inte får bild på skärmen, och således inte har möjlighet att rätta till inställningarna, så är man tyvärr tvingad att nollställa CMOS manuellt (CMOS = det minne där alla BIOS-inställningar lagras). Detta görs enklast genom att, när datorn är avstängd och moderkortet inte har ström, flytta en bygel och kortsluta ett par pinnar under några sekunder. Detta medför dock att man måste öppna sitt chassi, och det hade naturligtvis varit smidigare med någon form av nollställning som inte involverar fysiskt arbete. En del moderkorts BIOS ignorerar de valda BIOS-inställningarna om en viss knapp trycks ner under uppstart, och en sådan lösning hade varit perfekt på detta moderkort. Troligen går en sådan funktion att implentera i BIOS, och vi får hoppas att tillverkaren väljer att göra det i en framtida BIOS-uppdatering.

Är du intresserad av att veta exakt vilka inställningar som går att göra i BIOS rekommenderar vi dig att ta en titt i moderkortets manual, som finns för nerladdning här.

Moderkortets stabilitet var mycket hög och vi hade inga som helst problem med att datorn hängde sig eller liknande, även fast vi körde 3DMark03, som belastar datorn mycket hårt, flera dagar i sträck. Detta är något man givetvis ska förvänta sig och kräva från ett moderkort, men som givetvis är viktigt att testa.

Många moderkort brukar ha stabilitetsproblem och/eller prestandaproblem då man har minnen monterade i samtliga minnesplatser. Vi provade att montera tre stycken enkelsidiga 256 MB PC3200 DDR-SDRAM-minnen från Samsung på moderkortet med framgång, moderkortet var lika stabilt som med en modul monterad. Vi märkte inte heller av någon nämnvärd prestandaförsämring med minnen monterade i samtliga minnesplatser.

Mjukvara & dokumentation

Förutom Direct X 8.1, Acrobat Reader, moderkortsmanualen, flashningsprogram för BIOS, drivrutiner för chipset och alla integrerade funktioner så fann vi följande två programvaror på den medföljande CD-skivan:

• McAfee Anti-Virus
  Som namnet antyder så är detta ett antivirus-program från den välkända mjukvarutillverkaren McAfee. Programmet ser till att hålla virusdefintionerna kontinuerligt uppgraderade via kontakt med McAfees uppdateringsserver.
   
• Hardware Monitor Utility
  Detta program används för att avläsa de temperaturer, varvtal och spänningar som moderkortets sensorer ger. Programmet hör inte till de mest avancerade i denna kategori, men erbjuder trots allt användaren goda möjligheter till övervakning.

Mjukvarupaketet är inte särskilt tilltaget, men det är trevligt att en licenserad version av ett antivirusprogram medföljer. Som vanligt med moderkort är dock inte mjukvaran särskilt viktig för omdömet, även om det helt klart är trevligt med tillverkare som skickar med mycket licenserad mjukvara.

Om vi går in på dokumentationen så medföljer en manual skriven på engelska. Denna går i detalj igenom den fysiska installationen, inställningsmöjligheter, mjukvaruinstallationen och liknande. Denna manual är mycket välskriven, och nivån på engelskan är för ovanlighetens skull hög, och innehåller inte de pinsamma språkfel som ofta förekommer i moderkortsmanualer.

Prestanda

Processor: AMD Athlon XP2400+ (2000 MHz)
Moderkort: Iwill K7S2 (BIOS: Feb.02.2003), Abit NF7-S (BIOS: 16) och Abit AT7-MAX2 (BIOS: DC)
Minnen: 2 stycken Samsung 256 MB PC3200 CL3
Grafikkort: Albatron GeForce 4 Ti4200 128 MB@300/700 MHz
Hårddisk: Seagate Barracuda V 120 GB
Nätaggregat: Chieftec 340 W
Minnesinställningar: 2,5-3-3-7-2T*
(*Hos K7S2 valdes Turbo-inställningen i BIOS, som enligt Iwill motsvarar ovanstående inställningar.)
Ljudet var avaktiverat under samtliga tester.

Operativsystem: Windows 2000 Professional SP3 + alla tillgängliga uppdateringar
Grafikkortsdrivrtuiner: Detonator 41.09
Chipset-drivrutiner (SiS): SiS AGP 1.14 + IDE 2.03.02
Chipset-drivrutiner (NVIDIA): NVIDIA nForce UDP 2.03
Chipset-drivrutiner (VIA): VIA 4in1 Hyperion 4.46

Alla tester kördes tre gånger, och sedan togs ett medelvärde fram.

SiSoftware Sandra 2003

Vi börjar med att ta en titt på den teoretiska minnesbandbredden med hjälp av det mycket kända testprogrammet SiSoftware Sandra 2003. Detta program mäter hur moderkortet klarar av hantera olika typer av uppgifter, och är ett bra verktyg för att ställa moderkort mot varandra. Sifforna anger MB/s och högre värden ses som bättre.

I detta teoretiska testprogram ser vi tydligt hur K7S2 halkar efter både det KT400-baserade och det nForce2-baserade kortet. Skillnaden vid samma frekvenser, om vi jämför K7S2 med det KT400-baserade AT7-MAX2, är runt 5%, till det sistnämnda kortets fördel. En intressant sak är att K7S2 inte verkar prestera bättre med DDR400 än med DDR333, något som till exempel nForce2 gör. Detta beror troligen på att SiS inte har arbetat med att göra åtkomsttiden tillräckligt låg då minnena och busshastigheten inte körs i samma frekvenser. Den ökade bandbredd som den ökade klockfrekvensen medför klarar helt enkelt inte av att kompensera den ökade åtkomsttiden som skillnaden i klockfrekvens innebär.

PCMark2002

Vi går vidare och tar en titt på hur korten presterar i PCMark2002. PCMark2002 är liksom Sandra ett program som testar hur datorn hanterar vissa specifika uppgifter. Vi har givetvis även här valt att titta på minnesbandbredden, eftersom det är det ända som egentligen skiljer moderkorten åt i program som dessa. Siffrorna anger antal poäng, och högre värden tolkar vi även här som bättre.

Även här ser vi ungefär samma tendenser, dock så blir skillnaden mellan det 746FX-baserade K7S2 och det KT400-baserade AT7-MAX2 mindre. Något som är viktigt att tänka på, när vi tittar på dessa diagram, är att PCMark och Sandra endast är teoretiska testprogram. De testar endast minnesbandbredden, inte vad denna minnesbandbredd innebär i praktiken i riktiga applikationer.

3DMark2001 SE och 3DMark03

Vi har givetvis även testat moderkorten i benchmarkprogrammet 3DMark2001 SE som mäter hur systemen presterar vid tung 3D-hantering. 3DMark är som bekant mycket använt bland hårdvarutestare, och en recension utan prestandatester från detta program skulle inte kännas komplett. Vi har även valt att testa moderkorten i den nya versionen 3DMark03. Siffrorna anger antal poäng och högre värden ses som bättre.

Vi ser att skillnaden vid tung 3D-använding inte blir lika stor som i Sandra och PCMark, men vi ser helt klart samma tendenser här som i dessa program. I 3DMark2001 blev skillnaden mellan K7S2 och AT7-MAX2 vid samma frekvenser runt 2 %, till AT7-MAX2s fördel. Utifrån 3DMark03-poängen kan vi inte dra några direkta slutsatser; de snarlika värdena beror med all sannolikhet på att processorn, eller troligen grafikkortet, blev en flaskhals för prestandan snarare än moderkortet.

Quake III Arena

Sandra, PCMark och 3DMark i all sin ära, men det är ändå hur korten presterar i verkliga applikationer som är väsentligt. För att testa detta har vi valt ut två populära spel, Quake III Arena och demoversionen av Unreal Tournament 2003.

Vi börjar med att titta på hur korten presterar i Quake III. Inställningen High Quality användes, det vill säga upplösningen 800x600 och ett färgdjup på 32 bitar. Siffrorna anger antal bilder/sekund och högre värden ses som bättre.

Även här ser vi samma tendenser, dock är skillnaden mellan K7S2 och AT7MAX2, vid samma frekvenser, något mindre i detta spel än i 3DMark2001: runt 1 %.

Unreal Tournament 2003 Demo

Vi går vidare och tar en titt på hur korten presterar i demoversionen av Ureal Tournament 2003.

Även här ser vi exakt samma tendenser, och här är prestandaskillnaden mellan det 746FX-baserade K7S2 och det KT400-baserade AT7-MAX2 också runt 2%, till det KT400-baserade kortets fördel.

HD-Tach 2.61

Vi har även valt att undersöka hårddiskprestandan, eftersom denna tenderar att skilja mellan olika chipsets. För att göra detta har vi använt oss av två tester i benchmarkprogrammet HD-Tach 2.61.

Vi börjar med att ta en titt på överföringshastigheten. Siffrorna anger antal MB/s och högre värde ses som ett bättre sådant.

Här ser vi ingen nämnvärda skillnader, och de skillnader som uppmättes ligger helt inom felmarginalerna som är normala vid hårddisktester.

Vi går vidare och tar en titt på processorbelastningen när hårddisken används hårt. Siffrorna anger antal procent, och lägre värden ses som bättre.

Här ser vi att K7S2 ger förhållandevis låg processorbelastning vid tung användning av hårddisken. Skillnaden mot det nForce2-baserade moderkortet är inte särskilt stor, men skillnaden mot det KT400-baserade är desto större. Skillnaden på 10 % kan märkas i praktiken, speciellt då man använder både processor och hårddisk intensivt.

För att sammanfatta prestandatesterna kan vi dra slutsatsen att K7S2 presterar något sämre än ett KT400-baserat moderkort, men också att skillnadenerna i testerna troligen är för små för att märkas i praktiken. 746FX klarar inte på något sätt att prestera lika bra som nForce2, men å andra sidan ligger detta chipset i en annan prisklass.

Gällande minneshastigheter och 746FX så verkar chipsetet må bra av att minnena körs i samma hastighet som busshastigheten. DDR400 gav faktiskt sämre prestanda än DDR333 vid 166 MHz busshastighet. Detta beror troligen, som vi nämnde tidigare, på att 746FX inte verkar vara optimerat för att köra minnen och busshastighet i olika frekvenser.

Kort och gott: prestandan är godkänd, i varje fall med tanke på priset, men 746FX kan inte mäta sig med nForce2 när det kommer till ren prestanda.

Slutsats

Bland nackdelarna så har hittar vi först och främst den mycket allvarliga designmissen med att placera chassianslutningarna alldeles för långt till vänster på kortet. Följden av denna placering kan i många fall bli att moderkortet helt enkelt inte går att använda, eftersom kablarna från chassit inte räcker till. Förutom detta har inte kortet några större nackdelar, dock en del mindre nackdelar. BIOS kunde vi konstatera att det går att förbättra på en del punkter, likaså det som följer med moderkortet. Något som också är tveksamt är tillverkarens val av ljudkrets.

Om man bortser från ljudkretsen är dock dessa endast små detaljer, och vi hoppas på en ny revision av moderkortet där man åtgärdar dessa saker. Åtgärdas dessa saker så blir summan: ett till dimensionerna smalt kort där man kombinerat hyfsad prestanda, ett lågt pris, en utmärkt layout, och mycket goda överklockningsfunktioner. Vårt råd är alltså att avvakta, och se om detta kort släpps i någon ny revision där dessa fel har åtgärdats, och där man även skickar med minst två extra USB-portar.

Fördelar	Nackdelar
Genomgående bra layout.	Allvarlig missplacering av chassianslutningarna.
Smalt.	Tveksamt val av ljudkrets.
Utmärkta överklockningsfunktioner.	Endast 2 USB-portar.
Lågt pris.