JOS MP-500 Inledning Specifikationer Tillbehör och förpackning Spelaren Mjukvaran Ljudkvalitén Användartest Slutsats

Tack till JOS som gjorde denna recension möjlig.

Inledning

För ett tag sedan lanserade JOS sin senaste skapelse, MP-500. Den finns i två olika storlekar, 1 samt 2 GB och till formfaktorn har den vissa likheter med Apples iPod Nano.

Vi på 64bits fick ett utvärderingsexemplar i samma veva som lanseringen och har nu använt den flitigt i närmare en månad. Eftersom vi ville göra något udda har vi förutom en vanlig recension också gjort ett hårdtest av spelaren där vi använt den dagligen i flera veckors tid och sett hur den beter sig, samt hur den ser ut efteråt.

Hur står sig JOS MP-500 mot Apple iPod Nano, och hur lätt repas de under användning?

Specifikationer

Fysiskt sett så är MP-500 tämligen stor för att vara en spelare av flashminnestyp. I jämförelse med föregångaren MP-400 är den nästan gigantisk, skillnaden i volym är hela 60 procent, och då i ”fel” riktning. Vad som skiljer dessa två spelare är främst att MP-500 har större skärm och klarar av att spela upp video (samt OGG-Vorbis). Om vi istället jämför med iPod Nano blir bilden något annorlunda. MP-500 är faktiskt kortare, lika bred men betydligt tjockare än iPod Nano. Den procentuella skillnaden i volym blir i det här fallet faktiskt hela 70 procent! Vikten skiljer sig på ett liknande sätt med 40 procent till MP-400 och 20 procent till iPod Nano. Det är med andra ord inte för de fysiska måtten som JOS MP-500 är något unikt.

Det är först när man börjar se på de övriga specifikationerna som man förstår vad det är som gör MP-500 större än de andra. För det första har den en betydligt större skärm än MP-400 vilket ökar på de fysiska måtten, och jämfört med iPod Nano har den radio, videouppspelningsfunktioner, linjeingång och även högtalare! Vad det hela helt enkelt handlar om är valet mellan storlek och funktioner, vilket man väljer beror naturligtvis på vad man mest eftertraktar.

Uteffekten är på 10 mW per kanal vilket är i lägsta laget. Det är inga som helst problem att driva hörsnäckor av den lägre kalibern, men när man börjar röra sig uppåt i prissegmenten är 10 mW i underkant, för att inte tala om trögdrivna hörlurar. För de mest populära produkterna så som Shure E2C och Koss Porta Pro räcker dock en uteffekt 10 mW alldeles utmärkt.

Något som många har börjat efterfråga mer och mer på senare tid är stöd för filformatet OGG-Vorbis. Detta är ett öppet format till skillnad från WMA och MP3 vilket har sina klara fördelar, exempelvis genom obefintliga licensavgifter för tillverkarna.

En annan mycket intressant funktion är att JOS MP-500 kan agera USB-värd. Vad som menas med detta är att du kan koppla in exempelvis en annan MP3-spelare direkt till MP-500 och föra över musik mellan de båda enheterna, utan hjälp av någon dator! Detta kan till exempel vara användbart när man vill tömma en digitalkamera för att kunna fortsätta fotografera.

Tillbehör och förpackning

När uppståndelsen över spelaren väl har lagt sig och det är dags att börja utforska förpackningen efter tillbehör blir man minst sagt förvånad. Vid en första anblick verkar inte några sådana medfölja över huvud taget! Detta är dock inte fallet, utan under den falska bottnen döljer sig en USB-kabel, dock inget mera.

Den nästan totala avsaknaden av tillbehör kan ses från två håll. Fördelen är att konsumenten slipper att betala för sådant han/hon aldrig kommer att nyttja, och att man själv kan anpassa spelare efter sitt tycke. Nackdelen är att spelaren inte är komplett vid leverans, så som det är nu medföljer exempelvis inga hörsnäckor och JOS MP-500 är således tämligen oanvändbar. Tanken från JOS sida är att konsumenten själv kan anpassa sitt kitt efter egen smak. Det finns ett flertal olika hörlurar att välja mellan, och även mini-USB-adaptrar, tryckta manualer och mycket mera för dem som känner att dessa kan vara användbara. Förhoppningsvis har JOS inte fallit för frestelsen att ha hutlösa marginaler på dessa tillbehör, som annars är vanligt.

Manualen till spelaren levereras i PDF-format, och ligger lagrad direkt på spelaren. Om man vill ha den i tryckt form finns detta att välja till vid köp av spelaren, och extrakostnaden för denna ligger vid skrivandets stund på 15 SEK med moms.

Innehållet i manualen är bättre än vad som vanligtvis är fallet hos MP3-spelare. Alla de olika funktionerna gås på ett pedagogiskt sätt igenom. De flesta, även personer som aldrig använt en MP3-spelare tidigare, bör komma igång relativt fort.

Spelaren

Framsidan av spelaren är helt platt och det finns inga skarvar eller upphöjningar på något sätt. För att kunna åstadkomma detta har man valt att använda sig av tryckkänsliga knappar istället för vanliga diton. Det hela fungerar på samma sätt som den styrplatta som finns hos många bärbara datorer idag, och knapptryckningarna registreras via värmeavkänning. Det hela fungerar relativt bra men det är ovant till en början, framförallt kan det vara svårt att avgöra om spelaren har tagit emot knapptryckningen eller inte, framförallt innan man lärt sig vilken knapp som gör vad. Utseendemässigt är dock tryckknapparna en stor succé, spelaren ser både modern och udda ut. Det är också här på framsidan som alla reglagen är placerade (förutom knapplåset) och de är samlade på den nedre delen av spelaren. Eftersom upplägget av knapparna är genomtänkt kan man mycket enkelt nå alla med tummen utan behöva byta grepp.

På baksidan av spelaren är det helt rent, det enda som finns här är diverse text och logotyper av olika slag.

I toppen av spelaren återfinns den inbyggda mikrofonen samt ett fäste som kan användas till att fästa ett halsband. Om vi vänder på spelaren 180 grader så hittar vi två olika USB-portar. Den ena är till för att ansluta spelaren till datorn, och den andra är till för de gånger man vill att MP-500 skall agera USB-värd.

Sidorna av MP-500 är relativt tomma. På varje sida återfinns en kontakt, den vänstra är till för linjeingången och den högra till hörlurarna. Längst ner på båda sidorna sitter också de båda högtalarna och mellan högtalarna och kontakterna sitter det på vänstersidan knappen för knapplåst och på högersidan ett hål för att återställa spelaren.

Mjukvaran

För att föra över musik behövs ingen mjukvara eftersom MP-500 är UMS-kompatibel, men för att kunna se på video måste man först koda om sina videoklipp genom programmet JOS MP4 Transcoder. Programmet i sig är lättanvänt och det är inga problem att installera det. Något som inte fungerar lika bra är konverteringen av videofiler, i de flesta fall krashar enbart mjukvaran abrupt. Detta har troligen att göra med att videofilerna som vi försöker konvertera använder sig av någon udda komprimering som inte programmet klarar av. En rimligare lösning på detta problem vore att programmet informerar användaren om att en konvertering inte är möjligt, istället för att köra sitt eget race och helt sonika köra sig själv till bottnen. Att föra över de färdigkonverterade videofilerna går till på samma sätt som att föra över musiken, så på den fronten är det inga problem. Om man däremot vill se hur de konverterade filerna ser ut innan man för över dem till spelaren skall man kunna använda programmet ”MP4-player”, detta lyckades vi inte ens starta på någon av de tre datorer vi hade tillgängliga under testet, helt barockt!

Mjukvaran och menysystemet i själva spelaren fungerar betydligt bättre som tur är. Det enda vi har att klaga på är att det inte alltid är självklart vilken knapp man skall trycka på för att backa ett steg eller godkänna ändringarna inne i menysystemet. Exempelvis använder man sig vanligtvis av pilen som pekar åt vänster för att backa ett steg. Men om man har uppe ett reglage som reglerar i det horisontella ledet är det plötsligt Rec-knappen man skall trycka på för att backa ett steg, inte helt självklart alltså. Utöver detta har vi också det underliga fenomenet att menyalternativen byter namn när man går in i en undermeny, Visning blir till Skärm, Allmän blir till Allmänt och Tid blir Klocka, man är alltså inte speciellt konsekvent.

Vid uppspelning av musik är det enkelt att pausa, höja och sänka volymen samt att spola, allt går i en hast. Det enda vi tycker kan förbättras är själva layouten på informationen som visas, det är helt enkelt för rörigt. Om vi jämför med iPod Nano är det natt och dag. Apple har valt att enbart visa den absolut nödvändigaste informationen medan JOS kör på det motsatta, så mycket information som får plats. Det är inte många gånger det är intressant att se vad för bithastighet den nuvarande låten har, eller vilken mapp den spelande musiken ligger i.

För att summera det hela känns JOS MP-500 inte helt komplett, man skulle behöva arbeta en hel del till på mjukvaran för att komma upp i samma standard som konkurrenten Apple iPod Nano.

Ljudkvalitén

Initialt känns ljudet i MP-500 väldigt platt och tråkigt med EP-100-snäckorna. Detta är dock föga förvånade med tanke på att dessa hörsnäckor är under all kritik och bör i största möjliga mån undvikas på all bekostnad. Ljudbilden med EP-100 var i princip den samma i alla de tre spelarna, det är helt enkelt hörsnäckorna som är den begränsande faktorn, inte MP3-spelaren. När vi istället byter till Shure E4C vaknar alla tre deltagarna till liv. MP-500 låter relativt dynamisk och ljudet känns tämligen komplett, dock saknar vi en del i diskantområdet där det är något för platt. Det är tvärt emot vad vi tycker om iPod Nano där diskanten är till vår belåtenhet, men basen är istället platt som en pannkaka och saknar nästan allt djup. MP-400 presterar trots att den är en gammal modell ganska bra. Diskanten avges något bättre hos MP-400 än MP-500, men basen är om ännu sämre här än hos iPod Nano.

Eftersom vi avråder alla att använda SRS WOW och liknande funktioner på grund av den konstlade ljudbilden dessa ger testar vi istället att förbättra ljudet via equalizern. Efter att ha provat oss fram lyckas vi hitta en behaglig balans hos MP-500. Diskanten kommer till liv något mer men på bekostnad av basen, dock blir ljudbilden betydligt mer hel och musiken får ett helt annat liv. Efter equalizerinställningen är MP-500 den klart bästa rent ljudmässigt av de tre deltagarna.

Den inbyggda FM-radion skiljer sig inte mycket i jämfört med vad som brukar finnas i musikspelare. Den duger för nyhetssändningar eller sportreportage men mottagningen blir bara i väldigt få fall tillräckligt bra för att musiken skall bli lyssningsbar. Lika bra som musiken lagrad i spelarens minne blir det aldrig.

Användartest

Att använda spelaren i sig är inga problem och trots en del udda knappalternativ som skall tryckas och knappar som inte alltid vill reagera vänjer man sig snabbt. Att ha en tryckplatta istället för vanliga knappar är som redan nämnts väldigt ovanligt och alla som fått prova på MP-500 har till en början känt sig osäkra, men de har också varit imponerade över att det fungerar över huvud taget! Faktum är dock att man vänjer sig, även om det aldrig kommer bli lika enkelt att använda dessa tryckknappar som vanliga diton. Ett tillfälle då dessa knappar är oanvändbara är när det är mörkt. Knapparna saknar bakgrundsbelysning och man kan heller inte känna sig fram vart knapparna sitter som hos vanliga apparater, här blir det till att gissa istället! Allt för många gånger tycker man dock på fel knapp (menyknappen istället för vänster/höger och så vidare) vilket gör spelaren ganska jobbig att använda i mörka situationer.

Eftersom MP-500 är relativt tjock känns det att den är välbyggd och hur mycket man än trycker och vrider på den så ger den inte med sig speciellt mycket. Detta kan jämföras med iPod Nano, vrider man på den känns det som att den kommer att gå sönder när som helst. Vi tycker helt enkelt att MP-500 är en trevligare produkt att använda, rent formmässigt.

Eftersom spelaren är svart och lackerad blir det väldigt snabbt fettfläckar och man ser enkelt vilka knappar som används mest. Samma problem återfinns hos Apple iPod Nano samt många mobiltelefoner, så det är knappast något nytt fenomen.

På bilderna nedan kan ni se hur MP-500 såg ut efter några veckors användning, och som ni kan se finns det en hel del repor. Värt att notera är att ingen av dem är speciellt djupa, och det är enbart i denna speciella vinkel som de syns. Faktum är att det krävdas mer än en timme för att prestera de två nedanstående bilderna, så vid normalt användande syns reporna knappt alls, utan det är enbart under speciella ljus- och vinkelförhållanden. Som jämförelse har ni också en iPod Nano och hur den ser ut efter drygt en månads användning. iPoden är betydligt mer repig och har också en del djupa repor vilka syns för jämnan, och ser med andra ord värre ut än vad MP-500 gör. Än en gång vill vi förtydliga om att vare sig iPod Nano eller MP-500 ser så illa ut om de gör på bilderna nedan vid normal användning.

Två funktioner vi saknar vid användande av MP-500 är bokmärken och stöd för spellistor. Det är idag inte möjligt att använda sig av m3u-filer utan man får helt enkelt döpa filerna på ett specifikt sätt för att få dem till att spelas upp i rätt ordning. För den som lyssnar på mycket ljudböcker är bokmärken nästan ett måste, och det är tyvärr också något som MP-500 saknar.

Som vi tidigare har beskrivit är MP-500 ganska stor vilket medför vissa begränsningar. Vi skulle exempelvis inte rekommendera denna spelare för personer som vill ha sällskap under joggingturen, den är helt enkelt för klumpig och glatt för det. Att ha den hängandes runt halsen är allt annat än bekvämt, och hålla den i handen blir snabbt krångligt på grund av svett och avsaknad av uppstående knappar. Ett armband med ficka skulle kunna avhjälpa detta, men i dagsläget finns detta inte i JOS sortiment för tillbehör. Under dagligt användande kan man också råka ut för problem. Att ha MP-500 i fickan borde inte ställa till några problem, eller? Eftersom hörlurskontakten är monterad på sidan kommer kontakten till de flesta hörlurar sticka rakt ut vilket gör att spelaren kommer ta större plats i fickan än brukligt, samt att det finns risk för att skada kontakten. Här hade det varit betydligt smartare att placerat kontakten i toppen eller bottnen på spelaren, som hos MP-400 och iPod Nano.

De inbyggda högtalarna kan naturligtvis inte ersätta ett par riktiga högtalare, men de fungerar förvånansvärt bra för att vara så pass små och inbyggda i en MP3-spelare. Ett tillfälle då de är guld värda är när man använder spelaren som väckarklocka. Det är alltså inga problem att vakna till ljuva toner från Edguy, ABBA, The Killers eller vad man nu föredrar. Vid videouppspelning är högtalarna också användbara då fler än en person kan höra ljudet på videon.

På tal om videouppspelningen så är detta en funktion som inte är allt för vanlig hos MP3-spelare. Som tidigare nämnt kan det vara lite krångligt att konvertera de videoklipp man vill till det formatet som MP-500 klarar av att spela upp, men när väl det är gjort och filerna ligger på spelaren så fungerar allt perfekt. Kvalitén är så bra det kan vara på en skärm med 128 x 128 pixlar, och användbarheten är därefter. Att sitta och titta på en längre film är något man knappast göra, men korta musikvideor eller andra humoristiska klipp fungerar ypperligt.

Spelaren är som sagt utrustad med USB 2.0-gränssnittet vilket idag börjar bli en standard. Men som vi i tidigare utvärderingar av MP3-spelare sett så kan överföringshastigheten skilja markant mellan olika modeller trots att de använder sig av samma gränssnitt. Detta beror helt enkelt på att de minneskretsar (och övrig elektronik i spelaren) har olika egenskaper. Överföringskapaciteten hos MP-500 är dock riktigt bra, över 10 MB/s i läshastighet och 5 MB/s i skrivhastighet. Att fylla 2GB-versionen med musik tar alltså mindre än sju minuter, vilket får anses vara väl godkänt!

Slutsats

MP-500 är fullspäckad med funktioner, radio, videouppspelning, kan agera USB-host, inbyggda högtalare och mycket mera. De inbyggda högtalare är precis som USB-host-funktionaliteten mycket udda, och båda fungerar utan problem. Det sistnämna är något som kan vara mycket användbart, exempelvis på resande fot där man kan tömma digitalkameran för att kunna fortsätta fotografera.

På hårdvarufronten är alltså JOS MP-500 näst intill en fullträff, men mjukvaran är långt ifrån lika vass. Menysystemet är absolut inte intuitivt utan onödigt krångligt och programmen som skall användas på datorn håller en nästan löjligt låg kvalité. Om JOS lyckas få rätt på mjukvaran, både till MP-500 och till datorn så kan vi varmt rekommendera MP-500. Men som det är idag känns det som att Apple iPod Nano är en mer komplett produkt, och framförallt, betydligt enklare att använda.

Fördelar	Nackdelar
Funktionsrik	Mjukvaran
Ljudkvalitén	Placering av hörlurskontakt
Byggkvalitén
USB-host