Albatron PX865PE PRO

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
857P vs. 865PE
Layout
BIOS, stabilitet & överklockning
Prestandatester
Slutsats


Ett enormt tack till Network Technical AB som bistod med produkten för recension.


28/05-03 | Niclas Alfinson | nizenco(at)64bits.se


Inledning

Det är nu ett bra tag sedan Intels 845-familj kom ut på marknaden. Först kom den med stöd för vanlig SDRAM för att senare uppdateras för att ha stöd för DDR SDRAM. Denna chipset-familj har varit en riktig succé för Intel och det var med hjälp av denna som man fick fart på försäljningen av Pentium 4-processorn. Åren har gott och det är nu dags för något nytt. Nu är det inte SDRAM som gäller, inte heller DDR SDRAM, utan Dual Channel DDR SDRAM är det senaste påfundet. Det första chipsetet som hade stöd för detta var Intels E7205 som släpptes i höstas. För en månad sedan kom efterföljaren 875P och nu för några dagar sedan släppte Intel 865-familjen. 875P och 865-familjen har många likheter men är riktade mot helt olika marknader. Det förstnämnda är tänkt till arbetsstationer och till datorer som sätter prestanda och stabilitet i första hand. 865 å andra sidan har de vanliga datoranvändarna som målgrupp vilket också återspeglas i priset. Moderkort baserade på kretsar ur 865-familjen kostar i runda slängar en tredjedel mindre än var moderkort baserade på dess storebror.

Det är ett moderkort baserat på ett chipset av det senare sorten, närmare bestämt ett 865PE, vi idag skall ta oss en titt på. Det är antagligen ett sådant här moderkort de flesta kommer att köpa eftersom runt 2000 kr för ett moderkort är lite väl mycket, och det är i den prisklassen 875P-moderkorten ligger. Men hur kan det komma sig att moderkort baserade kring 865PE-chipsetet är betydligt billigare än de baserade kring 875P? Vad är skillnaderna mellan dem och hur presterar de sinsemellan?

Moderkortet vi skall testar kommer från Albatron, heter PX865PE Pro och innehåller en hel del intressanta nyheter.

Specifikationer

Här kommer en tabell med specifikationerna för detta moderkort;

Processorstöd Sockel 478-baserade, Celeron/Willamette/Northwood/Prescott, med 400-, 533- och 800 MHz-buss.
Nordbrygga Intel 865PE.
Sydbrygga Intel ICH5.
Revisionsnummer 1.0.
BIOS-version R 1.00.
PCI-platser 5 stycken, PCI 2.3-kompatibla.
AGP-platsen AGP 8X (bakåtkompatibel med AGP 4X).
Minnesplatser 4 stycken.
Minnesstandard Dual Channel DDR200/266/333/400.
Maximal minneskapacitet 4 GB.
IDE-standard 2 stycken ATA-100-kanaler.
USB-portar 2 stycken.
USB-standard 1.1/2.0
Max antal USB-portar 8 stycken.
Ljud 6-kanalsljud (Realtek ALC650).
Nätverk 3Com 3C910-A01, 10/100 Mbit.
Serial ATA (SATA) 2 stycken SATA-150-portar, (Intel ICH5).
HyperThreading Technology Ja.
Övrigt Klarar en busshastighet på 1,2 GHz vid överklockning.

Som ni kan se har detta moderkorts några specifikationer som får en att höja på ögonbrynen. För det första är det naturligtvis den nya nordbryggan, 865PE. Här ser vi att den har stöd för både Dual Channel DDR400 och de nya processorerna från Intel med en busshastighet på 800 MHz. Och tittar man riktigt noga ser man att Albatron officiellt går ut och hävdar att detta moderkort kommer att klara av Intels kommande processor som går under namnet Prescott. Man behöver alltså inte vara orolig för att man måste byta moderkort om man vid ett senare tillfälle vill uppgradera till en sådan processor när de kommit ut på marknaden.

Skall jag vara riktigt ärlig tycker jag faktiskt det saknas en hel del saker på detta moderkort. Bland annat så syns varken några Firewireportar eller dubbla BIOS-kretsar till. Det senare tycker jag borde vara standard på alla moderna moderkort, jag har nämnt det tidigare och jag står fast vid det. Det finns inget trevligare än dubbla BIOS-kretsar när man har lyckats göra en felomprogrammering av BIOS eller har lagt in ett korrupt sådant.

En annan sak jag tycker borde funnits med är stöd för SATA-RAID, men detta moderkort är inte riktat till det segmentet som efterfrågar något sådant så det är kanske inte så konstigt att detta saknas. Dessutom har detta moderkort en storebror, PX865PE PRO II. Det moderkortet finns det inte bara dubbla BIOS-kretsar på, utan också Firewireportar. Så behöver man de sakerna finns möjligheten att få ett sådant moderkort vi idag testar med dem på.

Det integrerade ljudkortet använder sig av det välkända chipet Realtek ALC650. Detta integrerade ljudkort duger mer än väl till spelande och musiklyssnande om man inte har riktigt högra krav på ljudkvalitén. Personligen föredrar jag ett integrerat ljudkort på grund av enkelheten. Men då bör nämnas att jag inte ställer direkt högra krav, i stora drag kan man säga att jag är nöjd om kommer ljud ur högtalarna.

I förpackningen

Lådan som moderkortet levereras i ser ut som alla andra lådor som moderkort levereras i. Innehållet i den är som följer;

Som synes är det inget speciellt som medföljer utan helt enkelt det vanliga som brukar återfinnas i moderkortslådor. Personligen tycker jag en SATA-adapter saknas. Det är alltid trevligt att kunna använda nya tekniker till sin lite äldre hårdvara. Dessutom hade det varit mycket trevligt om det hade medföljt runda ATA-kablar istället för de vanliga flata och otympliga sådana. En sak som jag dock tycker är bra är ”DIY Installation Guide” och den ovannämnda klisterlappen. Installationsguiden är en bra steg för steg-guide om hur man sätter ihop sin dator. Helt klart läsvärt för dem som är lite osäkra. Klisterlappen är även den mycket bra, man kan t ex sätta den på insidan av lådan och kan då lätt ta reda på vad de olika jumprarna gör, och hur man ställer in dem. Alltså inget spring efter manualen i onödan.

857P vs. 865PE

Vad är då skillnaderna mellan 875P (Canterwood) och 865PE (Springdale)? Skillnaderna är faktiskt inte så stora som man kan tro när man enbart tittar på prislappen. De största skillnaderna är att 875P har stöd för ECC-minnen och klarar av att använda sig av Intel Performance Acceleration Technology (PAT). PAT är en optimeringsalgoritm för minneshanteringen. Detta ger runt 2-5% högre prestanda, alltså ingen enorm förbättring. Att kunna använda ECC-minnen är något som önskas på moderkort som skall användas i arbetsstationer, och det är också till detta segment som 875P är riktat. 865PE å sin sida är riktat till de mer vanliga användarna och är tänkt att ersätta den mycket populära 845-familjen som har funnits på marknaden nu i något år.

De båda chipsen är faktiskt baserade runt samma kärna men är inte pin-kompatibla med varandra. 875P använder sig av 1005 pinnar och 865PE av enbart 932 pinnar. Anledningen till att 865PE behöver färre anslutningar är att den som redan nämnts inte kan hantera ECC-minnen.

Fördelen med att ha flera chipset baserade kring samma kärna är en kostnadsfråga. Efter tillverkningen av chipsen kontrolleras dem noga. Klarar de av att ha PAT aktiverat och klarar av att hantera ECC-minnen utan problem blir de 875P. Om de i övrigt fungerar som de skall fast inte klarar av PAT och/eller ECC-minnen kommer de att bli 865PE-chip. På så sätt kan man kassera ett mindre antal chip eftersom de kan användas till andra saker som inte har lika högra krav på sig. Eftersom 875P är det chip som man ställer högst krav på under tillverkningen bör detta chip rent teoretiskt och generellt hålla högre kvalité och på så sätt kunna överklockas högre.

Värt att nämnas är också att det finns fler modeller i 865-familjen. Exempel på dessa är 865G och 865P. 865G är i princip exakt samma krest som 865PE med den enda skillnaden att 865G har ett integrerat grafikkort. Skillnaden mellan 865P och 865PE är ett den förstnämnda inte har stöd för processorer med en busshastighet på 800 MHz och således inte heller kan använda Dual Channel DDR400. 865P klarar dock av att använda de äldre processorerna med 400 och 533 MHz-busshastighet och Dual Channel DDR333. 865P-chipen tillverkas av de ”sämsta” produkterna av tillverkningen av de olika chip som nämnts ovan. De som inte klarar av specifikationerna för något av ovanstående chip kasseras helt enkelt eftersom de inte går att använda till något.

För att summera det hela så är de största skillnaderna mellan 865PE och 875P att den som nämndes senare har stöd för ECC-minnen och klarar av att använda sig av PAT. Dessutom bör 875P rimligen kunna överklockas högre eftersom den är den bästa produkten av tillverkningen. Ytterligare en skillnad är att 865PE är betydligt billigare än dess storebror. I övrigt är det inga som helst skillnader dem emellan.

Layout

Detta moderkorts layout är det inget som helst speciellt med utan det är i stort sett uppbyggt på samma sätt som de flesta andra moderkort.

Själva PCB:n som moderkortet är tillverkat runt har som brukligt på ett Albatron-kort en grönblå färg. Vad man tycker om detta färgval är upp till var och en, men det är enligt mig ganska stilrent och med de andra färgade plastkontakterna ser det ganska trevligt ut. Övriga färger som man kan återfinna på kortet är vitt, rött, grönt, blått och lila, alltså ganska många olika färger. Vita är som vanligt PCI-platserna, men vit är också ramen som kylaren till processorn fästes i och den ena IDE-kontakten. Den röda färgen återfinns på den andra IDE-kontakten och AGP-platsen är blå till färgen. Två av minnesplatserna är lila och de andra två är gröna. De är färgade på så sätt att kanal 1 är lila och kanal 2 är grön. Detta underlättar vid installation om man skall använda sig av Dual Channel DDR, man skall alltså helt enkelt installera de två minnesmodulerna i de minnesplatser som har samma färg. Det är alltså ett färgglatt moderkort vi har fått tag på.

Längst upp till höger sitter ATX-kontakten. Precis under den återfinns de båda IDE-kontakterna. Eftersom de kablar som går till dessa kontaktar allihop är ganska stora är det fördelaktigt att de sitter ute i kanten på moderkortet och inte längre in. Detta eftersom man nu kan dra dessa kablar ute i kanten av lådan och på så sätt inte hindra luftflödet märkbart. Till vänster om dessa kontakter sitter de färgglada minnesplatserna. Dessa är dock placerade på ett sådant sätt så att det är omöjligt att byta minnen utan att först ta bort grafikkortet. Detta är tyvärr allt för vanligt och kan ställa till en del problem. Men för den som enbart bygger ihop sin dator och sedan inte skruvar in den på ett bra tag är detta naturligtvis inget större problem, man skall bara komma ihåg att montera allt i rätt ordning.

Ännu ett steg åt vänster sitter som brukligt processorsockeln med tillhörande ram runt. Längs processorramens västra sida löper en hel rad komponenter, men dessa sitter inte så pass nära så att det blir problem att montera en kylare av modell större. Lite längre ner åt vänster sitter ATX12V-kontakten. Den är enligt mig mycket dumt placerad. Som det är nu måste man om man har riktigt otur dra denna kontakt och dess kabel rakt över kylaren till processorn. Detta hämmar naturligtvis luftflödet och kan ställa till med andra problem, t ex att kabeln fastnar i fläkten eller liknande. På de senare korten vi har testat har vi faktiskt sett en betydligt bättre placering av denna kontakt.

Nere till höger och längst ner på moderkortet hittar vi mängder av kontakter, jumprar och chip. Här sitter bl a de båda SATA-kontakterna, sydbryggan, knappcellsbatteriet, floppykontakten med mera. Det enda av detta som enligt mig är riktigt dåligt placerat är floppykontakten, att sätta den längst ner på moderkortet är knappast en bra lösning. Att placera den under de båda ATA-kontakterna hade varit betydligt bättre. Men eftersom diskettstationer börjar bli allt mer sällsynta i nyare datorer kanske detta inte är något större problem alls.

På moderkortet finns det totalt tre stycken fläktkontakter. Dessa är placerade bra utspridda över moderkortet men jag tycker de är lite få till antalet, fyra eller fem hade inte varit för mycket begärt tycker jag. Den första av fläktkontakterna är placerad i det övre högra hörnet vid processor-ramen, den andra sitter i AGP-platsens framkant och den sista sitter längst ner till höger på moderkortet. Den som är placerad vid AGP-platsen sitter enligt mig mycket bra där, den kan användas både till fläkten på kylaren till processorn, till en fläkt monterad som utsug bak i lådan eller till en fläkt monterad på grafikkortet. Den sitter alltså placerad på ett sådant sätt att den går att använda till mycket.

Kontakterna som återfinns bak på moderkortet är de vanliga. Två stycken PS/2-kontakter, två USB-kontakter, två COM-portar, en LPT-port och diverse kontakter till det inbyggda ljudkortet, dock inga digitala sådana. Här blev jag faktiskt riktigt förvånad att det enbart fanns två USB-kontakter. Det är alldelles för lite, fyra stycken är minimum och sex eller åtta är enligt mig att rekommendera. Albatron har dock ordnat detta genom att skicka med en bakpanel med fyra stycken extra USB-portar, bra gjort! Dessutom finns inga Firewire-portar vilket jag tycker borde vara standard. Varför inte skippa LPT- och COM-portarna till fördel för fler USB-portar och en eller två Firewire-portar? Jag tror fler skulle ha nytta av dem än de portar som nu återfinns på den platsen.

BIOS, stabilitet & överklockning

Albatron har valt att använda sig av ett BIOS från Award. Som brukligt med BIOS från detta företag är det inga som helst problem att hitta i dem och allt är logiskt uppbyggt.

De mesta man kan önska sig går att hitta i detta BIOS och inställningsmöjligheterna är således många. Det enda som egentligen saknas i detta BIOS är lite fler inställningar under delen som heter ”Advanced Chipset Features”. I denna del gör man inställningar för minnet och på t ex ABIT IC7-G finns det betydligt fler val och inställningar att göra än på detta moderkort. Förutom detta saknas ingen inställningsmöjlighet enligt min mening.

Under delen som kallas ”Hardware Monitor” kan man se ett flertal värden, bland annat hur snabbt ens fläktar snurrar, vad de olika spänningarna ligger på, temperaturen på olika delar i datorn o s v. Detta är alltså den delen i BIOS man vill gå in i om man vill se att ens dator är "fit for fight". Detta eftersom en för hög temperatur på ens processor, eller spänningar som är för långt ifrån vad de skall vara kan ge instabilitetsproblem vilket inte alltid är så kul. Men här kan man alltså se så att allt är som det skall vara.

Överklockningsinställningarna på Albatron PX865PE hittar man under den del av BIOS som heter ”Frequency/Voltage Control”. Här gör man som man hör på namnet inställningar för spänningar och hastighet.

Spänningen till minnet går att ändra till + 0,3 V, och eftersom moderkortet automatiskt sätter spänningen till minnet till 2,55 V så kan man maximalt få ut 2,85 V till minnet. Inställningen sker i 0,1 V-steg, alltså är de möjliga inställningarna 2,55, 2,65, 2,75 och 2,85 V. Som ni ser har moderkortet en spänning som är 0,05 V högre till minnet som standard än vad den bör vara enligt specifikationerna. 2,85 V bör räcka till för de flesta som vill kunna använda sina minnesmoduler en lägre tid, men för den som vill överklocka riktigt hårt räcker det antagligen inte till. Men eftersom det enbart är ett fåtal som behöver ha sådana inställningar är detta ingen större nackdel.

Till processorn kan man även här öka spänningen med 0,3 V uppåt, och ökningen sker i 0,1 V-steg. Detta gör att om man som vi använder sig av en Intel Pentium 4 med spänning på 1,525 V som standard att man kan få en spänning på maximalt 1,825 V som max. Detta borde räcka till för de flesta, även de som överklockar riktigt mycket eftersom det på senare tid visat sig både farligt och onödigt att använda sig en spänning på över 1,7 V till processorn. Farligt eftersom man drastiskt minskar processorns levnad och onödigt eftersom en högre spänning visat sig knappt ge något alls vid överklockning.

En annan spänning som man kan öka är AGP-spänningen. Den har samma inställningsmöjligheter som spänningen till processorn och minnet, alltså 0,3 V uppåt i 0,1 V-steg. Att kunna öka denna spänning har blivit vanligare och vanligare på senare tid och en ökning av den kan göra att man får sitt grafikkort stabilare i en högre hastighet än vad som annars vore möjligt.

Förhållandet mellan hastigheten på systembussen och hastigheten på minnet går självklart att ställa in i ett flertal lägen. De som är var tillgängliga när vi använde oss av en processor med busshastighet på 800 MHz ser ni i tabellen nedan.

Processorns busshastighet Minneshastighet BIOS-inställning
800 MHz DDR266 1,33X
  DDR320 1,6X
  DDR400 2,0X
  DDR500 2,5X (Turbo)
  DDR532 2,66X (Turbo)

Som ni kan se har Albatron inkluderat två så kallade ”Turbo”-inställningar som inte officiellt stöds av 865PE-chipsetet. Men att kunna använda sig av DDR500 och DDR532 är knappast möjligt i dag, men det känns ändock bra att veta att de finns där.

För att summera det hela så finns alla inställningar som man kan önska för en normal och hälsosam överklockning. Därför går vi raskt över och testar hur moderkortet klarar överklockning i praktiken.

Vid utvärdering av moderkortets överklockningspotential användes en Intel Pentium 4 2,4 GHz med en busshastighet på 800 MHz som standard. Minnet var två moduler av TwinMos 256 MB PC3200 DDR-SDRAM med Winbond-kretsar. För att testa om systemet var stabilt kördes 3DMark2001 och Prime95 oavbrutet i runt en dag. Klarade systemet av denna behandling klassades det som stabilt.

Vi lyckades utan några som helst modifikationer på moderkortet få en helt stabil hastighet på 246 * 12 MHz, alltså 2952 MHz. Detta uppnåddes utan någon som helst ökning av spänningen till processorn, och förhållandet mellan processorn och minnet valdes till 1,6X i BIOS. Ökning av spänningen till processorn gjorde inte att vi kunde nå en högre hastighet vilket får oss att tro att det är moderkortet som är den begränsande faktorn. Något annat som också får oss att tro det är att exakt samma system i övrigt förutom moderkortet har varit uppe i en hastighet på 262 MHz helt stabilt.

För att summera stabiliteten och överklockningen så får moderkortet med beröm godkänt. Vi hade inga som helst problem med stabiliteten i varken standardläge eller vid överklockning upp till en hastighet på 246 MHz på systembussen, och detta med passiv kylning på nordbryggan. Visst, bättre överklockningspotential hade inte varit fel, men då hade antagligen en betydligt kraftigare kylning av nordbryggan behövts.

Prestandatester

För alla tester nedan användes följande system:

Mjukvaran som användes för att testa moderkorten var dessa:

Eftersom det på senare tid har florerat en hel del rykten och klagomål på olika moderkortstillverkare att de försöker fuska i tester. Därför har vi valt att börja redovisa vilken hastighet som är standard på systembussen. I tabellen här under ser ni denna hastighet på de moderkort vi idag har med i de olika testerna.


Nu är det dags för alla tester. Detta är det första testet av en svensk hårdvarusida där man kan se skillnaden mellan ett 865PE- och 875P-moderkort.

Notera att HyperThreading var aktiverat under alla tester.

3DMark2001
Det första testet är det klassiska som tar reda på Direct3D-prestandan, 3DMark2001.


Skillnaden mellan de olika korten är marginella och helt klart inom felmarginalen. Att skillnaden knappt syns beror säkerligen på att grafikkortet har blivit en allt för stor flaskhals.

3DMark03
Nästa program som vi använder oss av är det betydligt nyare 3DMark03.


Här ser vi samma sak, att grafikkortet är flaskhalsen och att det i princip inte är någon skillnad alls mellan de olika korten.

PCMark2002, CPU
Nästa test på vår lista är PCMark och här tar vi oss en titt på CPU-poängen.

Än en gång är det ingen särskiljning korten emellan, de presterar nästan exakt lika.

PCMark2002, Memory
Här använder vi oss av samma program men tar en titt på minnespoängen.

Här är första testet vi ser någon skillnad av korten som är utom felmarginalen. Vi ser inte bara en skillnad mellan 875P- och 865PE-korten, utan även en mellan de båda 875P-korten. Skillnaden mellan dem är dock ganska små, men mellan 865PE- och 875P-korten är skillnaden desto större, runt 800 poäng.

SiSoftware Sandra 2003
Följande test är Memory Bandwidth Benchmark i SiSoftware Sandra 2003.

Även i det här testet ser vi en skillnad mellan kortet, som innan är skillnaden störst mellan de båda chipseten och det är antagligen PAT som gör denna skillnad.

Unreal Tournament 2003
Nu går vi över till att testa OpenGL-prestandan. Till detta använder vi oss av Unreal Tournament 2003, flyby 1024*768.

Unreal Tournament 2003
Sista testet är Unreal Tournament 2003, botmatch 1024*768.

I Unreal Torunament 2003 testerna ser vi än en gång att det är grafikkortet som är flaskhalsen och att skillnaden mellan de båda chipseten är obefintlig.

Det är framförallt i minnestesterna vi ser en skillnad emellan de olika korten och framförallt de båda chipseten. Denna skillnad har med största säkerhet att göra med PAT. Skillnaden ligger på runt 7-10 % vilket får anses vara ganska bra, så om man använder mycket minnesintensiva program så kan 875P ge en fullt acceptabelt prestandaökning över 865PE.

Slutsats

Albatron PX865PE är ett mycket bra moderkort, det presterar bra, är stabilt och överklockar hyfsat. I det stora hela är layouten riktigt bra och det finns egentligen inte så mycket att klaga över.

Om vi nu tvunget måste ta upp några nackdelar så har moderkortet lite få funktioner, t ex saknar jag Firewireportar och dubbla BIOS-kretsar, varav det senare är en större nackdel än det första. Men som redan nämnts finns det ett moderkort från Albatron som har dessa funktioner men som i grunden är exakt lika som det moderkort vi testat här idag.

Några andra småmissar är att man inte kan ta ut minnesmoduler när man har ett AGP-kort installerat, att ATX12V-kontakten är felplacerad och att det är lite få fläktkontakter på moderkortet. Ingen av dessa är heller några stora nackdelar, men de finns ändock där. Moderkortet använder sig heller inte av Intels inbyggda 1Gbit-nätverkskort som använder sig av Intel Communication Streaming Architecture (CSA) utan av en 100 Mbit/s-krets från 3Com. Det skall erkännas att det känns minst sagt underligt att ta upp att ett moderkort har en 3Com-nätverkskort integrerat som en nackdel.

Nu har vi pratat tillräckligt om de små nackdelarna och går raskt över till fördelarna med detta moderkort.

Den största fördelen är helt klart priset, moderkortet går att hitta för runt 1200 SEK inklusive moms vilket får anses vara mycket prisvärt med tanke på vad man får. Detta gör att det inte känns direkt motiverat att köpa ett betydligt dyrare 875P-moderkort om man inte är i stort behov av den extra minnesbandbredden som kan ges med det sistnämnda chipsetet.

Andra fördelar är att moderkortet går att överklockar riktigt bra med, trots att det enbart finns en passiv kylning av nordbryggan. Dessutom känns moderkortet riktigt stabilt, vi har faktiskt inte fått det att hänga sig eller starta om spontant en enda gång under normalt bruk. Men den största fördelen av dem alla är att moderkortet presterar nästan lika bra som 875P-moderkorten i alla tester.

Så nu när vi vet priset känns de nackdelar vi tagit upp inte så stora längre, att integrerat dubbla BIOS-kretsar, lagt till Firewireportar och integrerat ett CSA-kompatibelt nätverkskort hade antagligen gjort att priset gått upp en hel del.

Men motiveringen som finns i ovanstående stycken har vi valt att ge detta moderkort "Nice Price"-priset.

Vi kan nu alltså säga med säkerhet att Dual Channel DDR är här för att stanna, det har nu nått ner i de prisnivåer där de flesta köper moderkort och de även presterar riktigt bra. Detta gör att det inte finns någon som helst anledning till att inte köpa dem istället för de äldre moderkorten baserade på chipsets som inte klarar av Dual Channel DDR.

Fördelar Nackdelar
Priset Små missar i layouten.
Prestandan  
Överklockningspotentialen  



28/05-03 | Niclas Alfinson | nizenco(at)64bits.se