Shuttle SB77G5 och hembio-PC

Inledning
En PC i hembion?
Det börjar med en liten dator...
Dags att lyfta på huven
Sval processor på ett annorlunda sätt
Moderkortets specifikationer
Möjligheternas BIOS
Tillbehör och förpackning
Dags att börja bygga...
Praktisk sammansättning
Installation av operativsystemet
Microsoft eller gratis?
Media Portal i detalj
Microsoft Media Center 2005
Bildkvalitet
Prestandan hos 3D-grafik och ljud
Avslutning


Tack till Shuttle som gjorde denna artikel möjlig.


22/02-05 | Illuwatar | illuwatar [at] 64bits.se


Inledning

Datorer och media har varit förknippade med varandra sedan CD-läsare och lämpliga ljudkort dök upp på marknaden. Det började med att datorerna fick förmågan att spela upp musik och bilder från CD-skivor. Vartefter utvecklingen av datorerna fortskred blev det man kunde spela upp allt mer sofistikerat. Film blev det som datorerna allt oftare fick jobba med. Avancerade kodningsalgoritmer gjorde att filmer kunde (och kan) spridas via internet långt innan dessa blev tillgängliga på VHS eller DVD. Ur detta behov av att kunna se på film på sin dator föddes hembio-datorn (HTPC, Home Theatre PC), en maskin speciellt skapad för att kunna spela upp film och annan media på ett enkelt sätt. Tanken var att integrera datorn i den övriga hembioutrustningen och få den att kännas mer som en avancerad DVD-spelare än en traditionell PC.

När man nu skall komplettera sin 7.1-receiver och sin 42" plasma-TV med en dator handlar den inte längre om rå prestanda i vilken form som helst. Hur många av er som läser detta kan tänka er ett dator-vitt towerchassi stående vid TV-apparaten? Att detta åbäke till PC dessutom skulle låta som ett mindre flygplan är nog ännu mer otänkbart. Därför har en ny typ av datorchassin tagits fram som skall möta kraven från hembio-fantasterna som vill uppgradera sitt system.

I denna artikel skall vi titta närmare på ett sådant chassi från Shuttle. Detta företag har blivit kända för sina små kompakta datorlådor, "barebones", och det är en i deras XPC-serie som skall utgöra grunden för en hembio-PC.

En PC i hembion?

Dagens utbud av film och musik i digital form har skapat nya behov hos folk. Nu räcker det inte längre med en videobandspelare, TV-apparat och en stereoanläggning. Inga av dessa maskiner hanterar nämligen underhållning i digital form. Behovet av en allround-maskin som kan spela upp film och musik från internet, privata servrar och lokala hårddiskar har ökat. Dessutom vill man kunna spela in digitalt för att sedan redigera och bränna till CD eller DVD. Många tillverkare erbjuder mer eller mindre kompletta lösningar som skall tillfredsställa detta behov. Inspelningsbara DVD-spelare med hårddisk, mediaboxar för nätanslutning och chippade XBOX'ar är några alternativ. Tyvärr är ingen av dessa lösningar kompletta, XBOX'en kan till exemplevis inte spela in TV-program. Vill man ha en maskin som gör allt blir det till att titta åt datorhållet. Med en sådan ökar möjligheten att få ett komplett system i en burk som hanterar alla tänkbara digitala media. Dessutom kan en datorbaserad mediamaskin modifieras, byggas om och byggas ut när behoven ändras. Detta är mycket svårare att göra med slutna system som de flesta färdiga apparater är.

Det vi tänker visa med denna artikel är hur man med standardkomponenter kan sätta ihop sin egna hembio-PC. Detta kommer kombineras med en recension av en passande plattform. Det som ni kommer se är att en hembio-PC inte är något man behöver hjälp från NASA för att bygga ihop. I grunden är det en helt vanlig PC, uppbyggd av delar som går att köpa i närmsta datorbutik. Det är endast en komponent som är lite speciell för detta syfte: TV-kortet. Detta kort gör det möjligt att ta in TV-sändningar till den digitala världen och därmed skapas nya möjligheter som gör att den gamla VHS-bandaren förpassas till historien.

Vad är det nu som en hembio-PC bör klara av för att skilja sig från en vanlig dator? Tittar man på listan ovan ser man att de flesta kraven går att uppfylla med de flesta datorer av idag. Möjligheten att få in TV är den enda hårdvarumässiga del som skiljer sig från normaldatorn. Resten ordnar man med hjälp av mjukvara.

Nu handlar det inte bara om funktion när det gäller hembio-PC. Eftersom denna maskin skall befinna sig i TV-rummet är kraven på utseende och ljudnivå helt andra jämfört med en kontors-PC. Ser man till utseendet är stora klumpiga chassin sällan av intresse. Dessutom bör lådans färg matcha den övriga hembio-utrustningen alternativt möblemanget. Detta har skapat en helt egen typ av datorlådor där man vill efterlikna utseendet hos HIFI-komponenter. Dessa lådor är ofta mycket snygga och samtidigt mycket dyra. Alternativ till dessa är de populära mini-datorerna som blir allt fler och varierande i utseende. Priset för dessa små datorlådor är humanare med tanke på att moderkortet och nätaggregatet ingår när man köper lådan. Det är denna väg vi har tagit i denna artikel.

Det börjar med en liten dator...

Innan vi börjar med HTPC-projektet skall det utvalda chassit gås igenom på djupet. Tanken med denna artikel är att bedöma en av Shuttles senaste kreationer för entusiastsektorn. Det bör nämnas i sammanhanget att Shuttle är föregångarna och initiativtagarna inom området kompakta datorchassin med stil. De var bland de första att komma ut på marknaden med dessa produkter och har satt standarden som alla andra försöker nå upp till. En sak som skiljer detta chassi (och liknande smålådor) från de normala tower-modellerna (utöver storleken) är att moderkortet ingår och är förmonterat. Detta koncept kallas "barebone", vilket innebär i princip "en halv dator". Det som ingår i en barebone är chassi, moderkort, nätaggregat och nödvändigt monteringsmaterial (kablar, skruv och dylikt). För att få en komplett dator kompletteras chassit med processor, minne, hårddisk och valfri optisk enhet. Med detta chassi krävs även ett grafikkort, orsaken till detta kommer vi till senare. Dags att syna plåten i sömmarna...

Det som står framför mig är en kompakt skapelse som följer Shuttles klassiska form, en förvuxen skokartong i stilfull aluminium. Denna gång har man dessutom valt svart eloxering utav nästan hela chassit. Detta i kombination med detaljer i krom skapar ett utseende som garanterat pryder en välförsedd hemmabio. Frontpanelen har konstruerats så att alla enheter är dolda bakom luckor, vilket ger ett mycket rent utseende. Med detta chassi behöver man inte utföra en så kallad "stealthmod" för att slippa se fula DVD-läsare och diskettstationer.


Hela chassit är av aluminium, både den interna ramen och höljet. Detta gör att lådan blir mycket lätt men samtidigt lite mjuk. Normalt när datorn är ihopmonterad är detta inget problem eftersom de olika delarna är konstruerade för att staga upp varandra. Det är mest när man tar isär chassit inför montering som man kan känna mjukheten i ramen. En sak man bör tänka på när man hanterar lådan är att den svarta eloxeringen är mycket känslig för repor. Det är lätt hänt att man skadar höljet om man är oförsiktig med verktyg och andra vassa föremål. Frontluckorna är av aluminium, men det är tyvärr bara halva sanningen. Själva luckorna är av plast där man har limmat fast tunn eloxerad aluminium på utsidan. Denna lösning förtar lite av lyxkänslan hos chassit eftersom de känns oprecisa vid hanteringen. Två av luckorna öppnas nämligen på samma sätt som hos många HIFI-komponenter genom att trycka på ett visst ställe. Det är i detta moment som precision saknas, trycker man inte exakt rätt går inte luckan upp. Den tredje luckan trycks upp av CD/DVD-läsarens släde, så där märker man inte av plastigheten på samma sätt.

På framsidan, bakom den nedersta luckan hittar vi några praktiska anslutningar vars placering gör livet mycket lättare för oss användare:

Vänder vi lite på lådan och betraktar sidorna ser man att det finns ventilationshål på båda långsidor. Dessa utgör en vital del i chassits geniala kylsystem som vi återkommer till senare. Utöver detta finns tillverkarens logotyp inpressad i plåten så att man inte glömmer vem som har tillverkat lådan. Till sist har vi baksidan som är den enda sida som inte är svarteloxerad (undersidan ej räknad, men vem brukar titta där?). Den är i stället full med kontaktdon för alla tänkbara anslutningsmöjligheter samt två fläktutblås.


Det vi kan hitta på baksidan är uttag för följande: Som man kan se så har man redan från början bra förutsättningar till en hembio-PC. Ljudmässigt har vi alla kontakter som man kan önska. Den uppmärksamme har nog säkert märkt att något saknas. Det finns nämligen ingen VGA-kontakt och ingen parallellport. Att VGA-kontakten saknas beror helt enkelt på att moderkortet saknar integrerad grafik. Det nämndes tidigare att detta är en barebone för entusiaster. Shuttle själva anger intressegruppen för denna produkt till "gamers". Vad dessa anser om integrerade grafikkort behöver vi inte ta upp här, det räcker bara att säga att dessa knappast blir utslitna. Att parallellporten saknas är mer en gåta eftersom både moderkort och låda är förberedda för detta. Det är bara en kabel med en 25-polig DSUB som saknas. På baksidan hittar man även utblåsen från två fläktar samt kortplatsernas öppningar som är försedda med täckplåtar.

Dags att lyfta på huven

Då var det dags att avlägsna det svarta skalet och titta in i maskinrummet. Det första som slår en är att det redan ser välfyllt ut trots att inga komponenter har monterats. Detta är dock inga problem tack vare en genial kontruktion av chassits innandöme. Det som framförallt fyller ut lådan är hållaren för lagringsenheter. I detta trånga utrymme kan man nämligen pressa in en 5.25"-enhet och två 3.5"-enheter där den ena är nåbar från framsidan. Denna hållare lyfts enkelt ut ur chassit sedan två skruvar har lossats. I och med detta kommer man åt moderkortet utan några problem. Med hållaren utanför är det dessutom mycket enkelt att montera DVD-läsare och hårddisk.


När nu moderkortet är synligt kan det vara värt att visa på dess mekaniska egenskaper. Eftersom lådan är så pass liten är moderkortet specialgjort och passar precis i lådans botten. Storleksmässigt kan moderkortet jämföras med mini-itx (17 x 17 cm) som har vuxit lite på längden. Kortets mått är 18.5 x 25.4 cm, vilket placerar det mellan mini-itx och micro-ATX. Trots dess begränsade yta så ser moderkortet luftigt ut. Runt processorsockeln är det ovanligt rent med tanke på det tillgängliga utrymmet. Detaljer som är värt att nämna är kylningen av styrkretsen och spänningsregulatorns effekttransistorer. Båda dessa är passivt kylda med rätt så stora flänsar av aluminium. Att effekttransistorerna har kylflänsar visar att detta moderkort är kapablet att dra runt de kraftigaste Intel-processorerna av i dag.


Fler detaljer av intresse är placeringen av minnesplatserna och kontakterna för hårddiskar. Båda dessa attiraljer sitter precis bakom lådans framsida. Minnesplatserna är två till antalet och är avsedda för DDR-SDRAM. Minnesmoduler på maximalt 1024 MB kan användas vilket sätter största möjliga minnesmängd i systemet till 2 GB. Rekommenderad hastighet är PC2700 (för Celeron/P4 med 533 MHz FSB) eller PC3200 (för P4 med 800 MHz FSB). Dessutom kan felrättande minnen (ECC) användas, vilket kan vara av intresse om datorn skall användas som server.

För hårddiskar och optiska enheter finns totalt två IDE-kontakter och två SATA-kontakter. Detta ger sammanslaget en möjlighet att ansluta sex IDE-enheter till moderkortet. Hur nu dessa skall kunna klämmas in i denna skokartong är en fråga som återstår att lösa, men med 2.5" eller till och med 1.8" hårddiskar och lite uppfinningsrikedom är det nog inte omöjligt. Håller man sig till 3.5"-enheter stannar antalet möjliga enheter på två hårddiskar och en CD/DVD-läsare alternativt tre 3.5" hårddiskar. Placeringen av kontakterna, precis i kortets framkant, gör att kablaget hamnar långt i från processorn och dess kylsystem. Dessutom har Shuttle hjälpt till med att förmontera kabeln till 5.25"-platsen, vilket sparar en hel del arbete för den som skall montera datorn. Kablaget är monterat på ett prydligt sätt som gör att man slipper "råttboet" som annars lätt uppstår.


För expansion finns två kortplatser tillgängliga, en 33 MHz PCI-plats och en 8X AGP. Eftersom moderkortet saknar integrerad grafik måste man utrusta systemet med ett grafikkort. Den uppmärksamme ser att PCI- och AGP-platsen är omkastade jämfört med vad som är standard för ATX-moderkort. Orsaken till detta är att man vill få det varma grafikkortet närmast lådans sida och på så sätt förbättra kylningen av detta. Utrymmet till väggen är dock otillräckligt för vissa grafikkort. Behöver kortet två platser på grund av dess kylning kommer det inte att passa. Detta utesluter en del nVIDIA GeForce 6800-kort samt kort modifierade med kyllösningar från Zalman och Arctic Cooling. Grafikort från ATi som inte har modifierats samt nVIDIA-kort som ryms på en kortplats går alldeles utmärkt att använda.

Sval processor på ett annorlunda sätt

En unik sak hos detta chassi är kylningen som garanterat skiljer sig från mängden. Syftet bakom denna konstruktion är att kombinera effektiv kylning med låg ljudnivå i ett trångt utrymme. Dessa tre saker brukar sällan vara förenliga, men här har Shuttle brutit mot traditionerna och lyckats över förväntan. Vad är det som gör att kylningen skiljer sig från mängden? Bilderna nedan borde säga en del att detta inte är något som sitter på var mans moderkort:


Det ni ser är det en slags hybrid mellan vattenkylning och traditionell kylning. Det som närmast ser ut som toppen till en motor är själva kylblocket som sitter ovanpå processorn. Från detta block går fyra "heatpipes", nickelpläterade rör fyllda med destillerat vatten, till en radiator. Principen för denna typ av kylning är enkel: värmen som byggs upp i processorblocket får vattnet i rören att röra sig uppåt, mot radiatorn. Värmen i vattnet sprider sig i radiatorns tunna lameller där en 92 mm fläkt leder bort den. Detta får vattnet att svalna, vilket gör att det sjunker tillbaka till blocket där det värms upp på nytt och cirkeln är sluten.

Denna teknik skall vara tillräcklig för att kyla den hetaste Intel-processor som finns idag till sockel 775. Dessutom skall systemet vara tyst. Det sistnämnda uppnås genom att man använder en 92 mm fläkt istället för de traditionella 80 mm fläktarna. En fläkt med större diameter ger som bekant större luftflöde vid en viss ljudnivå jämfört med en mindre. Denna fläkt är dessutom temperaturstyrd via moderkortets BIOS, vilket gör att den inte varvar mer än vad som är nödvändigt. Genom att BIOS styr fläkten fås en bättre styrning jämfört med fläktar med inbyggd temperaturstyrning. Detta beror på att temperaturavkänningen tas från processorsensorn på moderkortet i stället för att mäta temperaturen hos utblåsluften.

Ser man till kvaliteten på kylkomponenterna så håller de en hög standard. Systemet känns stadigt och välbyggt och är dessutom lätt att montera. Undersidan på blocket (som ligger an mot processorn) är av koppar för att få en bättre värmeavledning. Mot denna sitter rören fastlödda. Kopparytan håller en hög finish med en jämn och fin yta. Det man kan anmärka på är en missfärgning som antagligen har uppstått under tillverkningen. Denna missfärgning befinner sig dock i utkanterna av den yta som har kontakt med processorn, så det bör inte påverka prestandan hos kylaren. Dessutom fanns ett litet hack nästan mitt på kopparytan, vilket kan ha uppstått under hanteringen. Eftersom Intels processorer använder en stor värmespridare (heatspreader) borde detta inte ha någon betydelse.


Några andra små detaljer som främjar ljudnivån hos kylningen är små gummibitar på platser där metall kan skava mot metall. Fläkten har också gummiringar vid de fästhål som vetter mot lådans baksida. Själva kylöppningen på lådans baksida är dock inte den mest optimala ur ljudsynpunkt. Hålen är många, så luftflödet bör inte hindras allt för mycket, men alla dessa småhål skapar turbulens och därmed blåsljud. Frågan är dock hur mycket detta hörs i praktiken, radiatorn sitter trots allt mellan fläkten och lådans baksida och utgör ett större motstånd för luften jämfört med gallret.

I detta kapitel är det lämpligt att nämna nätaggregatet eftersom detta bidrar till oljudet i maskinen. Detta är förmonterat från fabriken och är av en unik typ för detta chassi. Dessutom är det uppgraderat jämfört med äldre Shuttle-lådor för att kunna hantera den allt mer strömhungriga hårdvaran.


Kylningen av nätaggregatet utförs av två 40 mm fläktar in en slags "push-pull"-lösning. Den fläkt som sitter synligt på chassits baksida fungerar som brukligt är: den suger ut varmluft från insidan. På motsatta sidan, ej synlig utifrån, sitter ytterligare en 40 mm fläkt vars uppgift är att trycka in luft i nätaggregatet. På detta sätt fås en effektivare kylning av nätaggregatet och tack vare detta kan fläktarna köras långsammare och därmed tystare. Dessa fläktar är också temperaturstyrda, vilket bidrar till att hålla ljudnivån nere vid låg belastning.

Moderkortets specifikationer

Det vi har att göra med här är en intressant hybrid mellan nytt och gammalt. Styrkretsen på moderkortet är nämligen Intel 875P vilken normalt återfinns på moderkort för sockel 478. Denna har kombinerats med den nya processorsockeln LGA 775 som vanligtvis hittas på moderkort med Intels nya kretsuppsättningar, i915/i925. Genom att använda i875P har man behållit AGP-porten och stödet för DDR-minnen. Detta gör det enklare att uppgradera och återanvända delar från ett tidigare system samtidigt som man kan välja en processor ur Intels senaste serie.

Specifikationer
Typ av moderkort: Barebone (inkluderad med låda)
Processortyp: Intel Pentium 4 & Celeron D
LGA 775 (benlös kapsel)
533/800 MHz FSB
133/200 MHz grundfrekvens
Styrkretsar (chipset) : Intel 875P (nordbryggan)
ICH5R (sydbryggan)
Dubbla minneskanaler
Stöd för Hyperthreading
Minnestyper:

DDR-SDRAM (ECC-stöd)
PC2700 266 MHz (533 MHz FSB)
PC3200 400 MHz (800 MHz FSB)
Maximalt 2 GB (2 x 1024 MB)

Kortplatser: 1 x 33MHz PCI
1 x 8X (533 MHz) AGP 3.0
Hårddiskstyrning: ICH5R - 2 x IDE + 2 x SATA
IDE - UDMA 33/66/100 MHz
SATA - 150 MB/s (gen. 1)
RAID - SATA: 0, 1, 0 + 1
USB: USB 2.0 (480 Mbit/s)
Totalt 8 på moderkortet,
4 portar tillgängliga
FireWire: IEEE 1934a version 1.0 & 1.1
400/200/100 Mbit/s
Ljud: Realtek ALC658 (AC'97)
Sex kanaler (5.1)
Digital in/ut (SPDIF)
Nätverk: Broadcom 5788
Gigabit-speed (1024 Mbit/s)
Spänningsregulator (PWM): 4-fas regulator
0.8375 - 1.6 V för CPU

Möjligheternas BIOS

Med ett moderkort med alla dessa finesser och funktioner förväntar man sig ett BIOS som skall matcha. Det man däremot inte brukar förvänta sig i kompakta datorer är överklockningsmöjligheter. Denna lilla låda har dock alla de parametrar man kan önska sig för detta. Man har fulla möjligheter att ändra frontbuss-frekvensen (FSB), spänningsnivåerna för processor, minne och AGP-porten samt processorns multiplikator (om den inte är låst av Intel). Nedan är gränsvärdena för de olika parametrarna:

Frontbussfrekvens (FSB): 100 - 355 MHz, 1 MHz steg
Spänning, processor: 0.8250 - 1.5875 V
Spänning, minne (DDR): 2.70, 2.80, 2.90 V
Spänning, AGP:

1.6, 1.7, 1.8 V

AGP/PCI/SATA frekvens: Låst till processorfrekvens,
66/33/100 MHz,
73/36/100 MHz,
80/40/100 MHz
Processormultiplikator: 8X - 50X (beror på CPU)
Minnesinställningar: CAS: 2, 2.5, 3
RAS: 4, 3, 2
RAS to CAS: 4, 3, 2
Active to Precharge Delay:
  2, 2.5, 3
Minnesfrekvens: 266, 320, 333, 400 MHz

Man styr även kylningen för processorn via BIOS. Hur fläktstyrningen reagerar ändras lätt och man kan anpassa för det man föredrar mest, effektiv kylning eller största möjliga tystnad. Är man lat av sig kör man med "SmartFan" som reglerar temperaturen automatiskt utifrån processortemperaturen. En annan finess som är värt att nämna är möjligheten att konfigurera IDE- och SATA-portarna. Det finns ett antal sätt att köra dessa portar, varav ett gör att SATA-enheterna fungerar som om de satt på en vanlig IDE-kanal. Dessutom finns möjligheten att välja om SATA-enheterna skall använda RAID. Själva konfigurationen av RAID utförs i en separat BIOS som blir tillgängligt när SATA-RAID är aktivit. Utöver dessa specialfinesser finns allt och lite till som man förväntar sig i ett modernt BIOS.

Tillbehör och förpackning

Shuttle SB77G5 levereras i en stadig och färgglad kartong med bärhandtag. Detta gör lådan lätt att ta med sig hem från butiken. Inuti ligger chassit väl skyddat av stadig men mjuk skumplast. Alla tillbehör ligger i en separat, mindre kartong som ligger väl förankrad så att den inte kan flytta sig under transporten och därmed skada chassit.


Packar man upp allt hittar man en hel del tillbehör. Tanken är att man inte skall sakna något när man sätter samman datorn, vilket visade sig stämma i praktiken. Inga extra kablar eller skruvar utöver de medföljande behövde införskaffas under monteringen

I tillbehörslådan fanns följande saker: Manualerna är tre till antalet: en för själva moderkortet, en som beskriver RAID-kontrollern och en installationsguide. Alla manualer är på engelska, installationsguiden har dessutom ett asiatiskt språk utöver engelskan. Alla program som följer med är också på engelska. Det är dock inte lika stort problem eftersom vi vill bara komma åt drivrutinerna för moderkortet. Svenska manualer till moderkort och datorlådor är sällsynta (om de över huvud taget finns), men det vore inte helt fel för många att få de kryptiska sakerna beskrivna på ett språk man behärskar.

De övriga tillbehören är inte mycket att orda om. Kablarna är anpassade till det lilla chassit, så de är betydligt kortare jämfört med vad man brukar få med moderkort. Detta för att slippa oredan som annars skulle uppstå och som skulle blockera luftflödet. Framfötterna kan dock kräva en förklaring. Dessa kan man skruva in i botten på lådan, i framkanten. Dessa gör då att lådans framsida lutas lite uppåt, vilket kan göra fronten lättare att komma åt i vissa fall.

Dags att börja bygga...

Efter att ha vänt och vridit på chassit är det dags att göra en fullvärdig dator av det. Målet är att få en maskin som uppfyller de krav vi har ställt på en hembio-PC utan att göra ett allt för stort hål i plånboken. Tanken är att hålla den totala kostnaden för hårdvaran under 10 000 SEK. Dessutom vill vi ha komponenter som inte genererar allt för mycket värme och oljud.

Följande komponenter har valts till detta bygge: (* Från början var 512 MB planerat men det visade sig att Windows XP + tillhörande HTPC-mjukvara krävde mer för att inte systemet skulle kännas trögt.


Processorvalet grundar sig framförallt på den begränsade budget som sattes upp för bygget. En Celeron kostar betydligt mindre jämfört med de långsammaste P4-versionerna. I denna applikation behövs inte den fulla kraften hos en Pentium 4, så här kan man göra en skaplig besparning. Dessutom har Intel förbättrat Celeron-processorena i och med D-serien genom att ge dem ett större cache-minne (från 128 kB till 256 kB) och en snabbare frontbuss (från 400 MHz till 533 MHz). Celeron går dessutom lite svalare jämfört med P4, vilket påverkar ljudnivån till det positiva.

Processor: 765 SEK

Valet av minnen följde samma linje som processorn: inte mer än nödvändigt. Med detta menas specifikationerna för minnet, inte mängden. Canyon är ett nytt lågprismärke som Webhallen för som ett alternativ till "no-name". Lite som Konsums Blå-vitt: du får något som fungerar bra men inte mer. Eftersom en Celeron används och ingen överklockning kommer att ske är dessa minnen fullt tillräckliga.

Minne: 2 * 619 SEK = 1238 SEK

Även grafikkortet fick sig en släng av sparhetsivern, dock inte lika mycket som CPU och minne. Målet här var att få ett fläktlöst grafikkort, vilket utesluter alla prestandakort. De kort som är fläktlösa ligger i den lägre prisklassen, så detta får man se som ett plus i detta sammanhang. Sapphires Atlantis är dock inte fullt så trist som många andra budgetkort eftersom det baseras på Radeon 9600, dock är det SE-modellen. Dessutom är en DVI-utgång bra att ha utöver den vanliga VGA- och TV-utgången ifall man har en plasma-TV som är HDTV-förberedd.

Grafikkort: 939 SEK

Hårddisk och DVD-brännare är saker som man bör satsa på i ett bygge av denna art. Det positiva är att dessa enheter håller mycket låga priser i förhållande till vad man får. Storleken på hårddisken avgör hur mycket media man kan lagra lokalt i datorn samt hur mycket TV man kan spela in. Jag anser att 160 GB är ett minimum i en hembio-PC eftersom man får räkna bort lite utrymme för operativsystemet och mjukvaran som behövs. Valet mellan IDE och SATA är enkelt i detta fall. De tunnare kablarna som SATA innebär gör livet mycket enklare när man bygger en så pass liten dator. Dessutom hindrar de inte luftflödet på samma sätt som de gamla flatkablarna. Prismässigt är skillnaden mellan en IDE-disk och en motsvarande SATA-disk marginell, så ur kostnadssynpunkt har det ingen betydelse vad man väljer. Däremot är NCQ onödigt i detta fall eftersom SATA-kontrollern på moderkortet inte har stöd för denna funktion. DVD-brännaren är också en enhet som man skall "maxa ut". Valet här är en brännare som hanterar allt i skivväg och som är snabb.

Hårddisk: 1169 SEK
DVD-brännare: 569 SEK

Slutligen har vi TV-kortet. Det är detta kort som gör detta till en riktig hembio-PC, så här har inga besparningar gjorts. Hauppauge är ett märke som är känt för sina TV-kort och dessa håller hög kvalitet och har bra medföljande mjukvara. Att dessa kort är kända är till stor hjälp när man vill sätta upp en hembio-PC baserad på olika mjukvaruplattformar. Att hitta drivrutiner för korten till de flesta operativsystem borde inte vara några problem. I detta bygge föll valet på WinTV-PVR 350, som var det vassaste kortet i Hauppauges PVR-serie jag kunde få tag på. PVR 350 är försett med en kombinerad TV- och radio-mottagare samt en hårvaru-MPEG2-kodare. Det finns en modell som är vassare, PVR 500. Detta kort har dubbla mottagare, vilket gör det möjligt att spela in ett TV-program samtidigt som man tittar på ett annat. Med PVR 350 kan man bara spela in det man tittar på. Vitsen med att ha en MPEG2-kodare i hårdvaran är att minska belastningen på processorn. På så sätt kan man välja en enklare processor men ändå få en välfungerande MPEG2-inspelning.

TV-kort: 1699 SEK

Priset för Shuttle SB77G5 ligger på 3399 SEK, vilket ger ett totalpris för hela datorn på 9782 SEK. I detta pris är inte operativsystem och mjukvara inräknad. Beräkningen baseras på Webhallens priser 2005-01-31.

Praktisk sammansättning

Nu har vi all hårdvara som behövs, dags att hala fram skruvmejseln och börja montera! Det första man gör är att avlägsna skalet, vilket är enkelt tack vare tumskruvar. Tre stycken behöver avlägsnas från lådans baksida, sedan är det bara att lyfta av locket. Därefter skall hållaren för hårddisk och DVD-läsare avlägsnas. Två vanliga skruvar håller denna på plats, så det är bara fram med mejseln. Då kan denna del lyftas ut ur chassits ram. Det sista man gör innan man kan börja sätta i några delar är att ta bort kylningen för processorn. Den består som tidigare visat av två delar: fläkten och själva kylsystemet. Fläkten sitter med fyra tumskruvar på baksidan vilka lossas enkelt. Därefter lyfter man loss fläkten med sin skyddskåpa. Till sist lossar man de fyra skruvarna som håller fast kylblocket vid moderkortet och lyfter ut hela kylsystemet. Nu borde moderkortet vara åtkomligt för montering av processor och minnen.

Monteringen av processorn utförs på samma sätt som på alla andra socket 775-baserade moderkort. Spärrarmen fälls upp, metallhållaren likaså, därefter placeras processorn på sin plats (vänd åt rätt håll!). När processorn ligger på sin plats (kolla extra noga att den gör det, annars kommer något att gå sönder...) lägger man tillbaka metallhållaren, därefter trycker man tillbaka spärrarmen så att processorn låses fast. Glöm inte kylpastan bara (den ingår i tillbehörslådan till chassit).

Näst ut är minnena. Dessa har sina givna platser och hur dessa monteras är som i alla andra datorer med SIMM-moduler. Fäll sidospärrarna åt sidorna, sedan är det bara att trycka minnena på plats. Se bara upp med att vända dem rätt, de passar bara åt ett håll. Tryck ner minnena med ett jämt tryck över dess hela längd och undvik sidokrafter. Gör man rätt kommer sidospärrarna räta upp sig när minnet trycks ner i sin hållare. Se till att dessa låser fast minnena ordentligt.

När minnen och processor är på plats kan kylningen monteras tillbaka. Börja med själva kylpaketet. Placera blocket över processorn så att de fyra skruvarna passar in i motsvarande hål i moderkortet. Sedan är det bara att skruva tills det tar stopp. Det går inte att dra åt för hårt. Därefter monteras fläkten tillbaka på sin plats.


Då var det dags för grafikkortet och TV-kortet. Det finns bara två kortplatser i chassit så var dessa skall sitta borde inte orsaka någon tvekan. Grafikkortet skall in i AGP-platsen och TV-kortet in i PCI-platsen. Täckplåtarna måste dock tas bort innan korten kan monteras. Sedan återanvänder man skruvarna för att fästa korten så att de sitter säkert. Dessa skruvar kräver verktyg.


När nu moderkortet är bestyckat och korten på plats återstår montering av hårddisk och DVD-brännare. Dessa enheter skall placeras i den hållare vi tog loss i början av monteringen. Hårddisken placeras med fördel i den plats som är närmast botten på hållaren. På så sätt är 3.5"-platsen som är åtkomlig från framsidan ledig samt kablingen till hårddisken blir enklare. DVD-brännaren har bara en plats att vara på så det är bara att skruva fast den. Alla skruvar som behövs för hårddisk och DVD-brännare ingår i tillbehörssortimentet till lådan.


När nu enheterna sitter i sin hållare skall den tillbaka på sin plats. Innan detta utförs bör man koppla in SATA-kabeln till hårddisken samt dra fram strömkontakterna för SATA från nätaggregatet. Därifrån går nämligen en kabel med två SATA-strömkontakter som har precis rätt längd för att nå fram till hårddiskhållaren. Med kablarna på plats skall hållaren tillbaka in i lådan. Enklast är att passa in den i framkant och därefter fälla ner den på plats. Strömkablen till hårddisken bör sättas på plats innan hållaren ligger helt på plats, annars är det omöjligt att få ner händerna. DVD-brännaren ligger nämligen i vägen och förhindrar åtkomst till hårddiskens baksida när hållaren ligger på plats. När nu hållaren ligger som den skall är det bara att skruva fast den. Koppla in SATA-kablen till moderkortet, vilket enkelt görs eftersom kontakterna är lätta att nå från sidan. Som avslutning ansluter man ström och flatkabel till DVD-brännaren. Dessa kablar är fördragna från fabriken, vilket gör detta moment simpelt.


Nu är alla delar på plats, så det är bara att skruva på locket igen. Tittar vi på baksidan av den färdiga datorn ser man att antalet kontakter har ökat. Nykomlingarna är dessutom mycket önskvärda för en hembio-PC. De kontakter som har tillkommit är följande: I kombination med de uttag chassit är försett med från början har vi nu alla anslutningsmöjligheter som kan behövas i en hembio. Två kontakter bör dock ges en liten extra förklaring: MPEG2-utgången och anslutningen för fjärrkontrollens mottagare. Den förstnämnda är en speciell videoutgång som arbetar helt oberoende av grafikkortet. Denna ansluts till en vanlig TV via SCART (erfoderlig kabel medföjer TV-kortet). Vitsen med detta är att få ett videouppspelningssystem som är oberoende av datorns grafikkort och processor. Med denna lösning kan man spela upp MPEG2-strömmar i realtid på relativt klena maskiner. Eftersom utgången fungerar vid sidan om grafikkortets utgångar kan den användas parallellt med DVI- och VGA-utgångarna, vilket kan vara av nytta i en studiomiljö eller om man är flerskärmsfantast.


Den andra specialkontakten är avsedd för en liten IR-mottagare för fjärrkontrollen som medföljer TV-kortet. Denna mottagare består av en liten klump i änden på en sladd som är ungefär en meter lång. Tanken är att man skall placera mottageren (klumpen) på ett ställe där den har fri sikt mot TV-soffan. Kabelns andra ände ansluts till denna specialkontakt. Tyvärr saknar detta chassi en lämplig plats för mottagaren eftersom fronten är helt täckt av aluminium. Det finns inga hål eller genomskinliga delar där mottagaren kan placeras. Hur denna placeras blir med andra ord en lösning som beror på hur det ser ut i hembion.

Om vi ändå är inne på området kablar bör vi nämna att med TV-kortet och grafikkortet medföljer alla kablar som behövs för inkoppling till olika signalkällor. Problemet är bara att de kan vara lite korta, så behöver man längre blir det problem. Kontakterna i kortänden är nämligen lite speciella, vilket gör det svårt att hitta längre kablar. Samma gäller om man vill uppgradera till kablar med bättre kvalitet. Monster Cables lär nog inte tillverka WinTV-PVR 350-kompatibla kablar...

Installation av operativsystemet

När nu all hårdvara är på plats och vi sitter med en komplett dator är det dags för nästa steg mot en hembio-PC: mjukvaran. Detta arbete börjar med installationen av ett lämpligt operativsystem. Vi har valt att hålla oss till Microsoft Windows XP i denna artikel eftersom vi vill testa Microsoft Media Center 2005. Dessutom är Windows XP både känt och välanvänt, vilket gör det till en lämplig plattform. Självklart kan man använda andra operativsystem som bas för en hembio-PC, till exempel en valfri linux-distribution. För att hålla artikeln nere på en rimlig nivå i storlek har dock linux utelämnats denna gång.

Så det första steget är att leta fram den bootbara Windows XP-skivan. För denna artikel användes de skivor som Media Center 2005 levereras på, vilket innehåller Windows XP Professional SP2. Skillnaden i installationsförfarandet är minimalt jämfört med en vanlig XP-installation. Det som tillkommer för Media Center är att man måste byta skiva en gång under installationen (Media Center kommer på två CD-skivor). Exakt hur en Windows-installation skall utföras kommer inte att gås igenom här, det är bara att följa den guide som finns på skivan. Självklart kan man använda en svensk version av XP om man föredrar det, men i detta fall blev det den engelska versionen eftersom Media Center inte finns på svenska (ännu).

Innan man börjar installera bör man gå in i datorns BIOS (tryck DEL vid uppstart) och ändra ett par parametrar. Den första är att sätta DVD-läsaren som första startenhet:


Den andra parametern talar om att SATA-kontrollern skall fungera som en vanlig IDE-enhet. På så sätt behöver man inte ladda några speciella drivrutiner vid installationen av Windows XP:


I samband med installationen bör man se till att man har alla drivrutiner för hårdvaran tillgängliga. Dessa kommer behövas när väl Windows XP är på plats. För moderkortet fungerar de som ligger på skivan som medföljer chassit. Denna skiva innehåller drivrutinerna för moderkortets styrkretsar, nätverket och ljudet. Den man bör installera först är drivrutinen för styrkretsarna innan man lägger in resten av drivrutinerna. För grafikkortet och TV-kortet bör man gå till respektive tillverkares hemsida och ladda ner de senaste drivrutinerna: Till sist bör man uppdatera sin Windows-installation med de senaste rättningarna, både för att täppa igen säkerhetshål och för att öka kompatibiliteten hos Media Center (om man nu har tillgång till denna). Det visade sig att det behövdes en uppdatering för att Media Center 2005 skulle fungera felfritt med WinTV-PVR 350. Innan uppdateringen förblev det svart i TV-rutan...

Microsoft eller gratis?

I denna artikel har vi valt att jämföra två alternativ till mjukvaran för hembio-datorn. Båda dessa alternativ erbjuder de funktioner som krävs av en hembio-PC och är snarlika i utseende och upplägg. Den stora skillnaden är att det ena bidraget kommer från jätten i Redmond, den andra är ett projekt baserat på öppen källkod. Låt oss presentera kandidaterna:


Media Portal är ett projekt som baseras på frivilligt arbete och öppen källkod. Dessutom är det helt gratis och är släppt under GNU GPL-licensen. Detta innebär i praktiken att man får ett komplett paket för sin hembio-PC på ett mycket fördelaktigt sätt. Dessutom är programmet enkelt att installera och mycket flexibelt.

Microsoft Media Center 2005 är raka motsatsen till Media Portal. Det är helt slutet och långt ifrån gratis. Det är så pass illa at det inte går att köpa separat. Det enda sättet att få tag på detta är att köpa en färdig media-PC med denna mjukvara förinstallerad. Vill man få tag på Media Center utan att köpa en hel dator måste man ha tillgång till MSDN eller motsvarande, vilket är få förunnat. Trots dessa egenheter har detta programpaket inkluderats i denna artikel för att visa på vad det klarar av och hur det står sig mot det fria alternativet.

Båda dessa programpaket har dock mycket gemensamt under skalet. Den största nämnaren som förenar dem är Windows Media Player 10. Direct X har också en stor betydelse för programmen eftersom denna del hanterar mycket av videobiten. För Media Portal krävs även .NET, om detta behövs för Media Center är för mig okänt. För bästa funktion bör dessa plattformskomponenter vara så nya som möjligt, vilket ordnas via Windows Update.

Tack vare (eller på grund av) att man använder Windows Media Player är det inga problem med att få båda mediaprogram att spela upp de mest underliga filformat. Fungerar filmen eller musiken under Media Player, kommer den fungera i både Media Portal och Media Center. I Media Portal har man möjligheten att använda alternativa program för uppspelning av DVD-filmer, vilket ger en möjlighet för de som inte gillar Media Player att välja sin favoritspelare.

För att göra det enklare i jämförelsen mellan programmen har nedanstående tabell sammanställts:

Funktion
Visa TV
X
X
Spela in TV
X
X
Pausa/stoppa live TV
X
X
Snabbspola live TV
X
X
Spela upp film på DVD
X
X
Spela upp film från fil
X
X
Spela upp musik på CD
X
X
Spela upp musik från fil
X
X
Visa bilder (bildspel)
X
X
Spela FM-radio
X
X
Spela internet-radio
X
X*
Shoutcast-stöd
X
 
Konvertera musik-CD till filer
X*
Skapa CD/DVD
X
Åtkomst till nätverksenheter
X
X
Åtkomst till ftp-server
X
 
Integrerad filhanterare
X
 
Svenska TV-programlistor
X
 
Programmet på svenska
X
 
RSS-klient
X
 
MSN-klient
X
X
Väderinformation
X
 
Text-TV
X
X
Schemalagd inspelning
X
X
Stöd för PVR 350 fjärrkontroll
delvis
delvis
Stöd för fjärr via USB/serieport
X
 
Freeware
X
 
Valbart utseende (skins)
X
 

Det bör nämnas att denna jämförelse har gjorts med programmen "right out of the box". Med olika tillägg och instickprogram kan de utökas med nya finesser och funktioner som saknas från början. Dessutom bör man betänka att Media Center är en släppt produkt som finns ute på marknaden men Media Portal är en mycket tidig version (0.1.0.7 testad), vilket gör att den sistnämnda innehåller en del felaktigheter och halvfärdiga funktioner. Till Media Portals försvar kan man säga att Microsoft Media Center inte är perfekt. Under testande låste sig programmet ett flertal gånger på mer eller mindre allvarliga sätt.

En sak man måste tänka på när dessa program används är att avkodare för olika film- och ljudformat måste läggas till separat. Stöd för DivX, XviD, ogg-vorbis osv. följer inte med i vare sig Media Portal eller Media Center. Vilka avkodare man väljer är helt valfritt, bara de fungerar ihop med Media Player 10. För denna artikel användes en avkodare som hanterar de flesta format och som är helt gratis. Denna heter ffdshow och är precis som Media Portal baserad på öppen källkod.

Installationen av dessa program är långt ifrån komplicerade. Media Center är en del av Windows XP och går inte att installera separat. Tack vare detta blir Media Center bara ett extra steg i guiden för Windows-installationen samt ett skivbyte. Media Portal är däremot ett separat paket som man laddar ner från internet. Paketet (en zip-fil) väger in på knappa 20 MB och innehåller tre filer: ett installationsprogram, ett msi-paket (själva applikationen i Microsoft Installer-format) samt en ini-fil för installationsprogrammet. För att installera Media Portal packar man upp zip-filen till en valfri katalog på hårddisken och kör sedan setup.exe. Följs guidens få steg så är installationen över på några minuter. Ingen omstart av datorn krävs efter avslutad installation. Vill man nu titta på sin samling av DivX-filmer installerar man ffdshow (gäller både Media Center och Media Portal), vilket är lika enkelt som Media Portal.

* Nätradiokanalerna är en del av de fördefinerade media-kanalerna som Media Center erbjuder. Det går inte att använda godtyckliga mediaströmmar via internet eller nätverk. För CD-konverteringen använder man WMA-formatet, med eller utan kopieringsskydd. Vill man göra om sin musik till mp3 eller ogg-vorbis måste ett annat program användas.

Media Portal i detalj

I de följande två kapitlen skall vi visa mer i detalj vad dessa två mediaprogram kan utföra. För att göra det hela mer illustrativt har ett stort antal skärmbilder av programmen inkluderats. För att inte förstöra kvaliteten på dem används bildformatet png. Alla png-bilder har storleken 1024 x 768 punkter för att bildkvaliteten inte skall påverkas av upplösningen. Dessutom är detta format det som närmast motsvarar 720p-versionen av HDTV. Som alternativ ifall png inte fungerar finns varje bild i förminskad (800 x 600) jpg-version.

Först ut är Media Portal som är det fria och öppna alternativet. Dessutom visade sig detta program vara det mest finessrika av de två. Bilden nedan visar hur det ser ut när programmet har startats, huvudmenyn. Upplägget är skapat på ett sätt som skall vara enkelt att använda via en fjärrkontroll från TV-soffan. Storleken på typsnitt och symboler är stora så att de syns tydligt på en vanlig TV-apparat. Som ni senare kommer att se har detta gränssnitt en tydlig inspiration av Microsoft Media Center. Genom möjligheten att välja "skins" (skal) kan man dock ändra på detta. I grundinstallationen ingår totalt fyra alternativ men man kan skapa egna om man känner för det.


Vi kan börja med TV-funktionen hos Media Portal. Här har man skapat ett gränssnitt och en känsla som gör hanteringen enkel. Man har en undermeny där man styr TV-mottagaren på ett lätthanterligt sätt. Härifrån nås alla funktioner som gäller TV-tittandet, till exempel inspelning (direkt eller tidsstyrd), PVR-funktionen (Timeshifting) och TV-guiden. Teletext är det vi kallar för Text-TV, vilket tyvärr inte fungerar i denna version av Media Portal. Genom att dubbelklicka på själva TV-bilden går man in fullskärmsvisning. I detta läge kan man få upp två olika menyer: "bandtransporten" och OSD (On-Screen-Display). Den förstnämnda fungerar som kontrollerna på en videobandspelare: man kan stoppa ett TV-program tillfälligt för att sedan fortsätta titta (perfekt när Jolten är slut), man kan backa så man kan se om valda delar av visat TV-program (till exempel när Zlatan sätter den i krysset), spola framåt i visat material samt ytterligare ett antal funktioner för bild och ljud. OSD-menyn ger en möjligheten att byta kanal utan att gå tillbaka till TV-menyn, ändra bildförhållandet (till exempel växla mellan 4:3 och 16:9) och aktivera MSN-meddelanden så att de visas under tiden man tittar på TV.

Inspelningsfunktionerna hos Media Portal håller en hög nivå med möjlighet att spela in direkt eller på förutsatta tider. En hyfsat smidig dialog ger dig möjligheten att programmera inspelningar över godtycklig tidsrymd och i obegränsat antal.


En trevlig finess värd att visa på är möjligheten att få svenska programguider. Media Portal använder XMLTV för detta ändamål, vilket är ytterligare ett gratisprogram. Detta program är ett litet kommando (saknar grafiskt gränssnitt) som hämtar kanalinformation i XML-format som sedan Media Portal bygger upp sin programguide från. Hämtningen kan ske manuellt eller via en schemaläggare som arbetar i bakgrunden. Presentationen är dock lite instabil, vilket kan resultera i att Media Portal visar tomma listor trots att de innehåller information.


Något som är nära besläktat med TV är radio. WinTV-PVR 350 har en mottagare för FM stereoradio utöver TV-mottagaren och denna går att använda inifrån Media Portal. Nöjer man sig inte med de vanliga FM-stationerna kan man köra över internet istället. Programmet har stöd för Shoutcast, vilket ger många kanaler att välja på från hela världen med alla tänkbara musikstilar.

Tröttnar man på radion kan man alltid lyssna på sina musikfiler som ligger på hårddisken eller i det lokala nätverket. Programmet bygger upp en databas över all musik som man har, vilket gör det enkelt att söka bland alla låtarna. Dessutom går det snabbt. Vilka filformat man kan spela beror helt på vilka avkodare man har installerat. Med ffdshow kan man spela det mesta som finns ute på nätet: mp3, ogg-vorbis, wma... Har man en stor samling CD-skivor kan man föstås spela upp dessa utan problem.


Sökfunktionen för musik använder ett "on-screen"-tangentbord som fungerar lite som i gamla spel där man matade in namnet med joysticken. Har man en mus är det bara att klicka på tangenterna, vilket går snabbare än att pilla med fjärrkontrollen. Har man ett riktigt tangentbord kan man förstås använda detta. Tyvärr är sökfunktionen lite "buggig" i den version som testas, vilket gör att programmet kraschar i vissa lägen när en sökning skall utföras. Får programskaparna till detta blir sökningen dock en fin funktion som skall kunna hitta låtar i realtid vartefter som man skriver in artistnamn, albumnamn eller låtnamn (beroende på vad man har valt att visas).


En bra finess hos Media Center är att musiken spelas när man utför andra saker i programmet. Endast när man går in i TV-menyn stängs musiken av. Aktiveras TV-delen kommer denna ligga i bakgrunden tills man åter väljer att lyssna på radio eller lagrad musik. TV-bilden visas då i den lilla ruta som finns i nedre vänstra hörnet på skärmen.

Media Portal går att använda till att visa bilder på ett smidigt sätt. Ett menysystem som liknar det för musiken används där man kommer åt bilder lagrade på lokala hårddiskar eller över nätverket. Med hjälp av ikoner med små tumnagelbilder är det enkelt att hitta det man vill visa. När man är på rätt ställe är det bara att skapa ett bildspel som växlar bilder automatiskt eller så tittar man på bilderna manuellt i egen takt. Musik till bildspelen är inga problem, bara att starta radion eller en spellista med mp3-låtar innan man startar bildvisningen.


Sist ut är det media som man i första hand bygger en hembio-PC för: film. Det kan vara filmer nedladdade från internet eller på DVD eller CD, alla alternativ skall fungera. Det enda som inte fungerar är strömmande video över internet eftersom Media Portal inte har en inbyggd web-läsare. När man spelar upp filmfiler kan de lagras lokalt i datorn eller ligga på en server någonstans i nätverket. Valet av filmformat är fritt, det är bara att installera de avkodare som krävs. Med ffdshow kan man spela upp alla de vanligaste filmformaten: DivX (alla versioner), XviD, MPEG-1 och MPEG-2. De två sista formaten tas dock hand om PVR 350-kortet och dess mjukvara i detta bygge.


Hanteringen av filmer är den samma som för bilder och musik. När väl filmen spelas kan den styras via samma typ av kontroller som vid TV-tittandet. Dessa gör det möjligt att spola framåt och bakåt i filmen, stoppa den tillfälligt eller helt samt kontrollera andra aspekter gällandes ljud och bild. Genom valet "Spela DVD" i menyn skall det vara möjligt att göra just det - spela upp en DVD. På grund av fel i programmet låste det sig när man valde denna funktion, detta med grundinställningarna (använda den interna DVD-spelaren). För att få det att fungera krävs en hel del justerande i konfigurationen alternativt att man använder möjligheten till extern DVD-mjukvara (till exempel CyberLink PowerDVD). Lyckas man få Media Portal fungera utan att använda externa program återstår att kontrollerna för att hantera DVD-filmen uppför sig konstigt. Med andra ord, DVD-delen är den bit hos Media Portal som har flest problem i den testade versionen.

Slutligen har vi en hel del finesser i Media Portal som inte har med media att göra men som ger programmet ett stort mervärde jämfört med Microsofts alternativ. Här har vi funktioner för att läsa nyheter, flytta filer, kolla vädret samt spela lite Tetris.

Nyhetsläsaren är en RSS (Rich Site Summary)-klient anpassad för TV-skärmen. Via denna kan man läsa valfria RSS-kanaler som man kan hitta på websidor, framförallt nyhetssidor. Hur presentationen ser ut beror till största delen på vad RSS-informationen innehåller. Nedan kan ni se hur RSS-informationen från denna sida respektive DN ser ut. Nyheterna från 64bits.se saknar den utökade informationen som DN erbjuder, samt att logotypen för 64bits var man tvungen att lägga in manuellt. Den från DN dök upp automatiskt. Denna skillnad beror helt på vad RSS-källan lämnar ifrån sig, inte på klienten som visar upp resultatet. Med andra ord, 64bits kräver en liten finslipning av sin RSS-kanal för att den skall fungera optimalt på klienter av denna typ (som saknar inbyggd web-läsare).


Nära besläktat med nyheter är väderleksrapporten. Här har Media Portal ett fint system som fungerar även för Sverige. Informationen hämtas från The Weather Channel, via internet. Det går även att få fram satellitbilder, men tyvärr så verkar det som Sverige saknas, det närmaste man kommer är Nordtyskland.


En praktisk finess är möjligheten att flytta mediafiler direkt i Media Portal. Man behöver inte lämna programmet för att starta upp en vanlig filhanterare i Windows för att utföra filoperationer. Man kan flytta, kopiera och ta bort filer direkt från TV-soffan tack vare detta. Det är enbart mediafiler (film, musik och bilder) som nås med den inbyggda filhanteraren, men det är helt tillräckligt. Det finns ingen orsak att kopiera vanliga data-filer (program, arkiv, dokument, osv) via ett mediasystem. Dessa går ändå inte att använda från Media Portal.


Som slutkläm finns ett litet Tetris-spel inbyggt i grundinstallationen. Inget direkt avancerat men lite roligt, det är trots allt en klassiker. Självklart kan man spela till musik om man känner för det.


Dessa finesser som beskrevs här är bara en del av de som finns i programmet. Genom att aktivera fler av de insticksprogram som medföljer får man bland annat en MSN-klient, en väckningsfunktion, mail-klient, möjlighet att få ner recept och några funktioner till. Dessa överlåter vi till er att upptäcka på egen hand...

Innan vi övergår till Microsofts kandidat bör vi visa lite av det avancerade konfigurationsverktyget som medföljer Media Portal. Det finns ingen motsvarighet i Microsofts Media Center. Från detta program sköts alla inställningar, från utseendet till vilka TV-kanaler man vill kunna se. Detta verktyg är så pass komplext att det skulle kräva en egen artikel bara för att beskriva alla möjligheter. Därför nöjer vi oss med att visa några skärmbilder. Eftersom Media Portal är gratis är det bara att ladda ner och testa för den som vill se mer.

Microsoft Media Center 2005

Efter att ha betat igenom funktionerna i Media Portal är det dags att göra det samma med Media Center. När man tittar på gränssnittet ser man vad Media Portal har tagit inspiration från. Microsoft har dock starkare färger i sitt gränssnitt, men det är fullt möjligt att göra det samma för Media Portal. Det som framförallt märks är att Media Center är betydligt mjukare i sin menyanimering. Sättet att använda menyerna är dock den samma, med ett så pass begränsat verktyg som en fjärrkontroll är det svårt att göra på ett annat sätt utan att komplicera till det.


Först ut är TV-delen. Denna består av två sektioner, en för direkt tittande (Live TV) och en för inspelat material. När man tittar på TV i direktsändning har man möjligheten att påverka sändningen tack vare PVR-funktionerna. Det är inga problem med att stoppa en sänding tillfälligt eller att gå tillbaka i visat material. Det går också att spola framåt förutsatt att man har backat i det lagrade materialet, det går trots allt inte gå före den faktiska sändningen. Jämfört med Media Portal har man samma möjligheter, men funktionen är betydligt stabilare i Media Center.

Vill man se ett TV-program vid ett senare tillfälle finns förstås möjligheten att göra schemalagda inspelningar. Funktionerna motsvarar de Media Portal erbjuder men gränssnittet är renare med större och tydligare tecken. Det som inte är så tydligt i Media Center är växlingen av kanaler. Man har de små knapparna i underkant som gör jobbet, men man har ingen direkt visning av vilken kanal man väljer. Man kan inte heller gå direkt till valfri kanal, man måste hoppa genom alla kanaler tills man hittar den man vill ha.


I Media Center finns också möjligheten att få ner kanalplaner för de olika TV-kanalerna. Systemet för detta är dock helt annorlunda jämfört med Media Portal. I stället för att använda ett öppet system kör man på något helt eget. Detta skapar lite problem för oss här i Norden. Eftersom Media Center inte (när detta skrivs) finns på svenska uteblir möjligheten att få ner kanalplanerna för våra TV-kanaler.


Efter TV kommer radio. Media Center har inga problem med att hantera FM-radion på TV-kortet. Frekvenserna kan avsökas automatiskt eller så matar man in dem manuellt. Nio kanaplatser kan lagras för snabbval.


När den vanliga radion inte räcker får man ge sig ut på internet. Här är upplägget lite annorlunda jämfört med Media Portal. Valet av nätradio är mer begränsat jämfört med vad Shoutcast kan erbjuda. Vad man får välja på styrs av vad Microsoft erbjuder. Det går även att se TV över internet, vilket Media Portal inte klarar av. Även här är man dock begränsad till vad som finns att välja på i Microsofts utbud. Vissa radiotjänster möjliggör köp av den musik man lyssnar på direkt i programmet. Om detta fungerar från Sverige är dock tveksamt. Vi får nog vänta tills Microsoft släpper en svensk version av Media Center innan denna möjlighet kan testas (om den inte tas bort helt).

Tröttnar man på TV eller radio kan man alltid gå till sin musiksamling, antingen på hårddisk och nätverk eller på CD. Via Media Player kan Media Center spela alla typer av musikfiler, bara rätt avkodare har installerats. Här är man inte låst trots att man använder en Microsoft-produkt. Musikfiler på lokala lagringsenheter och nätverksanslutna diton måste läggas upp i en intern databas för att bli nåbara. Sättet att göra det på är något osmidigt eftersom det måste göras inifrån Media Center-gränssnittet. Dessutom är indexeringen av musiken betydligt långsammare jämfört med Media Portal.


Sökfunktionen för musik fungerar dock bättre i Media Center av den enkla anledningen att det uppstår inga krascher när den används. Gränssnittet är däremot annorlunda. Sättet att mata in sökorden påminner i detta fall om hur man matar in text på en mobiltelefon. Tanken är att man skall använda fjärrkontrollens sifferknappar för inmatningen. Har man ett tangentbord till datorn kan detta förstås användas.


Visa upp bildsamlingen är enkelt med Media Center. Ett liknande system som i Media Portal används där man får upp små tumnagelbilder för att förenkla bildsökningen. Man har möjligheten att titta på enstaka bilder eller att starta bildspel, allt medan musiken spelar i bakgrunden.


Sist ut är filmsektionen. Menysystemet för att välja vad man vill se följer samma mönster som för musiken och bilderna. Små ikoner visas med en liten bild från filmen så man hittar lättare. Eftersom Media Player används till uppspelningen är det inga problem med att visa filmer i i de flesta format, bara rätt avkodare har installerats. Uppspelningen av DVD-filmer nås från huvudmenyn, den biten är inte en del av filmsektionen. En möjlighet som Media Center har jämfört med Media Portal är att man kan skapa en CD eller DVD med bilder och film utifrån tillgängligt material.

Slutligen har vi kommit till finesserna i Media Center. I grundutförandet har inte Microsofts alternativ lika många funktioner som Media Portal. Det saknas också ett externt konfigurationsverktyg, vilket gör en del av uppsättningsarbetet omständigt.

En trevlig sak som Media Center har är en hjälpfunktion direkt i programmet. Via denna får man hjälp med hur olika saker skall utföras. All hjälp presenteras på ett sätt som är lättläsligt på en TV-skärm. Nivån på hjälpen är sådan att de flesta skall förstå. Man måste dock kunna engelska eftersom det inte finns något svenskt alternativ (ännu).


Räcker inte den inbyggda hjälpen så finns det mer att nå om man har en internetanslutning. Via hjälpmenyn går det nämligen att nå en speciell websida som är anpassad till visning på en TV-skärm. Denna sida kallas "TheGreenButton", vilket syftar på användargränssnittets utseende. På denna sida finns tillgång till ett forum, kunskapsdatabas och nerladdning av tillbehör till Media Center. Den sistnämnda finessen gör det möjligt att utöka Media Center med funktioner som Media Portal har med från början. Bland annat finns det en RSS-klient. Allt detta låter fint om det inte vore för ett stort problem: TheGreenButton är full med fel. Nerladdningen av tillbehören misslyckades på grund av att servern som de ligger på inte hittades. Forumet och kunskapsdatabasen genererade stora mängder felmeddelanden till en sådan grad att Media Center inte gick att stänga ner på normalt sätt. Om detta beror på bristande underhåll eller att sidorna är under utveckling låter sig vara osagt.


Vi skall avsluta beskrivningen av Media Center med att visa lite av konfigurationsverktyget. Detta är inbyggt i själva Media Center, vilket innebär att man inte använder ett separat program för att göra alla inställningar. Detta är både bra och dåligt. Den bra biten i denna lösning är att alla inställningar går att göra från TV-soffan med hjäp av fjärrkontrollen. Den dåliga biten är att verktyget inte blir lika flexibelt och mångsidigt som ett separat program som använder det vanliga Windows-gränssnittet. Den bit som framförallt är sämre i Media Center är kanalinställningarna för TV-mottagaren. Själva kanalsökningen är helautomatisk, vilket fungerar bra. Den jobbiga delen kommer när man vill organisera kanalerna och ge dem rätt namn. Avsaknaden av ett tydligt gränssnitt av Windows-typ märks tydligt när man försöker få ordning på alla kanalerna som ett kabel-TV-nät erbjuder.

Många av inställningarna är guide-styrda, vilket gör dessa enklare att använda för datorovana personer samt att de passar bättre till gränssnittets begränsningar. När den avancerade användaren vill fintrimma system, det är då begränsningarna i systemet uppenbarar sig.


Dessa två genomgångar av Media Portal och Microsoft Media Center 2005 visar inte alla detaljer i programmen. Det finns helt enkelt inte utrymme för detta. Tanken var mer att visa vad som går att göra och hur de skiljer sig åt. Det man framförallt kan se är att det fria alternativet mycket väl kan matcha Microsoft. Dessutom visar denna jämförelse att Microsofts produkt är långt ifrån felfri. Ser man till mängden fel och problem i programmen är det nästan dött lopp. Skillnaden ligger i att felen uppenbarar sig på olika ställen och på olika sätt. Media Portal är fortfarande en mycket tidig mjukvara och lider därmed av fel i vissa fundamentala delar. Gränssnittet behöver också lite finputsning och optimering. Microsoft däremot har fått grunden stabil men behöver få till finesserna bättre. Framförallt är det deras on-line-del behöver fixas så att den går att använda.

Det finns förstås andra alternativ till mjukvara för en hembio-PC, till exempel SageTV och Meedio (före detta MyHTPC). Båda dessa alternativ är dock inte gratis men de kan testas för ett antal dagar innan man måste betala. Väljer man linux som plattform har man MythTV och Freevo som bra alternativ som dessutom är helt gratis.


22/02-05 | Illuwatar | illuwatar [at] 64bits.se