Simon the Sorcerer 3D
Inledning
Testsystem
Historia och nutid
Spelandet
Grafik och ljud
Screenshots
Sammanfattning
|
Simon the Sorcerer 3D |
|
Det är så Simon the Sorcerer 3D börjar. Calypso har tagit sig till "Temple of Life" för att sammansätta Simon igen så att äventyret kan börja. Efter att du sovit en längre tid vaknar du i templets katakomber och tar dig ut för att möta översteprästen. Han i sin tur säger att för att din läkningsprocess skall färdigställas måste du äta en persika från det heliga persikoträdet. En annan sak han nämner är att du skall ta dig till staden Polganis. Äventyret har börjat.
Senast när det begav sig så var gränssnittet det gamla klassiska "peka och klicka" och nu är spelet fullt i 3D och du använder tangentbordet mer än musen för att röra dig framåt. Det allra viktigaste med en 3D-motor för ett spel i tredjeperson är att kameran är bra. Kameran är lik den i Tomb Raider med det lilla undantaget att den är många, många gånger sämre. Den är alldeles för seg och hackig, vilket skadar flytet i spelet och det blir svårt att manövrera Simon. Skulle man plocka fram Simon the Sorcerer 2 idag för att jämföra dessa två titlar så skulle absolut denna nya versionen inte vinna. Det är synd, men ingen katastrof för mig som en gammal fanatiker.Spelet är uppdelat i nio stycken kapitel, eller såkallade zoner. Spelet blir roligare och ostabliare för varje zon du klarar och det känns som att betatestarna lade av testandet efter ett par kapitel. Jag har stött på många fina buggar som slänger ut mig ur spelet och för inte så länge sedan så rann bägaren över då min fina sparfil totalförstördes. Det har äntligen kommit en patch, men jag tycker inte att den har hjälpt så väldigt mycket med ostabiliteten som den egentligen borde. Så trots att det finns en patch tillgänglig så känns det säkrast att göra en backup på sin sparfil så fort man avslutat en lyckad session av Simon 3D. Självklart är detta mycket tråkigt, men det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare. Det som har fått mig att fortsätta med spelandet av spelet är den underbara, torra brittiska humorn. Humorn i spelet är fruktansvärt bra och jag kan garantera att jag skrattat högt flertalet gånger. Som den gången i början av spelet när vår älskade Simon snackar med en golem som blivit programerad till alkoholiserad vägvisare. Ja, jag säger då det... dessa snubbar är galna!
Vad gäller problemlösningen så är den som vara skall, ytterst ologisk. Här är det inte som i de andra klassikerna Full Throttle och Monkey Island 4, att man löser det mesta på en pissekvart. Nej, det mesta är riktigt knäppt och ger mäktig huvudbry. Det är inte alls ovanligt att man fastnar på ett ställe för att sedan komma på en riktigt konstig och humoristisk lösning. Men sänker du dig till Simons arroganta och sarkastiska nivå så blir problemen något enklare. Det enda positiva med spelet är att ju fler pussel du klarar av och desto längre du tar dig så ökar spelets kvalitet och bara grafiken hade varit bättre så hade spelet varit riktigt roligt.
Som jag tidigare nämnt så är Simon the Sorcerer 3Ds grafik horribelt ful, men det stör inte spelkänslan det minsta då grafik inte betyder någonting i ett äventyrsspel. För att göra en liknelse så betyder grafiken lika mycket som fodralet du fövarar dina cd-skivor i. Visst är jag alldeles för snäll, men grafiken skadar mig inte speciellt mycket. Dock så har jag gjort en liten upptäckt att grafiken ibland skadar lite av spelkänslan då man inte riktigt ser vad som gömmer sig bakom bordet framför dig, eller byrån bakom dig. En sak som är säker är att en spelare som inte spelat de tidigare spelen kommer att rata detta spelet pga. den vrålusla grafiken. Vad gäller ljudet så är det lite halvt som halvt. Ibland kan musiken vara riktigt trevlig, ibland kan musiken vara irriterande och ibland är musiken bara där utan att man lägger märke till den. Ljudområdet är inte speciellt bra det heller, utan levererar knappt det den skall leverera, varken mer eller mindre. Vad gäller röstskådisarna så är de röster jag stött på fräcka och roliga, men egentligen är det inte någonting speciellt då jag hört bättre i de spel jag spelat genom åren.  |
  |
 |
  |