Ett stort tack till Activision som gjort recensionen möjlig.
27/10 - 04 | Torbjörn "Fenix" Johansson | fenix(at)64bits.se
I en galax långt, långt borta..
"I en galax långt, långt borta" är inledningen till en av de mest populära science-fiction berättelserna någonsin. Star Wars som dök upp för första
gången på biodukarna 1977 behöver ingen närmare introduktion.
Det har under åren gjorts ett stort antal spel till diverse olika plattformar och vi har sett höjdare som
Jedi Knight-serien och X-Wing vs. Tie Fighter samt de klassiska Super Star Wars-spelen på Super Nintendo,
men även bottenskrap som exempelvis Force Commander och enligt vissa Star Wars Galaxies.
Spelet vi skall titta närmare på är Star Wars Battlefront, och är inspirerat av det mycket populära Battlefield 1942.
Introduktion:
I Star Wars möts vi av flera oförglömliga slag som bland annat skogsmånen Endor och isplaneten Hoth. Star Wars
Battlefront ger spelaren tillfälle att uppleva en mängd intensiva slag från episod I-VI i rollen som
soldat. Samtliga välkända fordon som AT-ST finns med plus ett par nya.
Star Wars Battlefront ligger på 3st CD-skivor och levereras i ett DVD-fodral.
Manualen är på 36 sidor och ger en kortare beskrivning av spelets innehåll.
Installationen gick smärtfritt, men värt att notera är att det står på fodralets baksida att
"Teknologi för att förhindra kopiering" brukas, och kan ställa till bekymmer för äldre
CD-spelare.
Spelaren ombeds att installera DirectX 9c om det inte skulle finnas installerat och att skapa en profil inuti spelet.
Faktioner och enheter:
I spelet ser vi Imperiet och Rebellerna från den klassiska perioden från det Galaktiska inbördeskriget,
och under klonkriget ser vi Republic Clone Army mot Separatisternas Droid-armé.
Spelaren har fem klasser att välja mellan. Soldat, Tung Soldat, Pilot, Scout och Specialare. Laserpistol och termaldetonator är standard på alla trupper.
Soldaten är den sedvanliga kanonmaten och är utrustad med standardvapen som laserpistol, laserkarbin och två typer av termaldetonatorer som är en form av handgranat.
I likhet med filmerna så skiljer soldatens rustning beroende på klimatet på den bana som körs.
Den Tunga soldaten är bestyckad med raketgevär och är en plåga för långsammare fordon som exempelvis AT-ST.
Piloten har mer än en roll, och kan dela ut ammunition, reparera samt lägga ut minor. Utrustningen skiljer sig något mellan de
olika faktionerna där rebellerna har en scatterpistol medans imperiets piloter är utrustade med granatkastare.
Scouten är prickskytten och är utrustat med ett kraftfullt lasergevär med god precision och ett förbättrat kikarsikte.
Specialaren varierar mellan faktionerna.
Rebellerna har en Wookiesmugglare utrustad med bla. en Bowcaster medans Imperiet har Dark Troopers som känns igen från spelet Dark Forces.
Droid-separatisterna har Droidekas som i princip är en kraftfull mobil laserkanon som inte är att leka med. Den har dock nackdelar som
att den är långsam både i rörelse. Dess sköld tål i princip allt utom en direkt torpedträff, men tappar laddning ganska fort. Utan sköld
är Droidekan mycket sårbar. Den är rolig att spela men samtidigt mycket frustrerande.
Grafik och ljud:
Grafiken och musiken är inget att klaga på. Spelet är mycket snyggt gjort, även om vissa detaljer som Cantinan i Mos Eisley lite tom och något klaustrofobisk.
Men över lag är det god känsla i grafik och ljud. Musiken är enligt sedvanlig tradition pampig. Några roliga detaljer är att exempelvis Jawas,
Gungans och Ewoker reagerar på hur slaget går. Mitt i en eldstrid så hör man en nervös Gungan gnälla "Meesa gonna die..!!", och ilskna små ewoker som
kan utlösa fällor för AT-ST gångare så de blir mosade mellan två stockar. Små detaljer, men de gör att det drar i smilbanden.. om man nu inte råkar sitta i en AT-ST.
Singleplayer:
I Singelspelarläget har vi fyra valmöjligheter, två är kampanjer från Klonkriget (Episod 1-3) respektive det Galaktiska Inbördeskriget
(Episod 4-6). Det tredje är Galactic Conquest vilket kräver strategiskt tänkade av spelaren för att invadera och försvara planeter.
Varje planet ger spelaren en speciell bonus som t.ex. Tatooine som ger dig en "Jedi Riddare som slåss vid din sida".
Instant action är det fjärde valet och ger spelaren möjligheten att hoppa in direkt i stridens hetta på en eller flera utvalda kartor.
I kampanjerna dyker kända ansikten som Darth Vader och Luke Skywalker upp och slåss vid din sida tillsammans med ett större antal
datorkontrollerade soldater. Efter varje avklarad karta så visas en kortare filmsekvens tagen från någon av filmerna.
Multiplayer:
Multiplayerläget stöder officiellt 32 spelare men servrar med upp till 50 spelare syns i serverbrowsern. Spelsättet skiljer
sig inte något nämnvärt från singleplayer. Internet, LAN och Direkt anslutning är de tre val som finns under menyn multiplayer.
Serverbrowsern är väldigt irriterande då den saknar rullningslist utan man måste klicka sig fram och hoppas att den hamnar rätt.
När man väl markerar en server i listan så försvinner den ibland åt slumpmässigt håll. Nätkoden är frustrerande dålig.
Det är svårt att hitta servrar med låg ping och det är ingen smidig upplevelse att spela online.
Kartor
Kartorna är ganska varierande och innefattar några av de kända slagen från filmerna. Hoth: Echo Base är min
favoritbana. Detaljrikedomen är ok och ganska snygga, men det märks att det ligger en grund som är anpassad
för konsoller. Trots att spelet är snyggt, animationer är välgjorda och omgivningarna är snygga så känns det
inte riktigt i klass med exempelvis Battlefield 1942.
Fordon:
Fordonen är Star Wars troget. De beter sig precis som i filmerna. Vissa klagar på att fordonen är obalanserade,
men även den tyngsta enheten som är en AT-AT-gångare kan fällas om man bara gör på rätt sätt. Speederbikes är
fullständigt livsfarliga och man kör ihjäl sig fortare än kvickt om man är för glad på gasreglaget.
Något som är lite tråkigt är att banorna är för trånga för att kunna ha riktig användning av exempelvis speederbikes.
Jag undrar vad utvecklarna tänkte när de knödde in X-vingar, Y-vingar och Tie-fighters på vissa banor. Det känns helt meningslöst
att ha med dem i spelet då banorna är på tok för små för att kunna njuta av dogfights. Till skillnad från Snowspeeders (från Episod V)
så hör inte rymdskepp hemma i smått fåniga dogfights 20 meter över markytan.
Summering:
Är då Star Wars Battlefront något att ha? Spelet är kul att spela. Det är en speciell känsla att spela som
stormtrupp och ge sig på rebeller. Fordonen som AT-ST är sköna att ratta. Favoritbanan är isplaneten Hoth och
slaget i Rymdimperiet slår tillbaka är riktigt kul att spela.
Det är dock väldigt många buggar
som är allt för påtagliga. Det är hopplöst att sitta som skytt i snabbare fordon då det laggar nåt enormt.
Likaså droidekans rulläge gör det svårt att styra. Som jag påpekade innan är nätkoden dålig och serverbrowsern
är har uppenbara brister.
Banorna är väldigt trånga och gör att man inte kan ha kul med speederbikes. Man kan heller inte slänga
sitt vapen och plocka upp t.ex. ett raketgevär eller motståndarens lasergevär. Ljusglimtar är Hoth och Endor som
ger spelglädje när man återupplever de två slagen är något höjer upp spelet en bit.
Tyvärr kan jag inte ge spelet en helhjärtad rekommendation förutom till folk som älskar allt som har med
Stjärnornas Krig att göra. Spelet är roligt att spela, men det är tyvärr för många irritationsmoment.
Nyligen släpptes en 18.3Mb tung patch
vilket åtgärdar en del av buggarna, bland annat serverbrowsern.
| Positivt: |
Negativt: |
| Snygg grafik |
Buggigt (trots patch) |
| Hoth-banan |
Mycket lagg |
| Star Wars-känslan |
Konsollifierat |
| Fordonen |
För trångt för dogfights |
| Testsystem : |
| CPU: |
AMD Barton 2500+ @ 2.1Ghz |
| RAM-Minne: |
1Gb DDR400 Corsair |
| Grafikkort: |
Radeon 9700 Pro @ 1280x1024 75Hz (TFT) |
| Ljudkort: |
Soundblaster Audigy 2 |
| Operativsystem: |
Windows 2000 SP4 |
27/10 - 04 | Torbjörn "Fenix" Johansson | fenix(at)64bits.se
