Tack till AMD som gjorde denna recension möjlig.
22/10-02 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se
Värmeutveckling och kärnans yta
Så var det dock inte, och XP 2400+ och högre som nu är släppta baseras på en något förfinad Thoroughbred-kärna som inofficiellt har kommit att kallas Thoroughbred-B. Genom optimeringar så drar denna mindre ström, vilket leder till lägre värmeproduktion. Den minskade värmeproduktionen tillsammans med andra optimeringar gjorde att AMD kunde höja frekvensen upp till 2250 MHz och kunde därmed släppa XP 2800+.
Nedstående diagram visar vilka frekvenser de olika kärnorna finns i, och övriga data såsom värmeproduktion och spänning.
| Modellnamn | Klockfrekvens | Spänning | Kärna | Värme-utveckling (max) | Kärnstorlek |
| XP 1500+ | 1333 MHz | 1,75 V | Palomino | 60 W | 128 mm² |
| XP 1600+ | 1400 MHz | 1,75 V | Palomino | 63 W | 128 mm² |
| XP 1700+ | 1467 MHz | 1,75 V | Palomino | 64 W | 128 mm² |
| XP 1700+ | 1467 MHz | 1,50 V | Thoroughbred-A | 49 W | 80 mm² |
| XP 1800+ | 1533 MHz | 1,75 V | Palomino | 66 W | 128 mm² |
| XP 1800+ | 1533 MHz | 1,50 V | Thoroughbred-A | 51 W | 80 mm² |
| XP 1900+ | 1600 MHz | 1,75 V | Palomino | 68 W | 128 mm² |
| XP 1900+ | 1600 MHz | 1,50 V | Thoroughbred-A | 53 W | 80 mm² |
| XP 2000+ | 1667 MHz | 1,75 V | Palomino | 70 W | 128 mm² |
| XP 2000+ | 1667 MHz | 1,60/1,65 V | Thoroughbred-A | 60/62 W | 80 mm² |
| XP 2000+ | 1667 MHz | 1,60 V | Thoroughbred-B | 61 W | 84 mm² |
| XP 2100+ | 1733 MHz | 1,75 V | Palomino | 72 W | 128 mm² |
| XP 2100+ | 1733 MHz | 1,60 V | Thoroughbred-A | 62 W | 80 mm² |
| XP 2200+ | 1800 MHz | 1,65 V | Thoroughbred-A | 63 W | 80 mm² |
| XP 2200+ | 1800 MHz | 1,60 V | Thoroughbred-B | 68 W | 84 mm² |
| XP 2400+ | 2000 MHz | 1,60/1,65 V | Thoroughbred-B | 65/68 W | 84 mm² |
| XP 2600+ | 2133 MHz | 1,65 V | Thoroughbred-B | 68 W | 84 mm² |
| XP 2700+ | 2167 MHz | 1,65 V | Thoroughbred-B | 68 W | 84 mm² |
| XP 2800+ | 2250 MHz | 1,65 V | Thoroughbred-B | 74 W | 84 mm² |
Som ni ser så leder den ökade tätheten i tillverkningsprocessen att spänningen går att dra ner. Detta leder till att de utvecklar mindre värme, men samtidigt har de en mindre kärna om man ser till ytan. Kärnans storlek är den som är i kontakt med kylaren, och det är viktigt att denna är så stor som möjligt för att värmen lätt ska kunna överföras till kylaren. Den mindre ytan har lett till att AMD nu kräver mycket mer av kylarna. De måste numera ha ganska tjocka kopparbottnar för att överhuvudtaget bli godkända. Thoroughbred-B-kärnan har något större yta och utvecklar något mindre värme än den vanliga Thoroughbred-kärnan vilket är en klar fördel. Förhållandet mellan värmeutvecklingen och ytan är dock fortfarande högt, mycket högre än t ex hos Pentium 4-processorer som oftast klarar sig utmärkt med en kylare i aluminium.
En lösning på detta problem hade varit att införa en så kallad heatplate, något som redan Intel använder på sina Pentium 4-processorer. En heatplate är helt enkelt en metallkapsel som kapslar in kärnan. Denna är mycket större än kärnan, och har två uppgifter. Dels så hjälper den till att sprida ut värmen över kylaren. Dels så hindrar den processorkärnan att bli krossad vid montering av kylaren. Varför AMD inte valt att montera en sådan på sina processorer är svårt att spekulera kring, men det kan ha att göra med att det då kommer krävas aningen modifierade kylare eftersom processorn då blir något högre.
Överklockning är väldigt vanligt idag och därför var det självklart att testa hur högt denna processor går att överklocka. Vårt testexemplar var baserad på den gamla Thoroughbread-kärnan, så vi hade inga höga förväntningar.För att överklocka processorn höjde vi busshastigheten i 1 MHz-steg tills processorn blev instabil. Stabiliteten testades genom att 3DMark 2001 kördes under flera timmar.
Med hjälp av högprestanda-kylflänsen Alpha PAL8045 kombinerad med en Enermax-fläkt på 40 CFM lyckades vi få processorn stabil i 2,0 GHz. Detta krävde dock att vi ökade spänningen från standardspänningen 1,65 V till 1,8 V. Processorn gick inte att överklocka mer, oavsett spänning. Detta beror troligen på värmeutvecklingen. Enligt moderkortets sensor blev processorn 60° C vid full belastning, vilket antagligen var anledningen till att den inte gick att överklocka högre.
Vi hade även tillgång till en vattenkylning bestående av ett Swiftech MCW462-U-vattenblock, en Eheim 1048-vattenpump och en radiator med 2 stycken lågvarviga 120x120 mm-fläktar. Vattenkylning erbjuder mycket bättre kylning än traditionell luftkylning, och därför är det intressant att se hur högt det går att överklocka processorn med denna typ av kylning. Vi lyckades få systemet stabilt i 2,1 GHz med hjälp av en spänning på 2,0 V och en busshastighet på 156 MHz, vilket är ganska imponerande med tanke på att processorn var baserad på den gamla Thoroughbread-kärnan. Temperaturen vid full belastning var ca 50° C.
Vårt exemplar gick att överklocka en del, men det finns processorer på markanden som går att överklocka betydligt mer om man ser till frekvensökningen i procent. Vårt tips är att, om man planerar att överklocka, se till att man får ett exemplar som baseras på den nya Thoroughbread-B-kärnan. En XP2200+ baserad på denna kärna lär gå att köra i frekvenser över 2,2 GHz, och är lättare att kyla.
Förutom att överklocka genom att höja busshastigheten går det även att ändra den så kallade multipliern på processorn. Multipliern är den faktor som man multiplicerar busshastigheten med för att få ut klockfrekvensen som processorn arbetar i. XP 2200+ arbetar som jag tidigare nämnde i 1800 MHz. Denna frekvens uppnås genom att multiplicera mutlipliern 13,5 (13,5 * 133,33 ~ 1800 MHz) med busshastigheten som i detta fall är 133 MHz. Att överklocka genom att ändra mutlipliern är, ur stabilitetssynpunkt, bättre än genom att ändra busshastigheten. Detta beror på att det finns en hel del komponenter som blir påverkade av en ökad busshastighet. Alltifrån minnena till moderkortet kan ställa till med problem och bli instabila. Därför är det helt klart att föredra att ändra multipliern. Notera att höjd busshastighet oftast ger bättre prestanda, så en kombination av den högsta busshastigheten som är stabil kombinerat med en mutliplier så processorn blir stabil egentligen är den optimala kombinationen för att få optimala prestanda.
På de första generationen socket A-processorer (Athlon) baserade på Thunderbird-kärnan så var multipliern låst, men genom att rita ihop de så kallade L1-bryggorna på processorn gick det att låsa upp den. Detta gick att göra med vanliga pennor med högt grafitinnehåll eller med hjälp av silver. Mer info om detta sätt att låsa upp processorn finner du i denna artikel.
När andra generationens socket A-processorer (Athlon XP) baserade på Palomino-kärnan släpptes så visade det sig att AMD gjort det lite svårare att låsa upp multipliern. Multipliern gick fortfarande att låsa upp via L1-bryggorna, men mellan dessa fanns det gropar som behövdes fyllas med t ex lim. Om man gjorde detta så gick det att låsa upp processorn precis som vanligt.
De nya Athlon XP-processorerna baserade på Thoroughbread-kärnan går faktiskt
också att låsa upp. Denna gång är det dock en L3-brygga man
ska ge sig på. På
bilden nedan så ser ni att det är L3-bryggan längst till höger som ska
ritas ihop. Som ni
ser så finns det en grop mellan kontaktpunkterna, men denna
måste inte fyllas
eftersom det går att rita till höger om gropen. Jag har
fyllt i bilden nedan med
rosa för att belysa hur man ska göra. Vi provade att göra
detta med en vanlig
stiftpenna, och det fungerade utmärkt och processorn blev
upplåst.
 |
 |
Vårt testsystem hade inga problem med höga busshastigheter, därför kunde vi inte överklocka mer med upplåst multiplier om man bara ser till processorns klockfrekvens. Däremot kunde vi nu vid 2,1 GHz ändra busshastigheten till 168 MHz istället för 156 MHz vilket gav bättre prestanda.
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!