Innehåll

Albatron KM18G Pro

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Layout & integrerade funktioner
BIOS, stabilitet & överklockning
Testsystem & drivrutiner
Prestandatester: grafikkortet
Prestandatester: generella
Slutsats


Tack till Albatron som gjorde denna recension möjlig.

24/06-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Layout & integrerade funktioner

Moderkortet är som sagt anpassat för det mindre och kanske mer behändiga microATX-formatet, men det går utmärkt att montera detta moderkort i ett normal ATX-chassi, precis som med de flesta andra microATX-moderkort. För att vara ett microATX-kort är dock moderkortet ganska brett, och faktum är att bredden kan vålla problem i mycket små chassin där man inte tagit hänsyn till detta. Detta är dock ett mycket litet problem, som dessutom är mycket enkelt att avhjälpa genom att helt enkelt inte välja ett chassi där man inte tagit hänsyn till breda moderkort.

Eftersom moderkortet är riktat till bland annat datorentusiaster och hemmabyggare så har även Albatron hoppat på trenden med färgglada moderkort, naturligtvis i tron att det ska locka till sig mer köpare. Själva kretskortet är i grunden blått, medan minnesplatserna blivit gröna och lila. AGP-platsen har gjorts blå, och IDE-kontakterna har fått bli röda respektive vita. I övrigt avviker inte färgerna på de andra delarna.

Om vi tittar på specifika detaljer i layouten kan vi börja med ATX-kontakten, som i detta fall inte alls är särskilt bra placerad. Dess placering gör att man i de flesta fall kommer blir tvingad att dra den tjocka ATX-kabeln förbi sin processorkylare. Man kommer således sannolikt att försämra kylningen en del på grund av att man helt enkelt hindrar luftflödet genom kylflänsen. Även det generella luftflödet i chassit riskerar att försämras. En bättre placering hade helt klart varit mellan sockeln och minnena, eller till höger om minnesplatserna. Tyvärr är det vanligt att moderkortstillverkare placerar ATX-kontakten vid detta område på moderkortet, troligtvis av designskäl. I och med att det finns moderkort som inte är särskilt stora, där tillverkaren gjort en bättre placering av kontakten, så kan vi inte direkt försvara tillverkarens ickeoptimala placering genom att skylla på moderkortets knappa dimensioner.

De tre minnesplatserna är dock välplacerade, och i och med att dessa är placerade på ett lagom avstånd från sockeln så förefaller risken för att en kylare inte går att montera med minnen i minnesplatserna vara liten, i varje fall med normalstora kylare. IDE- och floppykontakterna känns också de välplacerade, även om det möjligtvis hade varit trevligt att ha IDE-kontakterna överst eftersom floppy-kontakten knappt används längre.

Om vi tittar på AGP-platsen så är den, med allt vad det innebär, belägen på sin vanliga plats. Följden av att tillverkaren inte valt att flytta ner den är att det inte går att montera minnen om det sitter ett normalstort AGP-kort monterat. Detta bedömmer vi dock inte lika hårt som vanligt, dels beroende på att kortet faktiskt är ett microATX-kort, samt att det har ett integrerat grafikkort, vilket innebär att alla faktiskt inte kommer använda sig av ett vanligt grafikkort. Hade man flyttat ner AGP-platsen hade man dessutom gått miste om en av de tre PCI-platserna. Allt detta gör att man förstår att tillverkaren fått kompromissa lite.

AGP-platsen är för övrigt försedd med ett så kallad AGP-lås, för att se till att grafikkortet inte hoppar ur sin plats eller flyttar sig några millimeter vid till exempel transporter. Med tanke på att ledarna sitter väldigt tätt på AGP-kontakten så är det mycket viktigt att grafikkortet sitter perfekt, och AGP-låset hjälper till med detta.

AGP-lås är något som finns på de allra flesta moderkort idag. Idén blev verklighet för några år sedan efter påtryckningar från OEM-byggare, som hade tröttnat på köpare som fraktat hem sina datorer och sedan fått frakta tillbaka dem i tron att dem var defekta. I själva verket var det i de flesta fall så att grafikkortet hade flyttat sig några milimeter under frakten, och således inte fick ordentlig kontakt med alla ledare i AGP-platsen. Albatron har valt en egen konstruktion av sitt AGP-lås som vi faktiskt inte sett på några andra moderkort, men låset fungerade utmärkt och var lättanvänt.

Området precis runt processorsockeln är rensat från komponenter som kan hindra montering av en stor processorkylare, och även stora utrymmeskrävande kylare bör gå att montera utan några problem. Tillverkaren har dock valt att inte förse kortet med de fyra monteringshål som tidigare var en del av AMDs rekommendationer för socket A-moderkort. Det finns idag en del kylare på marknaden som utnyttjar och kräver dessa. Ändock känns det svårt att anmärka särskilt hårt på detta då man troligtvis inte behöver någon tung och högpresterande kylare i ett system byggt runt detta moderkort, eftersom det varken är lämpat eller anpassat för överklockare. Har man dock idéer om en stor passiv kylare eller dylikt så hade det naturligtvis varit trevligt om dessa hål fanns tillgängliga, men som sagt så kommer detta troligtvis inte vara något bekymmer för de allra flesta användare.

För att mäta processorns temperatur sitter det en temperatursensor monterad i sockeln. Anledningen till att tillverkaren inte valt att utnyttja den temperatursensor som finns inbyggd i alla Athlon XP-processorer är troligen därför att denna tenderar att bete sig underligt i vissa lägen. Moderkortet läser dock enligt uppgift av temperaturen från processorns interna diod hela tiden, och bryter strömmen om processorn plötsligt skulle bli överhettad. Detta innebär att processorn troligtvis inte tar skada vid direkt överhettning, till exempel om processorkylare skulle vara felaktigt monterad.

Strömförsörjningen är inte särskilt påkostad, men eftersom moderkortet inte direkt är avsett för överklockning så innebär detta inget problem i praktiken. Den numera ganska vanliga ATX12V-kontakten lyser lite med sin frånvaro, men inte heller denna är direkt nödvändig om man inte ska överklocka.

Som kylare till nordbryggan har tillverkaren valt en ganska kraftfull kylare som består av en normalstor aluminiumkylfläns kombinerad med en 40 mm-fläkt. Det kan tyckas konstigt att man inte väljer att kyla nordbryggan passivt eftersom moderkortet inte är avsett för överklockning, men anledningen är helt enkelt att IGP-varianten av nForce2 kräver aktiv kylning på grund av det integrerade grafikkortet. Fläkten höll hursomhelst inte en särskilt hög ljudnivå, men det ganska högfrekventa ljudet från den kan uppfattas som störande i mycket tysta system.

När vi tog bort kylaren noterade vi att tillverkaren valt att använda en så kallad "Thermal Pad" som värmeledare mellan nordbryggan och kylflänsen. En "Thermal Pad" kan liknas vid en kudde med värmeledande material, som smälter då den värms upp. Alternativet till en "Thermal Pad" är vanlig kylpasta, och det hade helt klart varit ett bättre alternativ. Ett lagom tjockt lager hederlig kylpasta hade med all sannolikhet kunnat överföra värmen bättre, och hade troligen inte kostat något extra för tillverkaren. En smärre miss som simpelt skulle kunna åtgärdats med lite tankekraft från tillverkarens sida.

I/O-portarna på moderkortet följer helt standardlayouten, och någon så kallad I/O-plåt medföljer således inte. Här finns det mesta man kan önska sig och vi fann inga direkta överraskningar, förutom att en av de seriella portarna ersatts med en vanlig VGA-anslutning (D-SUB). En extraplåt med två USB-portar medföljer, vilket gör det totala antalet till fyra. Detta bör räcka för de allra flesta användare, men personligen hade jag gärna sett att man gått ifrån standardlayouten och ersatt den seriella porten med två extra USB-portar.

En extraplåt med TV-utgångar medföljer även. Två kontakter finns på denna: en av S-Video-typ, och en vanlig koaxanslutning. Bildkvalitén då TV-utgången användes var helt klart godkänd.

Likt de flesta moderkort idag har detta moderkort en integrerad ljudkrets, närmare bestämt den mycket vanliga kretsen ALC650 från Realtek. Denna krets stöder bland annat sexkanaligt ljud. Tyvärr finns finns det inga separata ljudutgångar om man använder sexkanaligt ljud; signalerna skickas istället ut via ingångarna då surroundljudet aktiveras, och man kan således inte använda någon av ingångarna för exempelvis en mikrofon. Detta är naturligtvis tråkigt, speciellt med tanke på att många spelare vill använda både sexkanaligt ljud samt mikrofon samtidigt för att kunna tala med sina medspelare. En mycket enkel lösning på problemet hade varit att skicka med separata utgångar för center/subwoofer- samt bakhögtalarna, och vi har svårt att förstå tillverkarens val att inte skicka med några sådana kontakter. Detta åsido så håller dock ljudkretsen på detta moderkort hög kvalité, även om den naturligtvis inte kan konkurrera med dyrare lösa ljudkort vad gäller funktioner och ljudkvalité.

De inbyggda nätverksfunktionerna står sydbryggan för, vilket är ett tämligen bra val. Att använda sig av sydbryggan hos nForce2 har i tester visat sig ge både låg processorbelastning och goda resultat i överföringstester. Kretsen stöder hursomhelst 10/100 Mbit samt full duplex, och fungerade klanderfritt under vår testperiod.

En sak som dock gjorde oss rejält besvikna var upptäckten att BIOS-kretsen var fastlödd på moderkortet. Detta kan få katastrofala följder om BIOS:et av någon anledning skulle bli förstört, till exempel till följd av ett virus eller en "felflashning". Eftersom moderkortet saknar funktioner för att återställa BIOS:et till dess ursprungliga form, till exempel så kallat "Dual BIOS" eller någon annan form av lösning, så kan detta innebära att man helt enkelt inte kan använda moderkortet om BIOS:et skulle bli förstört. Hade BIOS-kretsen varit monterad i en sockel hade det varit teoretiskt möjligt att avlägsna denna och programmera om den hos exempelvis en lokal datorbutik. Valet att varken förse kortet med någon form av återställningsfunktion, eller montera själva kretsen i en sockel ställer vi oss mycket tveksamma till. Att i varje fall placera kretsen i en sockel hade med all sannolikhet inte kostat mer än några ören, och man hade i varje fall delvis kunnat reducera den sedvanliga oron vid eventuell omprogrammering av BIOS. Värt är nämnas är dock att det naturligtvis går att löda bort kretsen och programmera om den, men detta kräver både kunskap och erfarenhet utöver det normala och är dessutom riskabelt.

Ska vi sammanfatta layouten så finns det först och främst en brist som troligtvis beror på att moderkortet är tillverkat i microATX-formatet: DIMM-platserna är placerade för nära AGP-platsen, och minnen går således inte att montera med ett AGP-kort monterat. Detta är dock inte en särskilt stor nackdel; trots allt så monterar normalanvändaren inte minnen särskilt ofta. Om vi istället går in på lite mer väsentliga nackdelar så hittar vi ATX-kontaktens placering, att hål saknas runt sockeln, att det inte finns separata utgångar då sexkanaligt ljud används och sist men inte minst att BIOS-kretsen är fastlödd och inte monterad i en sockel. Hur man värderar dessa nackdelar och om de verkligen har någon betydelse är naturligtvis upp till var och en, men vi anser att många av nackdelarna med layouten enkelt skulle kunnat avhjälpts om tillverkaren skulle lagt ner lite mer tankekraft på layouten. Om vi kontrar med lite positiva saker så är både IDE- och floppy-anslutningarna välplacerade, och det finns trots allt plats för stora kylare som inte använder sig av de fyra monteringshålen.


« Föregående Nästa sida »


24/06-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!